Vad får jag säga?


Den frågan finns nog i många prästers tankar just nu. Skolbarnen kommer till våra kyrkor i adventstid för att titta på krubban, för att höra något om varför vi firar advent. Några kanske kommer till en ”adventshögtid”. Jag minns när jag var församlingspräst i en annan församling än min nuvarande. Skolklass efter skolklass kom. Vi skickade ut inbjudan med tidsangivelser och inbokningsmöjligheter och skolorna svarade JA och kom och var med. Jag talade om Jesu intåg i Jerusalem, om adventsljus och adventskalender. För dem som inte kom till julavslutning talade jag om julevangeliet redan i adventssammanhang. men det var kyrkan som inbjöd och skolorna som tackade ja.

Nu funderar de flesta präster över om de i skolsamlingssammanhang i kyrkorna får tala profilerat om Jesus, om man törs läsa välsignelsen. Jag kom att tänka på Riksmötets öppningsgudstjänst. Förut var det en del av riksmötesprogrammet på öppningsdagen. Riksdagsorganisationen kallade ledamöterna till en gudstjänst i Storkyrkan. Det blev protest mot detta. Lösningen blev att Stockholms domkyrkoförsamling inbjuder och varje ledamot är fri att komma eller fri att göra det som han/hon behöver göra istället.

Man skulle kunna tänka sig att den lokala kyrkan inbjuder den lokala skolan till advents- och/eller julhögtid i kyrkan och att det står fritt för alla de som vill komma att få göra detta med den/de lärare och rektor som vill och att de övriga är kvar på skolan och gör något annat. Att gå i kyrkan måste få vara frivilligt, men då skulle också prästen få dela med sig av det allra finaste som vi har i kyrkan, nämligen Guds välsignelse – en välgångsönskan över och i livet, utan att några antireligiösa (för de är ju oftast de som reagerar – inte så särskilt ofta de muslimska eller judiska trossyskonen) ska behöva flyga i taket.  På samma sätt skulle det kunna vara en sommarhögtid i kyrkan – men en högtid som ska vara väl utformad, spännande att vara med på och samtidigt frivillig inom ramen för skolans organisation.

Och ärligt talat – jul- och adventsfirandet är en del av svensk kulturtradition, också i kyrkan. Det märker vi nog över hela landet eftersom kyrkorna fylls av människor som inget hellre vill än komma in och få ta del av både konsertmusik, psalmsång och budskapet om honom som red in på en åsna i Jerusalem, budskapet om Gud som blivit människa och möter oss i ett litet flyktingbarn utan bostad.

Detta budskap kan presenteras för skolbarn på ett respektfyllt sätt också i ett multi-sammanhang.

Det borde kunna gå att vara kristet profilerad, inbjuda skolklasser och värna om mångfalden samtidigt.

13 kommentarer

Kristina säger
23 november 2011 – 09:49

Åh, jag minns när jag gick i skolan och varje år vid adventstid kom en präst och höll en adventsgudstjänst.
Det var så mysigt och väldigt högtidligt.
Nu är det ca 15 år sedan detta hände och vad jag vet så upphörde detta för några år sedan.

Jag har just hittat hit till din blogg och hittills tycker jag den är riktigt intressant!

Sven Andersson säger
23 november 2011 – 11:12

Problemet är väl inte att "läsa välsignelsen". Det blir farligt, när man UTDELAR VÄL-
SIGNELSEN, och det gör ju en vigd präst. På samma sätt kan man nog "läsa en bön",
men om man BEDER, så blir det värre. Det är underligt, för den som inte tror, tar heller aldrig emot välsignelsen eller deltager i bönen, och lär då vara helt befriad och
opåverkad. Varför denna "berörings-skräck" hos skolöverstyret? Ni är väl inte så vid-
skepliga? Men det tillhör elementär allmänbildning såsom svensk, att veta varför vi fi-
rar Advent, Jul, Påsk och Pingst. Det ÄR till sitt ursprung RELIGIÖST!
Låt oss ha kvar vårt kyrkoår med helger och fester! GOTT NYTT KYRKOÅR!

P-A Rudberg säger
24 november 2011 – 08:09

Den dagen vi i våra kyrkor måste gömma undan våra kristna symboler och tiga om det kristna budskapet då är det riktigt illa.
Kyrkorummet är ingen mysig samlingslokal vilken som helst. En kyrka som upplåter sina lokaler och sin personal bara under förutsättning att det inte blir kristet har tappat något avgörande. En kyrka som säljer sig på anpassningens altare.
Kyrkan ska leva i världen, inte av världen.

Dessutom tror jag att vi inte kan hålla människor i något slags vacuum där de inte utsätts för någon som helst påverkan. Vi bombarderas alla av kommersialismens och materialismens budskap. Då kanske vi inte tar obotlig skada av att höra religiösa berättelser - kristna eller andra?

B svarar
24 november 2024 – 08:11

Håller med. Klokt sagt!

Sebastian Witte säger
24 november 2011 – 10:50

Detta kommer nog gå hur bra som helst. Du är hur bra som helst när du inte är politisk.

Mitt tips är predikan om ödmjukhet, tro(på samvetet), hopp och barmhärtighet.

ex: http://www.youtube.com/watch?v=GWf2AA3ebbU

Lycka till

P-A Rudberg svarar
24 november 2024 – 08:11

Sebastian, men kristen tro är ju i högsta grad politisk!
Tänk bara på de omstörtande formuleringarna i Herrens bön: ”Låt ditt rike komma.” och ”Låt din vilja ske på jorden såsom i himlen.”
Och tänk bara på allt det Jesus sa och gjorde. Ska vi leva i hans efterföljd på fullt allvar så tvingas vi bli rejält politiska. 🙂

Camilla Grepe säger
26 november 2011 – 12:28

"Man skulle kunna tänka sig att den lokala kyrkan inbjuder den lokala skolan till advents- och/eller julhögtid i kyrkan och att det står fritt för alla de som vill komma att få göra detta med den/de lärare och rektor som vill och att de övriga är kvar på skolan och gör något annat"

Ehh? Visste inte att skolornas rektorer underkastade sig någon kallelse om detta?

Åke Bonnier säger
26 november 2011 – 10:40

Camilla,
En inbjudan till skolan är alltid en inbjudan, inte en kallelse. Skolan måste bedöma vad som är möjligt. Men, kanske skulle det vara möjligt att hitta en väg som inte präglas av obligatorium men som ändå möjliggör för lärare att i tjänsten och elever under skoltid få komma till sin lokala kyrka och vara med om en adventsandakt, julandakt och eller sommarhögtid. Dessutom kan skolan få bli inbjuden till ren undervisning om vad kyrkoårets olika högtider står för. Hur många vet t ex vad Skärtorsdagens betydelse är utifrån ett kristet perspektiv? Det hamdlar inte om häxor och godis utan något djupare och mer historiskt betydelsefullt. I kyrkan kan vi på ett pedagogiskt sätt berätta om detta och mycket annat. Andaktsinbjudan som kan vara 'fritt valt' (ungefär som jag själv, när jag gick i skolan på 70-talet hade fritt valt arbete...) och den ovan exemplifierade undervisningen skulle vara obligatorisk, också för muslimer, judar, ateister m fl i just den klassen i just den skolan. Det handlar ju om kunskapsinhämtning och inte religionsutövande. Motsvarande kunskapsinhämtning borde vara obligatorisk för alla genom besök i synagogan och moskén där så är lokalt möjligt. Annars kan företrädare för dessa religioner inbjudas till skolan.

Leif Ekstedt säger
30 november 2011 – 05:31

Ditt förslag är utomordentligt väl utformat.
Men det förekommer naturligtvis Humanister i rektors roll. Då blir det väl förbud.
Humanisterna firar jul de med men enbart för att det passar med någon vecka fritt i slutet av året.Någon annan orsak till julfirandet uteblir. Hur förklarar en Humanist julens budskap rent utbildningsmässigt?
Men Ditt förslag till inbjudan till skolorna är alltid en början.

teologistudent säger
30 november 2011 – 09:51

Det man verkar helt glömt bort i denna diskussion är att kyrkorummet i sig aldrig kan vara neutralt. Det är laddat med symbolik och är en del av den kristna berättelsen. Att sedan en präst får medverka (dock utan religiösa inslag) är i sig en en motsägelse då prästen inte kan ses som icke religiös i sin roll. Kyrkorummen i sig är identifierande för kristna enligt min mening.
Att helt isolera elever från all religiositet är i sig att också ta ställning, jag tror att det på sikt kan leda till oförståelse och total avsaknad av inblick i viktiga religiösa och kulturella inslag i våra liv och vår vardag (jag säger inte att vi ska tvinga elever att delta). I dagens samhälle där många barn inte alls kommer i kontakt med religion i sin vardag är dessa inslag kanske än mer viktiga, det gäller alltså att få chansen och tillfälle att besöka kyrkor, synagoger och moskéer, detta kanske kan ge viss inblick. Att skolbarn exempelvis ska lära sig varför vi firar advent och sedan jul tycker jag är självklart, oavsett religiös tillhörighet eller inte är en självklarhet. Jag påstår att detta går att göra på ett icke konfessionellt sätt utan att elever tar skada, om det går att undervisa på universitetsnivå utan att ta ställning konfessionellt och på den ontologiska nivån borde rimligtvis grundskolan kunna erbjuda denna undervisning för sina elever.

ShlomoSpielman säger
3 december 2011 – 09:34

Hej
Snart måste vi be om ursäkta för att vi fortfarande är kristna och inte har sagt "Shahada" för att anpassa oss till de nyanlända... Stackars Jesus som dog på korset, det verkar som en allt större del av etablissemang inte vill veta om G-ds son utan om en viss profet som hade samlag med en 12-åriga tjej....

Svensk-amerikansk teologistudent säger
7 december 2011 – 10:29

Ipse Christos, respekt för mångfald.

Kan man verkligen utesluta Gud och Jesus ur Svenska kyrkan? Adventstid i Sverige: skolklasser (inte alla) besöker kyrkor för att tända adventsljus (i.e. traditionellt i väntan på Jesu ankomst=advent), med präster närvarande i kyrkan (i.e. prästens arbetsplats) men prästen får inte (ut-) tala om Gud och Jesus eller julens egentliga budskap (i.e. "Oss är en frälsare född")???
Ljuständning med Gud & Jesus i advent= kyrkans salar! Ljuständning utan Gud & Jesus i advent = skolans salar! Men vad innebär ljuständningen då, i advent? Sverige är ett fritt land, där man har bl.a. religionsfrihet, med en kyrka öppen för mångfald och dialog. Prästen måste väl kunna få dela med sig av julens budskap i just kyrkan, kyrkan som ju trots allt är lemmarna till budskapets huvud (-person), Jesus. Kristen profilering, med respekt för mångfald, Ipse Christos, precis som Jesus. God Jul!

Disa säger
8 december 2011 – 11:06

Jag är inte religiös. har aldrig trott på Gud.
MEN!!! Jag är ändå stor förespråkare för våra traditioner och seder.
Jag tycker att vi ska ha kvar de gamla traditioner som alltid funnits,
med kyrkobesök vid jul, sommar avslut i kyrkan o.s.v.
För det är SVENSK tradition!!
Ska vi måsta börja förneka sådant och inte få ha kvar det , för att verka "mångkulturella", så förnekar vi ju våra egna seder, bruk och traditioner och blir precis så "rasistiska" och "religions fientliga" mot oss själva !

OM man ska genomföra detta i svensk skola, så anser jag att det inte finns plats att fira andra högtider heller! Jag menar... Vilket annat land/religion, skulle tillåta något sådan!??! Det här är bara löjligt att ens tänka så, som det görs.

En GOD JUL till er alla !

P-A Rudberg svarar
9 december 2024 – 08:11

Disa,

Några små korrigeringar:

1. De flesta av de här traditionerna är inte ursprungligen svenska utan har kommit hit via utländskt inflytande.
2. De flesta av de här traditionerna är tämligen nya.
3. Kyrkans primära funktion är inte att leverera ”vackra traditioner”.

Åke Bonnier säger
8 december 2011 – 11:05

Har just sett Debattprogrammet i TV1. Jag beklagar de ateister som är så religionsallergiska att de inte kan tänka sig att låta sina barn vistas på skoltid någon eller några gånger per år i en kyrka där en präst medverkar och talar om och utifrån en av de fem stora världsreligionerna. Jag tror inte att någon blir kristen p gr av luciafirande eller adventsfirande i kyrkan och inte heller p gr av att man har skolavslutning i kyrkan. Men man får del av ett budskap som handlar om att man är älskad som den man är, gränslöst värdefull för den man är och att denna kärlek och detta värde är något som ingen kan ta ifrån en. Värdet och kärleken är inte beroende av handlingar eller av andra mänskliga begränsningar. Nej värdet och kärleken är något som fölljer en människa in i och genom livet och in i och genom döden. I ett samhälle som i så hög utstäckning präglas av duktighet ( inklusive skolan) är detta ett livsviktigt och befriande budskap. Camilla Grepe och andra religionsallergiker borde vara glad över att deras barns egenvärde och självkänsla stärks också i dessa sammanhang. De ateister eller de som har en annan livsåskådning än den kristna påverkar säkert sina barn hemma i den ateistiska inriktningen eller i en annan religionsinriktning. Förädrars påverkan genom uppfostran är viktig och grundläggande. Jag tror inte att ett besök i kyrkan vid 2-3 tillfällen per år kan påverka den uppfostran så värst mycket i någon riktning.

Men jag hävdar fortfarande att kyrkan borde inbjuda skolan och att man inom ramen för skoltiden skulle, frivilligt, kunna få gå till kyrkan på en adventsandakt eller luciafirande i den lokala kyrkan. Religionsallergikerna behöver då inte delta utan kan vara kvar på skolan och göra något annat.

P-A Rudberg svarar
9 december 2024 – 08:11

Det konstiga är att barn utsätts för kommersiella budskap utan att några motvikter tillåts.

Teolog säger
18 december 2011 – 12:09

"Vi kan inte låta bli att tala om vad vi har sett och hört" är det apostoliska svaret på myndigheternas krav på att inte förkunna evangeliet om Jesus. Det är inte olagligt för prästen att göra det den är vigd för - ansvaret faller på rektorn. Luther menade att kyrkorummet skulle vara helgat till bön och Gudstjänst, att inget annat fick förekomma där. Går man in med en skolklass i kyrkan borde man veta vad som väntar. Bättre att själva inträdandet är frivilligt än att tömma kyrkorummet på det som det var tänkt att innehålla.