Kallelse till bön.

Under en tid har det förts en diskussion huruvida det ska vara tillåtet för muslimer att få ha böneutrop eller bönekallelse ljudande från en minaret. Det skulle vara aktuellt för en av moskéerna i Stockholm. Olika argument har förts fram mot detta. Det är inte vår kulturella tradition, det är inte rätt med sådan offentlig religiös propaganda. Vi kristna ropar inte ut att Jesus är frälsaren från stora högtalaranläggningar. Kommer inte ett utrop från en minaret att störa vår vardag (fredag)? Hur många moskéer ska ges tillstånd? Kommer det bli en enda kakofoni av minaretutrop där det finns fler minareter nära varandra? Är det bara muslimerna som ska ha rätt till detta utrop? Borde inte alla religioner, oavsett vilka, ha rätt att offentligt och ljudande kalla till gudstjänst eller proklamera sin trosbekännelse?

Utifrån ett kristet perspektiv kan man hävda att det bara finns en enda Gud och det är Gud. Utifrån samma kristna perspektiv kan man hävda att inga religiösa dogmer, inga religioner, inga religionsutövare har hela sanningen. Sanningen om Gud är större än den sammanlagda sanningen utifrån samtliga religioner. Kort sagt: Gud är alltid större.

Utifrån det perspektivet skulle man kunna glädja sig över alla som vill kalla till bön till den ende Guden, påminna oss alla om den ende Gudens existens och storhet. Kanske skulle minaretutrop kunna bli en påminnelse för oss alla om vikten av bön, om vikten av att fördjupa relati0nen till denne ende Gud. Det är ju också just detta som klockringningen vill uttrycka. Jo, det är en kallelse till gudstjänst i den aktuella kyrkan, men klockorna förkunnar också budskapet om Jesus Kristus, sann Gud och sann Människa. Jag gläds över klockringningen som ljuder ut över stad och byggd. Men jag skulle glädjas också över att våra muslimska syskon får kalla till bönestund och påminna om Guds storhet.

Men då är frågan: skulle alla religioner, alla religionsutövare ges tillstånd att i det offentliga rummet, högt och ljudligt, få kalla till gudstjänst och proklamera den ende Gudens storhet? kan man dra en gräns? Det är naturligtvis en grannlaga uppgift. Men, jag tror att det skulle vara möjligt att argumentera för att det handlar om de fem stora världsreligionerna alternativt de tre monoteistiska religionerna. Mig veterligen, fast jag kan ha fel, kallar inte judar till gudstjänst på ett sådant sätt att det hörs i det ofenntliga rummet. jag har aldrig hör någon sådan kallelse när jag varit i Jerusalem där både minareter och kyrkklockor ljuder. Shofarhornen blåses det i i gudstjänstsammanhang i samband med Försoningsdagen. Det är, mig veterligen, allt. Buddisternas kallelse till ”gudstjänst” 8 de har ju ingen gudstro på samma sätt som de 4 andra världreligionerna har det) känner jag inte till och Hare Krishnas  ( i och för sig inte en renodlad hinduisk rörelse) sång och dans och påminnelse om Krishna är en inte ovanlig förekomst i Stockholms innerstad. Vad de i övrigt har som skulle kunna påverka ljudnivån i det offentliga rummet är jag för lite insatt i.

Konklusionen av allt detta är att jag inte kan tycka att det är fel utan fullt möjligt också ur ett Svenskkyrkligt kristet perspektiv att bejaka minaretutrop idag i Sverige. I det konkreta fallet i Fittja handlar det dessutom, om jag inte är felunderrättad, om fredagsbönen.

Låt oss tacka Gud för att vi har möjlighet att tillsamman, på många olika sätt, med många olika språk och uttrycksformer, få komma inför Gud och be, lovsjunga, fördjupa vår identitet och vår gudsrelation!