Kan det vara så enkelt? Öppet!

Öppet

2 år – så länge tog det oss att planera för vårt nya Strandcafé i Aspenäs kyrka (vår fina nyrenoverade kyrka ligger nära strandkanten vid Aspen-sjön). Vi vill vara en öppen kyrka dit människor i alla åldrar kan söka sig. Vi vill finnas till för dem helt enkelt – även för dem som kanske inte träffa så många människor annars.
Men – alla dessa detaljer man fick tänka på! Kommunen skulle få in en blankett med all möjlig information om matlagning. Alla tankar kring bokbord och Fairtrade-kaffe. Ska man få sälja kexchoklad – så onyttigt (fast vi gör det ändå). Verkar soffhörnan inbjudande för alla ungdomar som vi hoppas på skall komma? Är vi tillräckligt många anställda och ideella för att kunna bära hela verksamheten? Har vi gjort tillräckligt med reklam – brev till skolor, annonser och allt (hallå Lerums tidning – varför skriver ni inte om vår trevliga mötesplats?).

I sista sekund så tänker vi på att vi behöver ställa upp en ”gatupratare” vid Strandvägen. Snabbt gjort. Nu får folk komma. Och det kommer folk, lite försiktigt, trevande. Det är inte så lätt att motivera de första gästerna, ett par i 65-år åldern att stanna, att de gärna kan få ta en kopp kaffe och sätta sig vid bordet när det annars fortfarande gapar tomt (jag ser de osäkra blicken som vänder sig mot utgången). Men någon måste vara den första. Och efter två minuter sitter vi vid bordet och pratar. Sedan kommer det en nyfiken mamma med tre stycken barn mellan 2 och 5 (”Har vi ett säkerhetstänk kring de levande ljusen i kyrksalen?” hinner jag tänka). Och sedan en familj till som känner den andra familjen. Och det visar sig att de är grannar med det första paret som nu sitter lite mer avspänt vid bordet. Fast de visste inte om det eftersom de var nyinflyttade.

Barnens nyfikenhet på kyrksalen (och de levande ljusen) bemöter jag med en visning av vårt nya kyrkorum. Så kan jag ha ett öga på de levande ljusen också. Alla verkar vara väldigt nöjda. Tills en av mammorna säger: ”Det var ju väldigt vänligt av er att bjuda på kaffe.” Samtidigt ser hon lite frågande ut, så som om hon egentligen vill säga: ”Det var ju lite ovanligt att ni har öppet och bjuder på en kopp kaffe – och så är det inte gudstjänst eller kör”. Jag börjar berätta om vårt tänk kring Strandcafé i Aspenäs kyrka.
”Oj” säger den andra mamman, ”vi kom bara in för det stod `öppet´ på skylten. ”Det tyckte vi lät trevligt”.

”Jaha” tänker jag, alla våra dyra informationskampanjer – ingen hade läst våra annonser i tidningen. Alla hade bara vägen förbi och så upptäckte vår gatupratare, just den som vi hann tänka på i sista sekund, utan att bry oss om detaljerna. Av någon anledning så hade just ordet ”öppet” skrivits med teckenstorlek 160 på den medan Strandcafé i Aspenäs kyrka hade fått teckenstorlek 80. Nu råkade alla bara se ordet ”öppet” och det räckte för att väcka nyfikenhet.

Och vi som hade tänkt på alla detaljer (förutom små barn och levande ljus). Kanske hade vi just missat att fokusera på det allra viktigaste. Tänk om det var så lätt att vi bara behöver skriva en stor skylt ”öppet”, och så finns vi där stående i den öppna porten, anställda och ideella. Ja, kanske med en kanna kaffe också. Kan det vara så enkelt? Öppet!

Ralf Peters