Låt allt vad ni gör…

Idag på Pingstafton ska jag predika i Larvs kyrka i Vara pastorat. Larvs kyrka firar 150-årsjubileum denna helg och ikväll hålls en gudstjänst med många sånger av Elvis Presley, d v s sånger som han framförde på konserter och i andra sammanhang. Jag har varit (och är i viss mån fortfarande) en stor ”Elvisentusiast” så det ska bli spännande att lyssna till Kent Lundberg och Lasse Magnell och körsångare från Larv som framför olika Elvis-låtar under vår gudstjänst. Bibeltexten som läses i Gudstjänsten och som jag predikar över är Kolosserbrevet 3:16-17. Här nedan publicerar jag min predikan redan några timmar före den hålls. Glad  Pingst!

Glad Pingst vill jag önska Er alla! Egentligen är det ju inte pingstdag förrän i morgon och ändå så börjar den redan ikväll. Enligt svensk kyrkotradition bryter ju helgen in kl 18 då man mäler in helgen. Därav ordet helgsmål. Man berättar genom klockklang och genom bön, textläsning och sång att helgen börjat. Och nu är vi samlade här i Larvs kyrka vars 150-årsjubileum firas denna helg. Vi är samlade till lovsång, till Ordets förkunnelse och till gemenskap. Men det är pingst – den heliga Andens högtid – den helg då vi påminns om att Guds Ande, Jesu Kristi närvaro inte är något isolerat till speciella byggnader även om dessa jubilerar. Jesus går inte att stänga in i hanterbara sammanhang. Det finns ju röster i vårt samhälle som höjs för att separera religion från offentligheten. Det ska självklart finnas kyrkor i vårt samhälle, säger man. Det ska, om religiösa individer så vill, ges möjlighet till gudstjänst. Men låt oss slippa möta religion i det offentliga rummet! Det finns fortfarande i Sverige en beröringsskräck gällande religion. Vi ser det i förhållande till egentligen alla de tre abrahamitiska religionerna d v s judendom, kristendom och islam. Låt religionen vara en privatsak i privata sammanhang för enskilda individer och låt det i övrigt inte märkas så mycket, är budskapet från dem med beröringsskräck. Men pingstens glada budskap är att religion, d v s gudsrelation, har med hela livet att göra, bär och påverkar också utanför specifika sammanhang. Aposteln, vem det nu är som skrivit Kolosserbrevet, det är ,parentetiskt sagt, lite osäkert om det är Paulus eller om det är någon i hans krets av lärjungar, men aposteln understryker att Kristi ord ska bo hos oss och egentligen påverka med all den möjlighet som ligger i Guds Ord. Låt det alltså  påverka! Ta det på allvar! Förstå det in i Ert eget liv! Låt det forma er nutid och er framtid! Det är ungefär det som aposteln säger. Och det gäller ju oss också. Vi får ta Bibelns ord på allvar. Då handlar det inte om att bara läsa rakt av. Jo, det kan man naturligtvis göra men vi behöver samtidigt hjälpa varandra att komma under ytan, att komma under bokstaven, att förstå mer av Guds Ord och se hur det talar in i det liv vi har att hantera här och nu. Guds ord är inte statiskt. Guds Ord går inte att uttyda en gång för alla. Nej Guds Ord är ord som bär i våra liv såsom varje enskilt liv ser ut. Men betyder då det att Bibeln kan tolkas hursomhelst och att var och en är fri att tolka som hen vill? Nej, det finns en begränsning, tack gode Gud! Annars skulle Bibelns Ord bli väldigt relativt och kunna utnyttjas i djävulska sammanhang. Det har skett mången gång och det är när Bibelns Ord används i förtryckande syfte, när egoismens tolkningsnyckel, den förkrympande tolkningsnyckeln, är den som gäller. Men det finns en annan tolkningsnyckel som Jesus håller fram och det är de bud som uttrycker de tre grundläggande relationerna. Du ska älska Gud över allting och din nästa som Dig själv. Detta dubbla eller trippla kärleksbud i kombination med den gyllne regeln (Matt 7:12) allt vad ni vill att människor ska göra för er, det ska ni göra för dem, dessa bud är tillsammans en tolkningsnyckel för bibeltexterna. Och då får vi, både enskilt och tillsammans, i olika sammanhang förstå vad Bibelns texter vill uttrycka. Någon har sagt att damm på Din Bibel är rost i Din själ. Det ligger en poäng i det. I dagens Sverige har bibelläsandet inte samma betydelse som tidigare. Färre och färre kan de livstolkande berättelserna. Färre och färre kan göra associationer till Bibeln vilket gör att fler och fler missar en del poänger i moderna romaner, missar dimensioner i moderna filmer, missar budskap i modern konst och ser självklart inte vad evangeliets budskap in i en postmodern tid betyder.

För Elvis Presley var den kristna tron självklar. Han levde ett tufft liv med mycket tablettätande inte minst de sista åren för att orka hålla igång på det sätt han gjorde. Och hans kropp tog stryk och hans sätt att hantera detta på ledde till att han tillslut dog i sitt hem Graceland i Memphis Tennessee. Hans materialism och hans sätt att leva kan man ha många åsikter om men mitt i det destruktiva bar han ut en gudsövertygelse genom sin sång. Det var hans språk, hans sätt att kommunicera, hans sätt att vägleda människor och visa på Gud. Love me tender är säkert en kärlekssång till en annan människa men den kan också ses som en kärleksförklaring till Gud. Liksom den välkända sången om nåden – Amazing grace, den nåd som bär ända fram, den nåd som ger en ny syn. Det är evangelium, det handlar om Guds Ord, Guds levande Ord som får bo och påverka oss.

Sången som en del av det andliga livet är viktig för oss idag. Sången som en del av förkunnelsen är omistlig. Sången tar på sätt och vis över där det talade ordet inte når fram. Musiken över huvud taget i kyrkans sammanhang är förkunnelse. Sångare och musiker förkunnar. Det kan inte nog understrykas. Ni musiker, ni sångare är viktiga förkunnare – en förkunnelseform som vi behöver därför att den går in i våra hjärtan på ett alldeles speciellt sätt.

Låt allt vad ni gör i ord eller handling ske i herren Jesu namn (Kol 3:17), skriver aposteln i Kolosserbrevet. Låt allt vad ni gör formas av evangeliet, av det glada budskapet om Jesus Kristus, Hans liv, Hans död och uppståndelse och av det faktum att Jesus själv är närvarande här och nu. Låt allt vad ni gör… säger aposteln. Det handlar om att den kristna tron inte går att isolera till vissa stunder i vårt liv utan har med allt att göra. Den kristna tron har med jordbruket att göra, den kristna tron har med företagsarbete att göra. Den kristna tron har med ekonomi att göra. Den kristna tron har med politik att göra. Den kristna tron har med hur vi bemöter våra medmänniskor att göra, hur vi bryr oss om varandra, hur vi bryr oss om dem som flyr till vårt land i rädsla och förtvivlan, flyr undan hat, våld, förföljelser, missiler och kulor. Det finns inget vi kan undanta från Jesu liv och utmaning. So high, sjunger Elvis om Guds kärlek. Så hög – jag kan inte komma ut ur den. Alltså, vi får öppna oss för den heliga Anden och låta Jesus påverka oss i allt, bära oss, leda oss. När vi nu idag firar Larvs kyrkas 150-årsjubileum, liksom det firas imorgon, får detta jubileum inte bara vara en tacksam tillbakablick och ett sätt att vandra i minnenas allé för Er som varit med i några av de 150 åren. Nej, detta jubileum får vara en personlig kick off för de kommande åren, en kick off för den tid som vi har att leva vår stund på jorden, en kick off för ett fördjupat förhållningssätt inspirerat av bibelläsning, inspirerat av Jesu liv och lära, inspirerat av den heliga Anden som bär steg för steg. Vilken fantastisk utmaning, vilken fantastisk möjlighet!

Då finns det anledning att sjunga eller säga likt Elvis:

Oh Lord my God when I in awesome wonder

Consider all the worlds thy hands have made

I see the stars, I hear the rolling thunder

Thy power throughout the universe displayed

When Christ shall come

With shout of acclamation

To take me home

What joy shall fill my heart

Then I shall bow in humble adoration

And there proclaim my God how great thou art

Then sings my soul my savior God to thee

How great thou art

How great thou art

Then sings my soul my savior God to thee

How great thou art how great thou art

Amen