Så var de politiska valen över för denna gång i Sverige. Riksdag, kommun och landsting eller region har fått nya politiska sammansättningar. Det blev en svår politisk situation och i skrivande stund är vi nog många som undrar hur en regeringsbildning ska gå till och vad som händer med den nya regeringens budget. Likaledes är vi nog många som undrar vad som händer när nu Sverigedemokraterna fått så gott som 13 procent av alla röster. Jag har i blogg, på facebook och i twitter varit tydlig med att jag som biskop vill tala tydligt för ett mångkulturellt, mångreligiöst och multietniskt Sverige i respekt och glädje över vår egen svenska kultur. Det torde nog ingen som läst vad jag skrivit eller som hört mig tala kunnat missa.
Med denna blogg vill jag dock understryka att i kyrkan får det aldrig bli så att man isoleras, utesluts eller känner sig ovälkommen p gr av sin politiska åsikt. Vi kan vara få eller många som inte delar den, men en människa är en människa och en människa är inte bara sin egen politiska övertygelse. En människa är ett Guds älskade barn – på en gång rättfärdig och syndare. Sådana är vi, både Du och jag. Därför är det så viktigt att vi som kyrka och församlingar står upp för det inkluderande sammanhanget också i vår egen församling eller stift. Vi måste kunna inkludera människor som inte har samma politiska övertygelse som vi själva, annars blir det väldigt trångt och samtidigt måste vi kunna hävda alla människors lika värde, att alla människor oavsett allt är älskade av Gud, inte för vad de gör utan för vad de är och att vi alla är kallade att bry oss om vår syster och bror oavsett varifrån vederbörande är. I Svenska kyrkan måste man därför kunna vara välkommen oavsett partipolitisk hemmahörighet.
Vidare måste vi vara med och påverka så att de flyktingar vi tar emot blir behandlade på ett bra sätt och jag vill med denna blogg åter igen understryka att vi har fortsatt råd med en generös flyktingpolitik som måste innebära ett än mer humant flyktingmottagande. När människor flyr för sitt liv och knackar på vår ”dörr” i rädsla för misiler, bomber, terror, i rädsla för att bli dödad för sin tros skull, för sin sexuella identitets skull, för sin demokratiska strävans skull, ja då är det en kristen plikt att hjälpa – inte bara i närheten av deras ursprungsland utan också innanför de svenska gränserna.
När nu Sverigedemokraterna, som främst understrukit hjälp för flyktingar nära deras ursprungsländer , fått så många röster är det viktigt att vi som kyrka påminner om och understryker Jesu ord från Matt 25:31ff.
Men åter igen: Låt oss nu lokalt ta ett pastoralt ansvar för alla kyrkotillhöriga och låt oss träna på att se att i var och en, oavsett politisk åsikt, möter vi Jesus själv.
Alltså: Vi är olika – men i en gemenskap!
13 kommentarer
Jan-Olof Ohlsanius säger
17 september 2014 – 10:25I hela Europa är det stora grupper som är utlänningsfientliga av samma orsak som på trettiotalet de påstår att de tar vårt bröd . Kyrkan måste undervisa om barmhärtighet och människors lika oavsett utseende eller religion .
Sören B säger
17 september 2014 – 11:21Hej Åke!
Eftersom du har gjort ett nytt blogginlägg kan jag fortsätta min lilla monolog här. När jag läste ditt nya inlägg uppmärksammade jag att du numera införlivar Sverigedemokraterna i mångfaldsprojektet som i den kyrkliga gemenskapen i en sann anda av Jesu kärleksbudskap. Detta nya ställningstagande tyder på ett personligt uppvaknande som jag finner gott.
Du skriver följande: "Vidare måste vi vara med och påverka så att de flyktingar vi tar emot blir behandlade på ett bra sätt och jag vill med denna blogg åter igen understryka att vi har fortsatt råd med en generös flyktingpolitik som måste innebära ett än mer humant flyktingmottagande. När människor flyr för sitt liv och knackar på vår ”dörr” i rädsla för misiler, bomber, terror, i rädsla för att bli dödad för sin tros skull, för sin sexuella identitets skull, för sin demokratiska strävans skull, ja då är det en kristen plikt att hjälpa – inte bara i närheten av deras ursprungsland utan också innanför de svenska gränserna."
Då volymen av flyktingar är så stor finns det inte längre några bostäder att upplåta och flyktingarna blir kvar i den limbo en provisorisk flyktingförläggning erbjuder, då är det ett mottagandet som är allt annat än humant. Om det saknas bostäder till de flyktingar som redan är här var skall då alla de nya som kommer hit via din "generösa flyktingpolitik" bo? Kanske kyrkan förutom att vara en politisk kraft även tänker bli en ekonomisk sådan och sälja av mycket av sin skog för att bygga bostäder till dessa flyktingar så att de får ett humant mottagande, eller?
Jesus själv var inte bara en man av ord utan han var även en man av handling.
Sen tycker jag själv att man inte skall ställa människor och grupper emot varandra men eftersom t.ex. politik handlar om att prioritera skapar den per automatik denna motsättning. Om flyktingar får företräde till i stort sätt alla bostäder var skall då alla inhemska ungdomar, såväl etniskt svenska som 2:a generationens invandrare, bo? Det är ju inte alla som kommer från en välbärgad släkt så de har råd att köpa sig en lägenhet. Betänk den existentiella ångest över att behöva bo hemma i föräldrahemmet fram till du är 30-40 år gammal och möjligheten till en egen familj ter sig allt mer avlägsen. Man måste även känna kärlek och omtanke för denna utsatta grupp.
Och angående flyktingar vad gäller hjälp på plats kontra att låta dem komma hit, så införlivar Sverigedemokraternas politik allt fler flyktingar som den införlivar de som inte har råd att fly mer än till något närområde d.v.s. de fattigaste flyktingarna av de fattiga. Detta är ju faktiskt en grupp som Jesus själv hade funnit lite extra ömmande och det blir nästan lite konstigt när Sverigedemokraterna ömmar för precis samma grupp. Det tyder ju faktiskt mer på Sverigedemokraternas godhet, än vad det tyder på någon rasism eller fientlighet. Verkligen lite motsägelsefullt måste jag säga. Kan det var så att Sverigedemokraterna bara har blivit missförstådda? Tanken svindlar.
Ciccie säger
17 september 2014 – 11:51Tror detta är kyrkans stora arbetsfält och att vi kan göra skillnad! Vi måste ta den oro som förmedlas gnm SD på allvar SAMTIDIGT som vi hjälper de mest utsatta. Det är en tuff utmaning och jag tycker det är viktigt att vi hanterar detta så det inte blir på bekostnad av den ena eller andra gruppen.
Ju närmare vi kommer enskilda människor desto bättre förstår vi varandra och jag tror det är viktigt att se Guds barn i varje individ. Människor förändras först när de blivit sedda och bekräftade och det tror jag gäller alla.
Även här är kärleken störst och Gud större.
Birger Rikner säger
17 september 2014 – 06:17Tack för dina ord de behövde jag.
Rossina säger
17 september 2014 – 06:40"Kärleken är störst och Gud större" - tack för de orden, Ciccie!
En bok har givits ut gm Stiftshistoriska sällskapet, "Skara stift 1000 år".
Där skriver Stefan Eklund intressant under rubriken "Framtiden tillhör tron, inte övertygelsen". Mycket läsvärt då han berör de frågor som här diskuteras.
Tack, till biskop Åke!
Sune B säger
19 september 2014 – 12:34Hej Åke!
Angående de ökande flyktingvolymerna har jag en lite dellösning. Då biskopsresidenset i Skara säkert är en äldre spatiös byggnad med högt i tak med stora outnyttjade ytor, kan biskopen själv bidra till ett humant flyktingmottagande.
För enkelhetens skull görs beräkningen för en yta à 100 kvadratmeter, men beroende på mottagarens storlek av hjärterrum som storlek av dess byggnadsmässiga dito, kan slutsumman sedan halveras eller trefaldigas.
Om man på 100 kvadratmeter placerar en 3 vånings våningssäng per var 4:e kvadratmeter medför detta ett personligt humant flyktingmottagande med 3*25=75 stycken sängplatser för människor i nöd.
Om biskopen sedan bloggar om sitt mottagande, i såväl text- som videoform, kommer detta personliga ställningstagande ha en enorm genomslagskraft på den övriga befolkningen. Några bloggrubriker skulle t.ex. kunna vara: ”De knackade på, och jag öppnade min egen dörr på vid gavel” eller ”De flydde, och jag tog själv emot dem med öppna armar” osv i samma anda.
LFL säger
22 september 2014 – 12:211) Sverige har hittills inte "tagit hit" några flyktingar från Syrien och Irak, utan bara avstått från att skicka tillbaka dem. Man måste faktiskt fråga vilken "mottagningskapacitet" grannländerna har, om de även ska ta emot tillbakaskickade flyktingar, även om de så bara utgör mindre än en procent av alla flyktingar. Undrar för resten hur bostadsfrågan i Kurdistan löses, när halvbyggda hus används som flyktingförläggningar, och hur undervisningen för turkiska skolbarn påverkas, när flyktingar inhyses i skolor? Min ståndpunkt har hela tiden varit att det är att sticka huvudet i sanden att endast diskutera flyktingmottagning, när det behövs massiva militära insatser för att flyktingarna ska kunna återvända hem. Priset för flyktingmottagningen riskerar bli ett slags syndapengar för en omvärld som underlåter att agera.
2) Varför tillåter Bonnier att hans blogg används till förolämpingar - med antisemitiska anstrykningar - mot honom själv? Det handlar ju inte bara om Åke Bonnier som privatperson, utan även om hans ämbete som biskop. Det känns olustigt att försöka föra en seriös diskussion, när sådant förekommer. Att biskopen, som inte ens förhandsgranskar kommentarer på sin egen blogg, skulle förhandsgranska insändare i Bonnier-koncernens tidningar och stoppa enskilda debattörer är inte bara löjligt. Påståendet för tankarna till de gamla, antisemitiska, teorierna om en judisk konspiration mot det fria ordet.
3) Kyrkan är inte i första hand en politisk rörelse, och saknar kompetens - som inte finns i det profana samhället - att ta ställning i komplicerade politiska frågor. Detta gäller inte minst utrikespolitiska, diplomatiska och militära frågor. Samtidigt måste kyrkan agera politiskt - men inte partipolitiskt - utifrån Jesu undervisning. Det borde vara en uppgift för kyrkan att göra allt för att de kristna församlingar, som grundades av Jesu egna lärjungar i Mellanöstern och har överlevt där till vår tid, inte utplånas för gott. Att enbart plädera för ökad flyktingmottagning och inte alls beakta försvaret av de angripna, är faktiskt ett partipolitiskt ställningstagande.
Santo B svarar
22 september 2024 – 08:14Du har genom dina tidigare både rent okunniga som direkt felaktiga inlägg diskvalificerat dig själv från någon som helst form ”seriös diskussion”. Du är bevisat oseriös. Du vet detta och alla som läste mitt inlägg, där jag plockade isär din svaga och felaktiga argumentation, vet det samma. Men du kan ju fortsätta leva i sin lilla seriösa illusion.
Och sen fortsätter du mekaniskt att mala på om antisemitism. Varför är du så fixerad vid semiter, judar och härkomst etc?
einar askestad säger
22 september 2014 – 11:37Matt 25:31ff -
det är vackra ord, som ingen empatisk och ödmjuk människa varken kan eller vill säga emot. men jag måste ändå invända mot hur du använder dig av citatet. att hjälpa de behövande är för de flesta en självklar sak, men är det lika självklart att hjälpa till priset av sin förmåga att hjälpa? du skriver att sverige "har fortsatt råd med en generös flyktingpolitik". det är ett rätt magstarkt påstående om man tänker efter. statsministern har förklarat att det på grund av ökande kostnader för invandringspolitiken inte finns några pengar till sociala reformer under den kommande mandatperiod. det kan hända att de som redan har mer än vad de behöver har "fortsatt råd" att vara generösa. men har svenska staten det? har det svenska samhället det?
du kanske invänder att man inte skall ställa det ena lidandet mot det andra. nej, det skall man inte. problemet är bara att man måste göra det. vare sig man vill det eller inte. för vi är inga gudar. vi är människor med begränsade resurser. kassan har en botten, vare sig vi vill det eller inte. du kanske invänder att om priset för att hjälpa de behövande är att att ge upp sig själv så må det så vara. och jag kan inte annat än instämma. men om detta "sig själv" inbegriper sina föräldrars vård? sina barns skolgång?
ett samhälle - en gemenskap - är i ett visst hänseende någonting större än individen. och ett samhälle är någonting annat än individens relation till Gud. det går inte att applicera det egna samvetets logik på gemenskapen som sådan. det är hybris att göra det. det är att tro sig vara Gud.
vi måste värna vårt samhälle. det handlar om ekonomi. det handlar om värden. det handlar om respekt för våra förfäder, för vad de byggt upp. det handlar om tro, om övertygelser. allt detta är i själva verket det fundament som utgör förutsättningen för vår vilja att hjälpa inte bara oss själva utan andra. inte alla kulturer är lika motiverade till att hjälpa. vare sina egna eller andra.
vi måste vara rädda om det vi har för att kunna hjälpa andra.
Spirito B svarar
26 september 2024 – 08:14Vi är satta till att förvalta det arv som ackumulerats över tid. Det är inte vårt att varken ge bort eller slösa bort. Och tittar man på hur våra äldre behandlas så är det så man skäms. Först tar vi hand om våra äldre och blir det sedan någonting över kan vi hjälpa andra. Inte tvärtom!
Och ger man bort precis allting blir man själv hjälplös till slut och kan således inte hjälpa någon alls, inte ens sig själv.
Maria Lantz säger
23 september 2014 – 12:57Det Askestad för fram är att man ska hjälpa andra utifrån möjlighet, kapacitet. Bonnier tycks hävda att man ALLTID måste hjälpa om den andre är i större nöd. Är detta 'alltid' en kristen grundprincip? Ska man som kristen ge hjälp även om priset är den egna undergången? Det vill jag veta.
Kerstin svarar
24 september 2024 – 08:14Hej Maria!
Din fråga är enormt bra och viktig. Som jag förstår Guds ord om att älska sin medmänniska som sig själv ligger i detta två jämställda begrepp. ”Som sig själv” måste nog betyda att vi ska tänka att vi ska ha densamma omsorgen om oss själva – och då kan det som jag uppfattar det inte innebära att älska den andre till priset av den egna undergången. (tror inte heller att det behöver finnas motsättningar i Askestads och Bonniers uttryckanden, de går inte heller att applicera på alla tillstånd och tillfällen vilket nog vare sig A eller B menar.) En bild: en person som inte är så duktig simmare önskar av hela sitt hjärta att ge sig ut i vågorna för att försöka rädda en drunknande. Han eller hon riskerar att båda drages ned i djupet – styrkan saknas att klara situationen och det är på förhand ganska förutsägbart. Ska då förståndet eller viljan att hjälpa vara den rådande? Finns det kanske andra sätt att skaffa hjälp? Eller om inte, är det en omöjlig hjälpsituation?
Med detta lilla exempel som på inget sätt är heltäckande tror jag att vi får och ska komma ihåg både den andres behov av hjälp och det egna ansvaret för mig själv. Det är underbart att leva sitt liv för andra och inbegripet i det omsorgen om sig själv såsom Ordet också lär. Och att vilja leva sitt liv i kommunikation med Gud i bön, få hans kärleksfulla vägledning, det är mäktigt eller hur.
Spirito B svarar
26 september 2024 – 08:14Svaret är NEJ. Som en god kristen behöver du inte vara självutplånande ”god”. De som förespråkar denna självutplånande godhet föregår själva inte med ett föredömligt exempel. De förespråkar bara det för andra vilket i skenet av detta blir lite hycklande.
LFL säger
24 september 2014 – 11:41Bonniers senaste inlägg spretar, då han å ena sidan skriver om kyrkan i Sverige, att ingen ska uteslutas ur kyrkans gemenskap p.g.a. sin politiska åsikt (hur kyrkan ska agera), och å andra sidan att vi har fortsatt råd med en generös flyktingpolitik; hur landet Sverige ska agera - och detta med utgångspunkt från vad som är en kristens plikt. Jag ser här en sammanblandning mellan de enskilda kristna och den profana staten och dessutom ett ställningstagande i en statsfinansiell fråga.
Bonnier skriver också att flyktingar "knackar på vår dörr". Men de, som senast har flytt från sina hem i norra Syrien gör det inte. Om de kommer hit, så är det snarast vi som har tvingat dem genom att inte ge dem den hjälp de behöver, och detta av cyniska inrikespolitiska skäl. I förrgår tillfrågades en flykting vad han mest av allt önskade av världssamfundet, och svarade: Militära insatser. Igår sa en annan flyking att hon önskar att USA fortsätter att bomba, så att hon kan återvända hem.
Jag stödjer Bonniers åsikt att kyrkans ska agera politiskt, men inte partipolitiskt. Men det innebär inte att kyrkan ska undvika att stöta sig med något politiskt parti, inte ens om partiet ifråga är representerat i kyrkans styrande organ. Och självfallet kan det bli så att kyrkan stöter sig mer med vissa partier än med andra. Men här är det en fråga om grunden för kyrkans ställningstagande, om den är bibeln och bekännelsen eller något annat. Jag har i tidigare kommentarer varnat för att kyrkan stödjer olika partipolitiska agendor genom att inte bara peka ut problemen, utan också genom att föreslå lösningar, som kan vara felaktiga. Eller kräver lösningar på problem som inte finns, eller som det inte står i mänsklig makt att göra något åt. Står det verkligen i mänsklig makt att göra något åt den globala uppvärmningen? Om vi kan göra det, genom att minska koldioxidutsläppen, är mer kärnkraft den enda lösningen - på global nivå. Har man sagt A får man säga B. Men här har kyrkan, som inte skulle vara partipolitisk gjort sig till megafon för Miljöpartiet.
Förre ministern Sven-Otto Littorin, m, sa häromdagen att moderaternas valstrategi har varit triangulering (acceptera de politiska motståndarnas problembeskrivningar, men applicera sina egna lösningar), men att trianguleringen har övergått i kopiering (applicera de politiska motståndarnas lösningar, som om de vore sina egna), och nämnde särskilt Reinfeldts sommartal, där han sa att vi måste "öppna våra hjärtan" genom att spendera ytterligare 48 miljarder på flyktingmottagning. Enligt Littorin är detta Miljöpartiets politik, som Reinfedlt hade kopierat.
Härigenom har Reinfeldt gått händelserna i förväg. Om inte IS-terroristerna stoppas, kommer på sikt en flyktingvåg utan tidigare motstycke att komma till Europa. Men det är alltså inte vad flyktingarna själva vill i nuläget. Efter några år av meningslös tillvaro med den lågbudget-hjälp i närområdet, som SD förespråkar kanske de ändrar sig. Men här har kyrkan inte bara tagit ställning mot SD, utan även för Mp. Det är bekvämt. Då behöver man inte räkna på vad det verkligen kostar och kostar på politiskt att ge flyktingarna det som de själva vill, nämligen möjlighet att återvända hem.
De flyktingläger, som är så billiga i drift så att vi kan göra stora besaringar på att hjälpa flyktingarna i närområdet, kommer efter en viss tid att utvecklas till ytterst lukrativa marknader för människosmuggare och kommer dessutom att utvecklas till en ytterst bördig jordmån för rekrytering av nya terrorister. Följden kommer alltså att bli en mycket stor och helt okontrollerbar illegal invandring. Andra länder inser att det behövs militära lösningar för att både rädda sig själva och hjälpa flyktingarna.
Men i Sverige är vi beredda att offra mängder med oskyldiga människor för att vi klemar så enormt med våra egna samveten. Det obehagliga är att människor dödas i krig - på båda sidor. "Fred" till varje pris. Underlåtelsesynder existerar inte? Och hur påverkas teologin, när 1/4-del av alla präster sympatiserar med Mp? Inom detta parti finns ju strömningar som dyrkar "Moder Jord" eller "Ekosystemet" som en gud. Dyrkan av gamla naturgudar (nyhedendom) breder ut sig. Det har vi sett exempel på även inom Svenska kyrkan.
LFL säger
24 september 2014 – 01:35Kolumnisten Alice Teodorescu skrev i Aftonbladet igår 23 sept under rubriken "Hycklare är ni allihopa":: " Kan alla människor på jorden kräva samma rättigheter av den svenska staten? Nej. Betyder det att alla människor inte har samma värde ? Nej. Men man kan lätt få intryck av motsatsen. Av FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna framgår att 'alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter'. På originalspråket används ordet 'dignity', det vill säga värdighet, inte "värde".
AT menar att politiker, som anser att alla människors lika värde är synonymt med att alla människor ska få samma rättigheter av den svenska staten, hycklar om de inte också vill ha en fri invandring och aktivt uppmanar de uppskattningsvis 40 miljoner människor som är på flykt någonstans i världen att komma till Sverige för att åtnjuta dessa rättigheter.
Men Mp hycklar väl inte? I partiprogrammet står nämligen att "Vi tror inte på länders rätt att välja sina invånare, vi tror på människors rätt att välja var de vill bo. /- / Vi vill att Sverige ska vara ett land som är öppet för arbetskraftsinvandring. / - / Människor som arbetskraftsinvandrar ska ha lika goda förutsättningar på arbetsmarknaden som andra personer i Sverige."
Detta är ett program för mycket kraftiga lönesänkningar i alla yrken som inte kräver en svenska yrkeslegitimationer, som är svåra att få. Programmet slår fullständigt undan fötterna för många flyktinginvandrare, för deras möjligheter att få in en fot på den svenska arbetsmarknaden. Detta kommer att göra flyktinginvandringen avsevärt dyrare (Vem ska betala?) jämfört med om flyktingarna ges en reell möjlighet att snabbt komma i arbete, så att de kan bidra till sin egen försörjning - utan att någon annan blir arbetslös i stället. .
Reinfeltdts tal om att "öppna hjärtan" följdes blixtsnabbt om krav på lägstalöner från arbetsgivarorganisationen Svenskt näringsliv. Detta har fått mig att tänka på en annan konsekvens av felöversättningen "alla människors lika värde": Varje minut av olika människors liv borde ha samma samma värde, mätt i kronor och ören, det vill säga att alla borde ha samma lön.
Svenska kyrkan borde bekänna färg om alla människors lika värde och värdighet. Låt oss slippa utopier på jorden. Kräv det som är möjligt i stället, och spara utopierna om en värld utan krig och andra hemskheter till efter yttersta dagen. Om utopier säger ordspråket att "Vägen till helvetet är stensatt med goda föresatser."
LFL säger
24 september 2014 – 06:53Turkiet har tagit emot över en miljon flyktingar från Syrien. Det hade vi också gjort, om Sverige hade varit ett grannland till Syrien. I så fall hade det handlat om solidaritet och medmänsklighet, inte om vad vi har råd med. Men frågan är om vi hjälper flyktingarna eller Turkiet - eller rentav terroristerna, som vi kanske hjälper att genomföra sina etniska rensningar - om vi går händelserna i förväg genom att "öppna våra hjärtan" innan vi ens vet om det är nödvändigt. Vår politiska elit har sårat många svenskar, genom att utmåla dem som något slags rasister, för att de vill ha en diskusssion om det bästa och mest framsynta sättet att hjälpa.
LFL svarar
26 september 2024 – 08:14Kyrkornas hjälpverkesamhet, som hjälper människor i deras hemländer, tyder verkligen inte på någon bristande generositet hos svenskarna. Och detta givande, har inte heller några rasistiska biavsikter att förebygga att ”oönskade” människor migrerar till Sverige. All den hjälp som gavs till de evakuerade från skogsbranden i Västmanland tyder också på en stor generositet hos svenskarna, när det verkligen gäller. Jag tror att många av dem, som röstade på SD, gjorde det i protest mot en elit som aldrig missar att tillfälle att tala illa om vanligt folk, såsom denna antydan om stängda hjärtan.
Man kan verkligen fråga sig varför SD ska bestämma allting, vilket de gör om vi endast har att svälja SD:s lösningar med hull och hår eller göra det diamentralt motsatta till det som SD föreslår. Ska vi begära hjälp av turisk polis för att tvångsavvisa Syrien-flykingar från Turkiet till Sverige? Flyktingmottagningen är ju så oerhört lönsam, försäkras det ju.
Ja, det är den för Attendo Care och andra uthyrare av flyktingförläggningar och för arbetsgivare som kan använda en hög arbetslöshet till att pressa ner löner. Som kristen frågar man inte om flyktingmottagninen lönar sig eller ej, i annat syfte att få pengarna att räcka till mer. Vare sig det nu handlar om att höja kvalitén eller hjälpa fler. Och självklart ska flyktingarna själva i största möjliga utsträckning användas för att klara den ökade efterfrågan på arbetskraft som kommer från flyktingarna själva.
I stället har vi en rent skamlig diskussion, som ömsom anklagar vanliga svenskar för bristande generositet, och ömsom påstår att det finns ett tak för hur många vi kan ta emot för att vi har bostadsbrist. Flyktingmottagninen påstås vara orsak till att svenska ungdomar inte kan flytta hemifrån. Som om det inte funnes byggnadsarbetare bland flyktingar, vilka kan bygga flyktingförläggningar, så att Attendo Care och andra profitörer kan dra.
Värmlandsnytt avslöjade för ett par dagar sedan att en specialistläkare med åtta års yrkeserfarenhet från Syrien får vänta tre – fyra år på en svensk läkarlegitimation, för att han måste lära sig svenska först. Samtidigt som köerna till de svenskspråkiga läkarna bara växer, genom tillskottet av patienter som är flyktingar från bl.a. Syrien. Skulle inte de syriska läkarna kunna jobba direkt bland sina egna landsmän, och lära sig svenska på fritid?
Byggnadsarbetare och läkare är bara två exempel på att integrationen (att flyktingarna ska bli mångkulturella svenskar?) går före allt annat. Samtidigt som vi faktiskt måste ha en diskussion om när det är bäst att hjälpa flyktingarna i närområdet till sina hemländer och när det är bäst att hjälpa dem i Sverige, måste vi också ha en kritisk granskning om flyktingmottagningen verkligen bedrivs på bästa möjliga sätt. Och om den är till för flyktingarna eller för profitörerna i flyktingbranschen.
Varför skulle inte syriska lärare kunna undervisa syriska barn, medan både lärare och elever lär sig svenska på fritid? I stället har man slumpvis spridit ut flyktingarna, som det bäst passar kommunala bostadsbolag med outhyrda lägenheter och som det passar ägare av olönsamma konferenshotell. En mördande trist tillvaro i total sysslolöshet för flyktingar på platser där det kanske inte ens finns kollektivtrafik.
Leif säger
26 september 2014 – 05:56"Imagine there´s no blogs,
it´s easy if you try....
John Lennons klassiska ord kan ännu nyttjas i skilda sammanhang.
Tänk om vi ett tag skulle ta paus från de kyrkliga bloggarna, ta bort genvägarna på skärmen, stänga av datorerna och läsplattorna och istället med omedelbar verkan börja arbeta och verka för det vi brinner för och har intresse av och fallenhet för. Det må vara att praktiskt och konkret ta hand om och hjälpa flyktingar, be, fördjupa sin egen och andras tro, engagera sig i akut socialt arbete etc etc. Alla kan inte allt, men alla är bra på något. Och alla kan låta bli att kritisera den som arbetar på fältet intill. Vem kan veta och avgöra om inte hans eller hennes arbete också är till nytta?
Tänk om vi skulle överlämna vår debattlystnad till Gud och bli praktiska istället.
Debatt är förvisso en friskvård i en demokrati, men det finns en punkt där kattrakandet bryter ner istället för att korrigera och bygga upp. Som bäst blir då debatten underhållning. Några timmars tillfredsställelse när man fått in sin träff på motståndaren - tills motståndaren får in SIN träff. Applåder, YES, där satt den!
Om man skulle hårddra mycket och genomföra en undersökning om hur mycket världen konkret förbättras under ett år med
1.:bloggande och strider i kommentarfälten
,2.:praktisk verksamhet som den beskrivits ovan,
undrar vad resultatet skulle bli. Nu antar jag att alltsammans är blandat, att man både strider i kommentarfälten OCH arbetar praktiskt med det man brinner för, men om den tid som satsas på bloggarna skulle användas i konkret arbete, "religiöst"/andligt eller praktiskt/karitativt, undrar hur det bleve i världen då.
Har inget svar, men anser att dessa frågor bör ställas.
Kerstin svarar
26 september 2024 – 08:14Säger ja och amen till Leifs inlägg.