Oremus!

I fredags (i går) var det Världsböndagen. Man kan fråga sig vad sådana dagar betyder? Är det alls meningsfullt att utlysa världsböndagar, aidsdag etc, etc? Jo, jag tykcer nog det och uppenbarligen många med mig. När det gäller Världsböndagen påminner den om något grundväsentligt – nämligen att det är meningsfullt att bedja. Egentligen ber vi nog alldeles för lite i våra kyrkliga sammanhang. Jag tänker ibland på Luther :-). Han sa: ”Ju mer jag har att göra dessto mer måste jag be”. Så är det. Ju mer jag har inskrivet i min kalender, ju mer måste jag stilla mig i bön. Bönen är ju hjärtats samtal med den vi vet älskar oss, enligt Theresa av Avila. Bön handlar om att få vara inför Gud, att få öppna upp för Guds tilltal, att vara i Guds närhet.

Hjälper bön? Det beror på vad man menar. Att be är inte samma sak som att köpa en påse godis i en godisautomat där man kanske stoppar in två mynt för att sedan trycka på lämplig siffra och få ut det man vill ha. Nej, att be är snarare att överlämna sig själv i Guds omsorg, att öppna upp för att Gud kan handla med mig och mitt liv på ett sätt som jag kanske inte räknade med.

Men att be är också att få komma inför den outgrundlige med alt det vi bär på av önskningar, av oro, av längtan, av sorg, av glädje. Att be kan också vara att överlämna någon i det gudomliga engagemanget – att lite släppa taget och låta Gud ha det stora taget. Samtidigt är bönen inte ett sätt att fly undan våra egna uppgifter och våra egna utmaningar. Vi kan inte sluta upp med medmänsklighet och säga att vi ber istället. Bön handlar inte om att slippa engagera sig men är ett kompletterande och livsviktigt sätt att engagera sig.

Kyrkans framtid är beroende av många saker, men bland dem återfinns bönen som något av det mest väsentliga. Så låt oss be i olika sammanhang. Låt oss be morgonbön och aftonbön, bordsbön och bön inför sammanträde,bön inför våra olika vardagsuppgifter och vardagsmöten. Låt oss be att Guds vilja ska ske också i vårt eget liv och låt oss vara öppna för Guds tilltal i det sammanhang där vi befinner oss.

Så låt oss bedja! Oremus!