Archive for juni, 2014

Resan – ett herdabrev

Jun 12

I tisdags firade jag min 30-åriga vigningsdag. Jo, det var 30 år sedan jag då vigdes till präst i Svenska kyrkan. Vigningen skedde i Storkyrkan i Stockholm och biskop Lars Carlzon var min biskop och biskop Ingmar Ström assisterade biskop Lars. Jag skrev till biskop Ingmar innan min prästvigning och berättade för honom vad han betytt för mig, hur han påverkat mig genom sin konfirmandbok och mycket annat och då svarade han med ett vänligt brev (mail fanns ju inte på den tiden) och undrade om han kunde få vara med och assistera. Jag kontaktade Lars Carlzon som självklart bejakade idén. Själva prästvigningsdagen började i nervositetens tecken, men vigningen gick bra och jag misiverades till Hägerstens församling där jag tjänstgjorde i ca ett och ett halvt år (fast först var jag med i ett sommarkyrkoteam i Storkyrkan under ca 1 månads tid). Min tid i Hägersten var viktig för mig och jag lärde mig mycket av avd som ingår i det prästerliga livet. Jag predikade mycket, hade många begravningar och dop (och en del vigslar), jag lärde känna en av mina närmaste vänner som också är präst och jag förstod att livet var mer komplicerat än jag anat under min uppväxttid i ett skyddat sammanhang.

Om en hel del av det ovan nämnda samt mycket, mycket mer skriver jag i mitt herdabrev ”Resan” som just kommit ut på Verbum. Jag gläder mig över att ha fått vara präst så länge och jag gläder mig över att få vara biskop i Svenska kyrkan med huvudsaklig placering i Skara stift. Mitt herdabrev är väldigt personligt och samtidigt allmängiltigt. ”Botten i mig är botten i Dig”, skrev Gunnar Ekelöf. Det tror jag är sant och jag har velat ge en del av det som är botten i mig vidare till andra. Teologi är viktigt och boken är en dogmatik för lekmän baserad på den apostoliska trosbekännelsens tre artiklar. Jag inleder mitt förord med att skriva ”Kära skarastiftare..” men egentligen vänder den sig inte bara till de drygt 500 000 som bor i Skara stift utan till alla som vill lära känna min bakgrund något och som vill få sin egen teologi bekräftad eller utmanad.

Jag hoppas att många ska skaffa sig boken antingen via förlaget (http//:www.verbum.se/kampanj-nyheter/52635933-prc) eller via vårt stiftskansli (www.skarastift.se). När jag var liten lärde jag mig uttrycket: ”eget beröm luktar illa” men trots det vill jag nog ändå påstå att den är väl värd att läsas. :-)

Filed Under: Okategoriserade

Nationaldagen 2014 i Skara

Jun 6

Kära bloggläsare,

Idag är det nationaldagen och i Skara firas detta rejält med musikframträdanden, fanbärare i parad med orkester, körsångare o s v. I år har jag fått det hedersamma updraget att vara högtidstalare. För er som vill läsa vad jag sa publicerar jag härmed mitt tal och önskar så en välsignad nutid och framtid!

”Kära alla, det är naturligtvis både en ära och en glädje för mig att få högtidstala idag på nationaldagen – en dag när solen skiner över vårt Skara – min hemstad sedan snart två år – en plats till vilken min fru och jag reser hem. Idag när svenska flaggan vajar över vår stad, vår byggd, vårt landskap och vårt land, idag när nationalsången om du gamla och fria och fjällhöga nord sjungs på så många olika ställen och med ord om att vilja leva och dö i norden tänker jag med glädje och tacksamhet på att jag och min familj har den möjligheten. Jag tänker med tacksamhet på möjligheternas Sverige – ett Sverige med fred i över två hundra år – ett Sverige som förskonats från både 1:a och 2:a världskriget även om vi varit nära att dras med och även om olika typer av fientligheter också stuckit upp i de svenska bygderna. Jag tänker på ett Sverige – vårt Sverige som vi på så många sätt kan vara stolta över, känna glädje och tacksamhet över oavsett vilket politiskt parti vi tänker rösta på i det kommande riksdagsvalet. Det är ett Sverige som det är väl värt att värna om – ett Sverige med demokratiska rättigheter där vi kan stå raka i ryggen och säga – ”detta är vårt land”.

När jag tänker på Sverige tänker jag också på vår flagga – den som finns på så många flaggstänger idag – en flagga som sprider glädje och högtid i många sammanhang. När svenskar reser utomlands och ser den svenska flaggan tror jag att många reagerar positivt – en bit av hemlandet finns utomlands. Det kan vara en ambassad, en annan svensk beskickning eller kanske en svensk utlandskyrka. Flaggan med det gula korset på den blå bakgrunden vill uttrycka samhörighet och hemmahörighet. Vi behöver hissa den svenska flaggan än mer i våra olika sammanhang, men kära alla, vi behöver göra det därför att korset i flaggan breder ut sig och omfamnar den blåa ytan, omfamnar helheten. Det gula korset blir en ljus symbol på den himmelsblå botten – en symbol för det inkluderande. När jag talar med stolthet om mitt Sverige är det mångfaldens Sverige jag vill värna. Det är ett Sverige där både stad och landsbygd ska leva. Det är ett Sverige där Du ska kunna leva och åldras där Du är född och uppvuxen – ett land där frågan om Du är värd att satsas på när det gäller service och omsorg inte ska vara beroende av var Du är folkbokförd. Hela Sverige måste få leva – hela Sverige måste få blomstra i de många olika färgernas möjlighet. När jag ser på den svenska flaggans inkluderande kors som sträcker sig från flaggkant till flaggkant påminns jag om detta mångfaldens land.

Men jag påminns också om den underbara psalmen som psalmförfattaren Anders Frostenson skrev på 1930-talet – ett årtionde när det började mörkna i Europa – ett årtionde när främlingsfientlighet och antisemitismen grodde allt mer utan att någon riktigt förstod vad som skulle kunna hända innan det var försent. Han skrev: Öster, väster, norr och söder / korsets armar överskygga: alla äro våra bröder / som på jorden bo och bygga. Då vi bröders bördor bära, / med och för varandra lida, är oss Kristus åter nära, / vandrar osedd vid vår sida. (Psalm 102:3) Det handlar om samhörigheten i mångfalden. När jag ser vår svenska flagga påminns jag om korset med dess inkluderande budskap. Vi hör ihop oavsett varifrån vi kommer. Vi hör ihop som infödda svenskar och nya svenskar. Vi hör ihop i ett land som i skapelsen vittnar om generositetens mångfald. Jag gläds över den generösa flyktingpolitiken som Sverige har samtidigt som jag menar att vi har råd att än mer ta emot människor som flyr för sitt liv, som är människor som Du och jag, som inget hellre vill än att få leva sitt liv i fred och försoning. Vi har råd och vi kan glädjas över allt det som våra syskon med annan etnisk bakgrund än vår egen bidrar med av kultur, av mat, av kunskap och erfarenhet och mycket annat. Midsommarstången, små grodorna, sillen och potatisen, köttbullarna och grönsakerna och annat som vi räknar till det genuint svenska är inte hotade i mångfaldens Sverige. Vi behöver inte vara rädda för det nya. Vi har råd att vara inkluderande. Den svenska flaggans gula kors vittnar. Främlingen är inte främst främlingen utan min broder och min syster som bär på sin historia. Flyktingen blir inte främst flyktingen utan en medmänniska som jag hör samman med.

Jag gläds över mitt Sverige – jag gläds över mitt Västergötland, jag gläds över mitt stift som vi kallar de kyrkliga regionerna. Jag gläds därför att Du idag i Sverige på många sätt blir accepterad oavsett religiös tillhörighet, oavsett sexuell identitet. Så är det långt ifrån i alla länder där människor förföljs, hotas och dödas på grund av gudstro och utlevd homosexualitet. Och samtidigt har vi en bit kvar att gå. Vi har en fortsatt resa att göra. Det finns en religionsrädsla i Sverige som bygger på brist på kunskap. Vi behöver lära oss mer och inte odla den religiösa beröringsskräck som blomstrar på sina håll när blomstertiden kommer. Brist på kunskap föder rädsla och rädsla föder fördomar och fördomar leder till förakt och förakt leder till destruktiva gränssättningar.

Vi har en fortsatt resa att göra i vårt underbara land där mångfalden berikar och där gammalt och nytt får blandas, där stad och landsbygd får blomma – en resa som handlar om att värna om Sverige som ett land där måttstocken, normen, inte ska vara vit heterosexuell man, utan ett land där normen är samhörighet i regnbågens alla färger – ett land där vi talar och handlar inkluderande snarare än exkluderande.

Kära all, vår flagga är något att vara stolt över, vårt land är något att glädjas över – vårt landskaps mångfald av levande stad och levande landsbygd är något att värna om och stå upp för! Jag gläds över att få vara en del av allt detta och vi får fortsätta att stå upp för mångfaldens sammanhang där etnisk mångfald, multireligiositet och olika sexuell identitet är en självklarhet – eller med kyrkans ord – en del av Guds goda skapelse. I första skapelseberättelsen i 1:a mosebok står det: ”Gud såg att allt som han hade gjort var mycket gott” (1 Mos 1:31)

Kära skarabor och alla andra, det är härligt att vara delaktig och det måste vi få vara. Denna dag får vi fira delaktigheten – de mångas delaktighet och se med stolthet, med glädje och som en utmaning på vår Svenska flagga med sitt gula kors på den himmelsblå botten. Så jag vill allra sist instämma med Västgöten och psalmförfattaren Paul Nilsson när han skriver: Stig upp över svallande rågar, du strålande midsommar sol! Nu äringen kring mig lågar, där plogen gick fram i fjol. Stig upp med ymnighetshornet och töm det på Vätterns strand, men glöm ej att blanda i kornet Guds frid över Västgötaland!” Tack!”

Filed Under: Okategoriserade