Gott slut och Gott Nytt!


”Gott slut” sägs ibland som en vänlig nyårsönskan eller snarare önskan under mellandagarna. Och visst, den som säger det (jag själv ibland) menar verkligen det allra bästa. Men, formuleringen är ganska speciell. Många reagerar med en sorts obehagskänsla. Gott slut – på året – ja gärna! Men oftast känns ett Gott slut på något annat, t ex livet, för tidigt att önska. Kanske väcker det snarare olustkänslor hos den som får budskapet, som om livet höll på att ta slut.

Många människor är rädda för livets slut, rädda för det vi vet så lite om, rädda för döden. I går skrevs en kolumn i DN med rubriken ”Ateisten som älskades av troende” och som handlar om ateisten Christopher Hitchens. Där står bland annat: Jag är viss om att religionen har sin rot i människans rädsla för döden, en förståelig syntetisk reaktion på livets och dödens mysterium men inte mer trovärdig för att den är närmast universell. Orden är formulerade av den brittisk-amerikanske författaren och journalisten Roger Cohen som alltså var gårdagens kolumnskribent. Men oavsett vem som formulerade påståendet ovan är det ett märkligt påstående. Som om döden automatiskt skulle vara mindre ångestfylld för den som dör bara för att man har en gudstro. Jag tror inte det är så. Jo, för några är det säkert så men sannerligen inte för alla. Som kristen hoppas vi på ett gott slut, ett slut som handlar om en början, en gudsgemenskap som vi inte har ord för annat än lite fyrkantiga bilder. Vi hoppas ju på ett gott slut som blir gott nytt – mötet med Gud bortom alla formuleringar, bortom alla bilder är också bortom allt vad tid och rum heter. Det är något makalöst. Men…

…det är ju inte det som den kristna tron främst handlar om! Tron på Gud som möter oss i Jesus Kristus, som för Guds kärleks skull, levt, undervisat om och förkroppsligat Guds rike, som lidit, dött och uppstått handlar ju om livet här och nu, om vår möjlighet att leva ännu mer mänskligt, om vår möjlighet att få börja om i Guds nåd, få förlåtelse få upprättelse, bli bekräftade som de Guds älskade barn vi är. Döden vet vi så lite om. Den får vi lämna till Gud. Vi vet bara att vi alla kommer att dö. Vad som väntar sedan vet vi inte så säkert. Den som dör får se!

Men vi vet att vi lever och att vi har att hantera vårt liv tillsammans med alla andra som också lever och har att hantera sitt liv. Religionen som är gudagiven (menar jag) handlar just om att leva som människa i denna sköna och sköra värld. Människan är obotligt religiös, sa den kommande hundraårsjubilaren August Strindberg (snart 100 år sedan han dog den 14 maj 1912). Det ligger i människans natur att på ett eller annat sätt försöka förstå tillvaron i ett större perspektiv än det vi kan se och ta på. Sedan har vi olika språk för detta, olika vägar, olika förhållningssätt. Jag tänker ofta på och citerar gärna författaren och prästen Ernesto Cardenal som sa:  Överallt söker vi Gud, på fester, orgier och resor, i biografer och barer. All mänsklig aktivitet, även synden är ett sökande efter Gud. Just så tror jag det är! För mig som kristen visar Jesus vägen vidare i livet. Till honom vill jag hålla mig! Jag tror att han visar mig ett sant mänskligt sätt att leva som jag verkligen inte alltid klarar av, men som jag får inspireras av. När jag misslyckas får jag börja på nytt i kraft av Honom själv. För det handlar om livet snarare än om döden. Religion är strukturen för livet, livet här och nu, ett liv där vi har att koncentrera oss på Gud, våra medmänniskor och oss själva.

Men döden då? Jag hoppas på ett ”Gott Slut” därför att Gud i Jesus Kristus sprängt livets gränser. Korset får jag stödja mig mot. Kanske blir jag glatt överraskad den dag jag dör? Jag hoppas det! Men nu vill jag leva i Guds nåd. Jag kan inget annat och då blir det kommande året Gott och Nytt! Och det är vad jag önskar Dig också, kära bloggläsare.

6 kommentarer

Magnus säger
30 december 2011 – 08:32

Hur gick det med nedläggningen av Storkyrkokören? Hur många medlemmar har församlingen (och därmed Svenska kyrkan) mist p.g.a. nedläggningen av kören? Hur stor medlemsavgiftsintäkter har man mist p.g.a. av ett sådant medlemstapp?

Var det värt konflikten, att gå miste om dessa intäkter?

Åke Bonnier svarar
30 december 2024 – 08:11

Hej Magnus, jag vet faktiskt inte hur många som gått ur Svenska kyrkans församlingar p gr av att vi omstrukturerade vår musikverksamhet på grund av minskade resurser. Jag tror inte att det är särskilt många. Några kanske och det är tråkigt. Ja, det är tråkigt var gång någon bestämmer sig för att lämna Svenska kyrkan! Det jag dock vet är att vi har haft en oerhört fin musikhöst med fullsatt Storkyrka vid vissa konserter och nästan fullsatt vid andra konserter. Stockholms domkyrkoförsamling har en musikalisk verksamhet som vi kan vara stolta över! Välkommen att komma och lyssna! I morgon på Nyårsafton lär det fortfarande finnas några platser kvar till den fina Nyårskonserten med Theodor Kallifatides som nyårstalare. Något lättare är det att få biljetter till samma konsert fast på nyårsdagen! Välkommen!

P-A Rudberg svarar
31 december 2024 – 08:11

Jag vet inte exakt upplägget för den nu nedlagda Storkyrkokören.
Men jag får en känsla av att det var en kör där sångarna arvoderades på något sätt, därav resonemangen kring resurser.

Kanske vi ska bygga våra kyrkokörer på ren frivillighet och med ett större deltagande i gudstjänsterna? (Och mindre av rena konserter?)

Kristina säger
30 december 2011 – 08:39

Åke, jag hittar ingen möjlighet att få fram förbön till förbönsgudstjänsten i morgon. En ung kvinna, mor till två små barn under 4 år, ligger på intensiven på Södersjukhuset sedan ett par dagar. Jag är inte hennes läkare utan god vän och doppräst i familjen. Jag är mycket orolig för henne. Och i morgon reser jag bort en vecka. Jag önskar att förbönsmässan omsluter henne både imorgon, om möjlig, och nästa lördag.

Åke Bonnier svarar
30 december 2024 – 08:11

Hej Kristina,
I morgon har vi ingen förbönsmässa i Storkyrkan men dock nästa lördag. Jag ser till att prästen som leder den mässan får Ditt budskap. Själv ska jag be för henne både i morgon och framöver. Jag hoppas att alla som läser denna blogg vill göra detsamma!
Ett välsignat Nytt År önskar jag Dig! Åke

P-A Rudberg svarar
31 december 2024 – 08:11

Kristina,

Hon och hennes nära kommer att finnas även i mina böner.

Tack för din omtanke om henne och för din tro på bönens kraft.

Sven Andersson säger
30 december 2011 – 10:13

Och ändå är detta kortsiktigt. Livet ÄR JU KORT! De flesta människor är redan döda.
Visst ska vi glädja oss åt livet, så länge det varar, och i början tycks det oändligt, men
snart nog förskjuts perspektivet. Då är det gott att ha hoppet om "en glädje bortom
graven". Det ger ju en kristen trygghet och optimist genom HELA DETTA LIVET.

Åke Bonnier svarar
30 december 2024 – 08:11

Sven,
Det är inte så kortsiktigt att lita till nåden! Ty, för att fortsätta att citera den psalm du citerar, ”Det finns nåd för nya världar, mycket större än den här, nya skapelser och tider, nåd för allt som blir och är… Gud för uppbrott och förvandling lär oss glömma bort vårt jag. Driv oss ut att bygga broar till en okänd morgondag. (Psalm 285 i Den svenska Psalmboken)
Låt oss drivas ut av Guds Andes vind och bygga broar – kärlekens broar som inkluderar istället för att exkludera.

P-A Rudberg säger
31 december 2011 – 03:38

Nåden... Döden... Livet...

Kanske är det så att vår tillit och vår förtröstan inför något som ingen av oss levande kan veta något säkert om skapar den frihet i nuet som vi behöver för att skapa en bättre värld?
När vi kan lägga ifrån oss den existentiella oron blir vi fria att verka i det godas tjänst. En frihet att tjäna. Av kärlek - inte av rädsla.

Eric Hanhart v. Schteckborn säger
1 januari 2012 – 05:54

Åke du som enligt Patenverkets bolagsbyrå och skatteverket samt VärdePappersCentralen, (aktier, obligationer, familjestiftelser, m.m.) är god för 2 miljarder kronor i Bonnierföretag och stiftelser kan väl slänga upp en fet bunt slantar och rädda kören. Så brukar vi gamla familjer göra och även skapa fonderade stiftelser till kyrkan. Sådana som exempelvis ni i Domkyrkoförsamlingen hela tiden har levt på från S:t Jacobs kyrka.
Nä sätt upp en stiftelsefond på 5 miljoner till körverksamhet i Gudstjänsten, och gör dig själv en god tjänst.
Du förstår att kistan har inga fickor och man kan inte tjäna både mammon och GUD samtidigt.

Lycka till nu Åke B.

Ett tionde från dig skulle vara behagligt för storkyrkoförsamlingen.
Jag betalar 25 % frivilligt utöver min vanliga skatt till kyrkan. Och jag kommer inte ens nära en promille av vad du innehaver.

Magnus säger
9 januari 2012 – 10:30

Rudberg skriver "Kyrkans främsta mål är inte och ska inte vara medlemsnytta." Nej, ok, då får man väl räkna med att finansiera verksamheten på annat sätt än genom medlemsavgifter, då kanske...

Man måste nog bli lite bättre inom Svenska kyrkan på att förstå att de världsliga resurserna inte längre kommer via någon skatt, utan alldeles frivilliga medlemsavgifter. Kyrkan är med icke-offentlig medlemsbaserad organisation som alla andra, rent civiträttsligt.

Det är väl inte så svårt att förstå...?

P-A Rudberg svarar
26 april 2024 – 02:07

Magnus, kyrkan är inte en icke-offentlig medlemsbaserad organisation som alla andra. Kyrkan är primärt en gudstjänstfirande gemenskap baserad på den kristna bekännelsen. Det är något annat än en förening som baseras på medlemmarnas egna behov och önskningar, dvs där mål och inriktning kan ändras utan att behöva ta hänsyn till några bekännelseskrifter etc.

En kyrka som sätter medlemsnyttan i fokus förlorar lätt riktningen i tiden och världen.