Guds sändebud.

Kära bloggläsare, nedanstående text är mitt predikomanus hållet ungefär såsom det står skrivet i Borås Gustaf Adolfskyrka i dag i sändningsmässan i präst- och diakonmötet i Skara stift. Hoppas att det kan inspirera också Dig som läser den.

”Kära alla, så har vi kommit till sändningsmässans förkunnelse. Egentligen var hela mitt tal som jag höll för en stund sedan en sorts förkunnelse. Guds kärlek var temat. Guds kärlek är temat och den stora utmaningen. Aposteln Paulus var oerhört entusiastisk över de kristna i Filippi. Brevet till dem andas denna entusiasm.  Han vet vad som finns i deras hjärtan. Han vet att där finns trösten genom Kristus. Han vet att där finns uppmuntran från kärleken, han vet att det finns en tydlig gemenskap från den heliga Anden liksom där finns ömhet och medkänsla. Han vet allt detta och det är just därför som han i vår predikotext i dag, som också var den gångna söndags episteltext, vädjar till dem att inte bara leva i detta för sig själva, att inte bara ha den kristna tron och relationen till Kristus som något som är bra inåt på individnivå utan som också är bra gent emot alla i församlingen,  i en ömsesidig kärlek. Han vädjar till alla dessa sagda saker och uppmanar dem att leva i kärleken, eniga i tanke och där pronominen jag, min, mitt inte är det viktiga utan där det handlar om att se den andre, att älska den andra, att se att den andra mår bra, att bry sig om den andra.

I den grekiska grundtexten används ordet froneå. Det återkommer två gånger i den andra versen och en gång i den femte versen i Filipperbrevets 2:a kapitel och handlar om en sorts tankeinställning – en livshållning. Bibeln 2000 översäter ordet med , visa enighet och  med ordet sinnelag. Det handlar alltså om en livsinställning, livshållning som är en livshållning dygnet runt, året runt. Vi som innehar vigningstjänsten i Svenska kyrkan har vigt hela vårt liv till detta, varenda sekund. Vi behöver naturligtvis påminna oss om våra vigningslöften. Vi stod där i vår vigningsdomkyrka och vår biskop frågade oss ett antal frågor som vi av hela vårt hjärta svarade JA på. Ja, vi ville leva helt och fullt för Gud. Jo, vi ville förkunna ordet rent och klart och förvalta sakramenten rätt. Jo, det var viktigt att vara ett barmhärtighetens tecken, att stå upp för de förtryckta, de marginaliserade. Vi ville detta och jag är övertygad om att vi vill detta. I våra tankar får vi återupprepa vårt JA, vårt JA till att vara Guds sändebud i ord och handling, vårt JA till att låta hela vårt liv genomsyras av Guds kärlek och Guds vilja. Vid Skärtorsdagsmässan på morgonen i Skara domkyrka fanns nu senast möjlighet att förnya vigningslöftena. Den möjligheten kommer att upprepas också kommande Skärtorsdag. Men vi behöver egentligen göra det varje dag. Det är den dagliga omvändelsen, vårt dagliga JA till Gud, vårt dagliga JA till Jesus. Och vi behöver den omvändelsen eftersom vi är simul justus et peccator – på en gång rättfärdiga och syndare.

Hjärtats JA måste också få konsekvenser i ord och handling. Se hur de älskar varandra, hette det om de tidiga kristna. Vår kallelse är att gå ut och leva kärleken, drivna av kärlek, burna av kärlek och delandes denna kärlek. Jag vill i dag sända Er ut i Skara stift, ut i era olika församlingar och andra sammanhang som lysande facklor där elden inte är den egna duktighetens eld, den egna vältaglighetens eld, den egna klokhetens eld. Vi kommer långt med egen skicklighet i ämbetet. Vi kommer långt med egen klokhet och egen förmåga, men vi kommer inte tillräckligt långt därför att det då bara handlar om egen kraft. Elden som vi ska brinna av är kärlekens eld, den heliga Andens eld – Jesu närvaro i våra hjärtan, i vår gemenskap, i vår ömsesidighet. Det är först när vi brinner av den heliga Andens eld, när vi alltså likt de kristna i Filippi har vår tröst i Kristus, vår uppmuntran från kärleken, gemenskap från Anden med en ömhet och medkänsla, som vi kan gå hela vägen genom livet som kristna och också tända Andens eld i våra olika sammanhang.  Att vara kristen är att leva med Jesus dygnet runt. Att vara kristen och att vara etnisk svensk är inte nödvändigtvis samma sak här i Sverige och att Svenska kyrkan har det namn den har är en reminiscens från tanken att Sveriges folk var ett kristet folk. I dag kan vi glädja oss över att Sveriges folk är ett multifolk i ett multireligiöst och multikulturellt sammanhang.  Vår kyrka, som är en viktig del i den världsvida kristna kyrkan, är en evangelisk luthersk kyrka där reformation är viktigt också i nutid. Vår kyrka är en inkluderande kyrka där vi ser på varandra, och än mer behöver skärpa vår blick så vi ser på varandra, som  bröder och systrar som hör ihop oavsett etnisk härkomst, oavsett sexuell identitet, oavsett församlingstillhörighet, oavsett hur djupt vi förstått vår gudsrelation. Vi är en kyrka där vi får leva tillsammans i den gudomliga, färgrika mångfalden. Den kyrkan får vi alla leva i och stå upp för i en tid när det finns politiska krafter som vill ta patent på Svenska kyrkan och förvandla den till något typiskt etniskt svenskt. Låt oss gemensamt stå upp mot detta – enade för kärlekens skull där det inte handlar om självhävdelse utan om en kärlek som inte söker sitt, en kärlek som inte utesluter utan innesluter – en kärlek som är störst av allt. Det är Guds kärlek som det handlar om – den kärlek som fått sin brännpunkt i Jesus själv – sin brännpunkt i Hans liv, död och uppståndelse. Låt oss öppna oss för den kärleken, låt oss sjunga den nya sången i våra hjärtan.

Kära diakoner, kära präster, kära alla, den kristna tron får vi leva och dela med varandra. Den handlar om livet, den är livet. Och vi har en förebild att följa och det är Jesus själv. Vi får spegla oss i Hans liv och förkunnelse, låta vårt eget liv belysas i ljuset av Hans liv och förkunnelse. För det handlar ju om livet. Vi har vår relation till Jesus för livets skull – det liv vi har att leva här och nu. Vi vet så lite om livet bortom livet, men vi vet att vi lever och att vi ska fortsätta att leva ett tag till om inget annat händer. Eller med ord av Per Harling: För livets skull blev Gud ett barn, vår like. För livets skull gav han sitt liv för oss. För livets skull ska rättens rätta rike bli synligt genom oss – för livets skull.

Så låt oss öppna oss för Guds kärlek såsom den strömmar emot oss i Bibelns ord, i dopets nåd och nattvardens makalösa kristusmysterium. Låt oss öppna oss för Guds kärlek som möter oss i vår medsyster och medbroder oavsett vem och ge den kärleken vidare i varje ögonblick och i varje andetag. Ja, låt oss göra detta för livets skull.

Ära vare Fadern och Sonen och den heliga Anden. Såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara, från evighet till evighet. Amen”