Alla döda är inte helgon…

När jag skriver detta är det två dagar kvar till Alla helgons dag. Denna helg är en helg när väldigt många i Sverige besöker sina anhörigas gravar. Man går dit, lägger en krans, tänder ett ljus och minns nära och kära som gått före in i det stora Gudsmötet. Det är en väldigt fin tradition och samtidigt är det en helg som är en sammanblandning av två viktiga helgdagar. Lördagen är Alla helgons dag och söndagen är Alla själars dag. Denna söndag är tänkt att vara en dag för de nära och kära vi sörjer och längtar efter medan lördagen är tänkt att vara just helgonens dag.

Ibland får jag höra att vi lutheraner inte bryr oss om helgon. Det är inte sant. Som stolt svensk lutheran gläds jag över helgonen. Inte minst de som har svensk anknytning och som är kanoniserade enligt Vatikanens alla regler. Då tänker jag på två (möjligen tre) helgon. Dels heliga Birgitta som kanoniserades 1391. 2016 kanoniserades S:ta Maria Elisabeth Hesselblad och 1164 kanoniserades Helena (Elin) av Skövde och det är klart att jag som biskop i Skara stift gläds över att kunna stoltsera med två svenska helgon, ja egentligen alla tre eftersom Birgitta vistades i stiftet vid olika tillfällen.

Men det handlar inte bara om att vara glad i största allmänhet över helgon utan att se dem som kristna förebilder. Vi behöver förebilder som visar oss vidare på vår egen helgelses väg. Vi behöver vittnen som genom sin hängivenhet vittnar om Jesus Kristus och inspirerar oss andra att göra detsamma i det sammanhang där vi bor och lever. Både den heliga Birgitta och den heliga Elisabeth finns det skrivet en hel del om och inte minst S:ta Birgitta har själv bidragit till förståelsen av hennes insats genom sina uppenbarelser. Helgonen är viktiga också för oss lutheraner. Vi kanske inte ber om deras förböner men vi högaktar dem och håller fram dem i olika sammanhang.

Alla döda är inte helgon, skrev jag i rubriken, men alla helgon är inte heller döda. Vi får inspireras av kristna som lever idag och som verkligen lever sin kristna tro i alla sammanhang. Det finns viktiga trosförebilder för oss alla. Ärkebiskopen emeritus Desmond Tutu är en sådan förebild för mig. Han har säkert sina fel och brister liksom vi alla men samtidigt har han i svåra tider hållit fram Jesus i både ord och handling. Jag minns ett citat som är hämtat från ett tillfälle under apartheidtiden i Sydafrika då han gick till den dåvarande presidenten med Bibeln i handen och sa: ”I’m sorry my friend but we take this book seriously” (Jag är ledsen min vän men vi tar denna bok på allvar). Exodusberättelserna i Bibeln betydde mycket under apartheidtiden och ärkebiskop Tutu och andra ledde befrielsekampen utifrån Bibelns texter om befrielse. En annan förebild är Focolarerörelsens grundarinna Chiara Lubich som också vigde sitt liv för Gud och som såg att helgelsens väg för varje människa går genom medmänniskan. Hon har betytt (och betyder) mycket för mig.

Har Du funderat på vilka helgon och andra förebilder som betyder något för Dig i Ditt liv som kristen?

Så får vi be dagligen den bön som heliga Birgitta formulerade: Herre, visa mig Din väg och gör mig villig att vandra den. Amen