Sekulär eller kristen etik?


I morse läste jag i Svenska Dagbladet ett genmäle av Christer Sturmark, Annika Borg och Bengt Westerberg gent emot Göran Rosenbergs inlägg i omskärelsedebatten (http://www.svd.se/kultur/kulturdebatt/rosenberg-har-fatt-det-mesta-om-bakfoten_6744059.svd). I genmälet skriver de tre om Tankesmedjan ’Fri tankes ’ uppgift. Bl.a annat förespråkar man en sekulär etik. Jag tror att alla goda krafter, oavsett livsåskådning måste vara med och tydliggöra etik, både i tanke, ord och handling – en etik som har sin grund i varje människas unika värde som ingen kan reducera.

Som kristen och som präst i Svenska kyrkan menar jag dock att det dessutom finns en kristen etik som tar sin utgångspunkt i Kristus – att Jesus dött och uppstått för kärlekens skull och att det är vår uppgift som människor att leva denna kärlek. Etik och människovärde hör ihop. Egentligen är det svårt att se att en sekulär etik håller i längden om den etiken innehåller tanken på att människan har ett oskattbart människovärde. Risken finns att människans värde omformuleras om inte värdet bygger på att någon annan än människan själv givit detta värde. Vi har avskyvärda exempel på detta i vår 1900-tals historia.

Som kristen menar jag att varje människa, oavsett allt, är en Guds skapelse. Som sådan har vaje människa oavsett allt ett gränslöst värde som inte är givet av människan genom en överenskommelse om människovärdet som sådant utan som är givet henne av Gud. Som kristen får jag utifrån detta bygga etiken utifrån kristet perspektiv där det dubbla kärleksbudet ( med dess judiska bakgrund i Gamla testamentet) och Jesu egna bud i Johannesevangeliet får vara riktningsvisare.

Att ateisterna vill skapa en ateistisk etik som förhoppningsvis har många likheter med den kristna etiken ska vi kristna hälsa med glädje och önska dem lycka till. Men vår uppgift som enskilda kristna, präster och kyrka är att stå upp för den kristna etiken med en kristen människosyn som förhoppningsvis får vara med och forma vårt samhälle.

I det multireligiösa och multikulturella samhälle vi lever i ska vi som kyrka inte vara så ’buskablyga’! Nej, låt oss höja våra röster i tal och skrift och i handling för alla dem som marginaliseras. En etik där Jesus blir synlig i ord och handling, där människor blir synliggjorda, upprättade och bekräftade som de Guds älskade barn de och vi alla är – det är något att sträva efter!

13 kommentarer

Margareta P å Österlen säger
2 januari 2012 – 06:05

Vilken skulle den ateistiska "etiken" vara, månne?
Hittills har jag inte hört någonting annat från ateister och humanister än vikten av frihet från tro på Gud...
Inte har jag någonstans sett "humanister" uttala sig mot - och än mindre agera mot! - den destruktiva avgudadyrkan av Mamon framför medmänniskors väl och ve, som framkallat krig och vapenhandel och därav följande utrotning av både människor och djur för "mer pengar i plånboken" åt dem som redan har...
Jesus Kristus däremot är klar och tydlig i kärleksbudskapet, i förkunnelsen till omvändelse och räddning för dem som tror på honom, på hans namn:
"Ni kan inte tjäna både Gud och Mamon" - Matt 6:24
"Du skall älska Herren din Gud av allt hjärta/---/ Du skall älska din nästa såsom dig själv" - Matt 22:37-40
Och han klargör att det inte är de som ärar Gud med sina läppar som kommer att släppas in i himmelriket på den yttersta dagen:
"Jag var hungrig och ni..." - Matt 25:31-46
Låt oss därför alla kristna och särskilt ni, domprost Åke Bonnier, som inför människor och Gud tagit på er herdemanteln, säga HELA SANNINGEN om Jesu Kristi budskap till frälsning, också och inte minst den del som klargör att avgudadyrkan aldrig är acceptabelt inför Gud, inte minsta lilla guldkalv i fickan framför kärleken till Gud och medmänniskor!
Margareta Persson, Ing(el)sta å Österlen

Bengt Malmgren säger
2 januari 2012 – 08:25

Handlar det inte om naturrätten helt enkelt?

P-A Rudberg säger
2 januari 2012 – 08:33

Jag undrar över hur en präst i SvK som har ett uppdrag utifrån de löften som avgavs vid prästvigningen aktivt kan delta i en tankesmedja vars programförklaring lyder:
"”Fri Tanke Smedja vill främja upplysningens idéer, värna om individens fri- och rättigheter samt verka för sekulär etik och politik. Tankesmedjan är partipolitiskt obunden.”

Prästlöftena lyder (om jag inte har fått fel för mig):
"- att i Guds den treeniges namn åtaga sig uppdraget att vara präst och
utöva det så, att Gud blir ärad, kyrkan uppbyggd och Guds vilja för-
verkligad i världen,
- att stå fast i kyrkans tro, rent och klart förkunna Guds ord så som det är
givet i den heliga Skrift och så som det är omvittnat i vår kyrkas
bekännelse, och rätt förvalta sakramenten,
- att följa vår kyrkas ordning och förverkliga sin kallelse med Kristus som
förebild, att leva så bland människor, att prästen blir ett vittne om
Guds kärlek och om försoningens hemlighet."

Här upplever jag två agendor som inte låter sig förenas. Man kan inte som präst aktivt verka för en sekulär etik. (Underförstått: istället för en kristen etik.) Då bryter man sina prästlöften. En sådan sak bör prövas av domkapitlet.
(Det hela blir ännu underligare eftersom prästen ifråga starkt kritiserar den dialog som sker mellan SvK och andra religioner. Det är något som haltar - minst sagt.... )

Jag tror att en god värld skapas i dialog mellan människor - oavsett tro. Men jag tror att förutsättningen för den dialogen är att vi kristna lyfter fram den kristna etiken - inte den sekulära. Den tydligheten i den kristna identiteten måste vi kunna ha.

LFL säger
3 januari 2012 – 06:35

Utmärkt och klarsynt av Bonnier. Malmgren frågar om det inte helt enkelt handlar om naturrätten. Enligt min mening: Nej. Naturrätten är sekulär rättsfilosofi med rötter i Romarbrevet. "Ty då hedningarna, som icke hava lag, av naturen göra vad lagen innehåller, så äro dessa, utan att hava lag, sig själv en lag, då de ju sålunda visa att lagens verk äro skrivna i deras hjärtan. Därom utgöra också deras egna samveten ett vittnesbörd," (Rom 2:14 ff)

Naturrättens rättskänsla utgår från varje människas samvete, och alla människor är ju inte kristna. Samtidigt som Katolska kyrkan vårdar denna rättsfilosofi på ett exemplariskt sätt, det måste man erkänna, är lutherdomen överlägsen katolicismen genom att den tillför "trons dimension", vilket varken hedningar eller ateister - och tyvärr inte heller den lutherska prästen Annika Borg - gör. Det gör däremot Åke Bonnier på ett alldeles utmärkt sätt. För katolikerna är även det mänskliga förnuftet en källa till trons skatt, vid sidan av uppenbarelsen (Bibeln och den ursprungliga traditionen). Luther förkastade denna förnuftstro.

Därmed kan det för lutheranen (men väl för katoliken?) inte finnas någon sekulär etik, som till fullo är en kristen etik. Den sekulära etiken är ett styckverk. Så torde för den kristne även judisk och muslimsk etik vara ett styckverk. Men har vi då inte mer etik gemensamt med judarna (och även med muslimerna?) än med ateisterna? Vi ska inte döma andra religioner efter deras värsta avarter. Det är viktigt att markera kristendomens särart, men det måste också, och kanske särskilt, göras mot ateismen.

Det som Gud har skrivit i varje människas hjärta är samma "lag" hos västerlänningar och österlänningar. Att västerländska ateister skulle vara mer upplysta av gudomligt ljus än orientaliska judar och muslimer är rent nys. Däremot kan ju den som är uppväxt i en kristen kulturmiljö vara påverkad av kristna värderingar, som går utöver den naturliga "lagen". Men detta avtar i takt med sekulariseringen i västerlandet, samtidigt som demokratirörelsen och kraven på mänskliga rättigheter i arabländerna stärker den förment västerländska etikens ställning i de länderna.

Bortom skillnaderna i uppenbarelse mellan judendom, kristendom och islam, så tror alla tre religionerna att det finns en gudagiven etik, som inte enbart bygger på människors överenskommelser och inte heller är ett verk av "kampen för tillvaron". De flesta evolutionsbiologer anser väl numera att samarbete och t.o.m individuella offer för kollektivets bästa, ger en population en större överlevnadspotential än motsatsen. Så kan naturrätten förklaras utan hjälp av någon religion.

På samma sätt som kristna kan hävda att vi har en gemensam etik (till en viss gräns; den naturliga "lagen") kan vi hävda att vi har en gemensam etik även med judar och muslimer.

Vid 12 års ålder träffade jag en då 75-årig häradshövding (domare) som på ett barnsligt enkelt sätt förklarade för mig vad hans yrke gick ut på. Han gav flera exempel, som avslöjar att natrrätten har haft en stark ställning även i svensk rättstradition, exempelvis. Den naturliga lagen föreskriver vänstertrafik. Eftersom de flesta människor är högerhänta, går de naturligen på vänster sida av vägen vid möte med en främling eftersom de håller svärdet i höger hand och skölden i vänster hand. På sjön råder däremot högertrafik, eftersom man håller styråran i höger hand och alltså på höger sida om båten.

Att detta var en naturlig "lag" i gångna tider, kan nog även ateister hålla med om. Minsta motståndets lag, skulle man kunna kalla det. Men är inte kristen etik något mer?

Bengt Malmgren säger
3 januari 2012 – 09:27

Intressant utläggning, Lars Flemström som ger fler dimensioner åt frågeställningen.

Åke Bonnier säger
3 januari 2012 – 02:34

På Kyrkans Tidnings hemsida finns en strålande kommentar till frågan om omskärelse av judiska pojkar i tidig ålder och hur man kan tänka kring prästen och debattören Annika Borgs undertecknande av artiklar i den frågan: http://www.kyrkanstidning.se/node/21053

P-A Rudberg svarar
26 april 2024 – 05:43

En mycket bra kommentar i KT.
Den lyfter det faktum att Annika Borg faktiskt gör det hon beskyller andra för att göra, nämligen att svartmåla de med andra åsikter och att debattera på en nivå som försvårar verkliga samtal.
Det är så tråkigt att se en annars klok och engagerad person som Annika Borg välja megafonen framför samtalet.

Ulf Gustafsson säger
3 januari 2012 – 09:46

"Risken finns att människans värde omformuleras om inte värdet bygger på att någon annan än människan själv givit detta värde. Vi har avskyvärda exempel på detta i vår 1900-tals historia."

Vilken exemplarisk historierevisionism. De som begick de avskyvärda exemplen under 1900-talet var till stor del uppväxta i kristna kulturer, vilket inte förhindrade dessa katastrofer. I Tyskland fanns en stark kristen kyrka som fundamentalt misslyckades med att försvara människovärdet ("gott mit uns"). Den kristna etiken har fått sin chans och misslyckats.

Att du sedan väljer att omformulera sekulär etik till ateistisk etik är ytterligare ett lågvatten märke. Ateism (avsaknad av gudstro) föreskriver ingen etik överhuvudtaget och att enas om en ateistisk etik är lika meningslöst som att enas om en religiös etik, och framför allt utestänger båda dessa alternativ människor i den andra gruppen.

En sekulär etik utestänger ingen. Att finna en gemensam allmänmänsklig och världslig etik är ett projekt som kan förena både ateister och troende.

P-A Rudberg svarar
26 april 2024 – 05:43

Ulf Gustafsson,

Nu är det nog du som ägnar dig åt omskrivning av historiska skeden.
I Tyskland under 30- och 40-talen fanns ett starkt kyrkligt motstånd mot det som skedde politiskt. Många kristna dog, led eller förföljdes för sin övertygelse baserad på en kristen etik. Ett framstående exempel är Dietrich Bonhoeffer, men det finns många flera.

De som förespråkar sekulär etik är i huvudsak ateister. Därför finns det all anledning att kalla deras etik för just ateistisk. (Den ”humanistiska” etiken säger ju sig vara ateistisk.)

En sekulär etik saknar den grund som den kristna etiken har. Den definierar etiken med människan som alltings mått. Den kristna etiken tar ett djupare tag än så vilket ger en annan fasthet.

Jonas säger
6 januari 2012 – 09:18

Jag förstår inte hur Stockholms stift kunde vara så dumt att välja Brunne till biskop istället för Åke Bonnier.. i vart fall tiger han inte still om vissa viktiga saker som han för fram här; den präst som förnekar den kristna etiken bör inte vara präst helt enkelt (riktat till Annika Borg).

För övrigt var det ju den katolska kyrkan som kunde gå ifrån andra världskriget i Tyskland med huvudet högt, inte den lutherska kyrkan, så var det.

Åke Bonnier svarar
26 april 2024 – 05:43

Jonas, Eva Brunne är en utmärkt biskop! Allt det som en biskop gör syns varesig i bloggar eller i andra media eller sociala media. Biskopens arbete, som jag följer nära inte minst genom mitt domkapiteluppdrag, är i många sammanhang både pastoralt och kraftfullt. Jag gläds över min biskop och hennes många och viktiga insatser!

P-A Rudberg svarar
26 april 2024 – 05:43

Jonas,
jag håller med dig om att det är förvånande (och oroande) att en en präst som Annika Borg får agera som hon gör medan Ulla Karlsson tas i örat.
(Därmed inte sagt att Ulla Karlsson inte ska tas i örat.)
Men vad biskop Brunne gör och inte gör i det fallet kan varken du eller jag veta.
Däremot tror jag att det är hög tid att Annika Borg blir ett ärende för domkapitlet. Nu senast förlöjligas domprost Mats Hermansson i Visby i en blogg som drivs av prästerna Annika Borg och Christer Hugo.
Annika Borgs agerande och val av ståndpunkter har nu fört henne utanför de löften hon avgav vid sin prästvigning.

För övrigt kanske vi får se Åke Bonnier som biskop snart – han är kandidat till biskopsstolen i Skara!

Jonas säger
8 januari 2012 – 07:08

Åke, du har rätt i att jag inte har insyn i allt vad biskop Brunne gör. Säkert har hon goda sidor också, men utåt syns de ju inte och det bör de ju också göra för en biskop som ska vara en herde för sin flock. Tvärtom får man ju vad jag har hört i princip inte bli präst i Stockholm längre om man inte delar biskops Brunnes syn på äktenskapet, trots att det inte finns någon sådan begränsning enligt kyrkoordningen. Rätta mig om jag har fel.

P-A, i fråga om Ulla Karlsson är hon med den absolut största rätta redan tagen i örat. Det Annika Borg har gjort är förvisso inte lika allvarligt men ändå allvarligt. Jag har inte läst vad de har skrivit om domprost Hermansson i Visby, men hans agerande på senare tid förtjänar kritik, han har gjort bort sig verkligen.

P-A Rudberg svarar
26 april 2024 – 05:43

Jonas,

Jag kan nog tycka att det är lite allvarligare att som präst engagera sig i en gruppering som deklarerar att deras agenda är att främja sekulär etik än att ställ sig tveksam till delar av trons begrepp.

Det domprost Mats Hermansson i Visby gjorde var att han formulerade en nyårsbön om kyrkans förnyelse med fokus på frimodighet, lyssnande, medmänsklighet, klarsyn och öppenhet. Det var det som fick ”kristen opinion” att ta till förlöjligandet.
Kan inte se att domprost Mats gjort bort sig på något sätt.

Jonas säger
10 januari 2012 – 09:43

P-A; nej jag håller inte alls med om det faktiskt. Ulla Karlsson har inte ställt sig tveksam något utan förnekande det mest grundläggande i den kristna tron, det andra är allvarligt men inte alls på samma sätt.

Jag syftade inte alls på nyårsbönen, det hade jag inte hört om, utan jag syftade på hur Hermansson agerat illa och mycket pinsamt i fråga om vad som sagts efter att biskop Urwin från Church of England och den utmärkte kommunistern i Varnhem, Markus Hagberg, bjudits in att hålla föredrag vid fortbildning inom Visby stift. Har stått om detta bland annat i Kyrkans tidning, i Gotlandstidningarna och på Dag Sandahls blogg:
http://bloggardag.blogspot.com/

P-A Rudberg svarar
26 april 2024 – 05:43

Jonas,
I min enkla tillvaro så är det lite ”illare” att ställa sig bakom ett främjande av en sekulär (icke religiös) etik än att vilja se kristen tro från en lite annan synvinkel. Men det är bara min syn, den kan vara fel.

Min syn på Mats Hermanssons agerande är att han svarade upp på ett tydligt behov i sitt stift – han agerade som stiftets tjänare i det fallet. Att sedan Dag Sandahl går i taket med sina sedvanliga nedsättande och raljerande kommentarer ska väl snarast ses baserat på hans syn i ämbetsfrågan. 🙂

Jonas säger
12 januari 2012 – 10:19

P-A, det är obegripligt hur du kan ha den uppfattningen när du sätter etiken som det viktigaste och inte tron, du vänder på det hela. En rätt tro är en förutsättning, sedan kommer etiken.

Mats Hermanssons agerande svarar upp mot ett tydligt behov?! Hans ord får ändå stå för sig själv. Pinsamt är ordet för hans agerande, sen är Sandahls syn i ämbetsfrågan totalt irrelevant i denna fråga. Men du är ju uppenbarligen som många andra; har man fel syn i ämbetsfrågan så spelar det ingen roll vad man tycker. Därmed gör du dig också skyldig till ett kardinalfel.

Hermansson är säkerligen körd i valet till biskop i Skara.

P-A Rudberg svarar
26 april 2024 – 05:43

Jonas,

De är en mycket intressant vinkling du gör där. Hade faktiskt inte tänkt i de banorna. Du har helt klart en poäng.

Sedan kan vi ju diskutera vad som är ”rätt” tro. Får man inte inom ramarna för tron diskutera olika infallsvinklar så är vi tämligen körda som kyrka. Om vi ser historiskt på det så har den kristna trons tolkning ändrats i många avseenden.

Men ändå – att delta i att främja en ateistisk (”sekulär”) agenda sker ju på bekostnad av den kristna agendan. Och hur det ska gå ihop med löftena vid prästvigningen har jag lite svårt att se.

Mats Hermansson har valt att agera baserat på ett behov från präster och diakoner i det egna stiftet. Det är en egenskap som jag gärna ser hos en biskop. Och jag har inga problem att hålla med honom om att det är olämpligt att till en obligatorisk fortbildning bjuda in personer som inte erkänner de närvarandes fulla värde i sina roller. Speciellt inte om det saknas en balanserande part vid det tillfället.
Vad gäller Dag Sandahl så styrs tyvärr hans uttalanden ofta av hans syn i bl a ämbetsfrågan. De som inte är eniga med honom i den frågan tar han med glädje heder och ära av. Därav relevanden i hans syn i ämbetsfrågan. Tyvärr.

Jonas säger
15 januari 2012 – 04:20

P-A, vad vet du om vad ifrågavarande personer (inte minst Hagberg) anser om "vissas fulla värde i sina roller"`?! Uttala dig inte om sådant du vet inte! För övrigt så har du totalt fel! Kan man inte acceptera att det finns att lyssna på dem som har en annan uppfattning så är det något fel på ifrågavarande präster och diakoner uppfattning, de borde skämmas. Inte heller kan du veta något om "behovet av präster och diakoner i det egna stiftet". Nä, Hermansson har betett sig illa, någon annan analys går inte att göra.

Inte heller har du förstått Sandahl.

P-A Rudberg svarar
26 april 2024 – 05:43

Jonas,

Tänka sig – jag vet inget och du vet allt. Vilken bekväm position för dig att diskutera utifrån. Men hur meningsfull är den?
Du uttalar dig om vad jag vet och inte vet utan att ha en aning om hur det ligger till med den saken.

Vad Hagberg och Urwin tycker i vissa frågor framgår av deras uttalanden och av vad de skrivit. Så enkelt var de med den saken. 🙂
Behovet hos präster och diakoner i Visby stift framgår också av vad de sagt och skrivit i frågan. Det behovet har mats Hermansson svarat upp emot. (Ska en stiftsledning bara strunta i att samtala med de egna prästerna och istället kommendera dem?)

Om jag har förstått eller inte förstått Dag Sandahl kan vi diskutera. Men jag har gjort min analys på hans skriverier, uttalanden och agerande genom åren i olika frågor.

Jag tror inte att problemet handlar om att lyssna på de med en annan åsikt. Det handlar snarare om huruvida man ENBART ska lyssna på dem – och utan balanserande resonemang.

P-A Rudberg säger
18 januari 2012 – 11:17

Ja, men då har du läst men inte förstått något herr Rudberg.

Hermansson har ju fortsätt att skämma ut sig genom att "vara solidarisk" med vissa kvinnliga präster..så beter sig inte en domprost och då har han ju visat sig vara osolidarisk med övriga.

Biskop fast däremot betonade enheten och vad han säger får ses som en indirekt kritik mot Hermansson.

Ja dessa "behov" får väl vederbörande personer ta på kammaren, det är ju inga barn vi har att göra med utan vuxna personer, präster.

Balanserande resonemang har inget med saken att göra; präster i fortfbildning får ändå oerhört mycket oftare lyssna på biskop Shelby Spong och SegloraSMedja-teologer och liknande, utan några balanserade resonemang och tal om att möta behov..