Inspirerar och ger en funderare!


”En fundering så här i sommartid”

Att bli tagen på allvar och att fundera över sin självkänsla, att vara osäker och ständigt fundera: Duger jag. Att känna att det jag har och erfarit – Har det något värde? Att känna sig ratad och inte vara någon. Att vara ensam och fundera över livet som har varit. Att upptäckten av att den kraft jag äger och det jag har använt mig av är en livskraft och livsande att tacka för söker sin bekräftelse.

”Ibland kan det vara skönt att vara ensam med någon man känner och känna den andres närvaro”.

… ja det är verkligen mitt i livet jag får vara med om och ta del av, en liten bit av dessa fantastiska människor som delar med sig av sina liv och leverne.  ”Det goda samtalet” plockar fram små glimtar av liv och vardag.

Det fanns en efterfrågan på att fortsätta på den röda tråden efter vi hade haft frälsarkransen ett år i studiegruppen. Det röda snöret som binder samman och länkar ihop och håller ihop, ger förståelse, visar att livet inte faller isär. Det ger mening och hopp.

Jag är faktisk så tagen varje gång jag möter dessa människor, de ger mig så mycket av klokheter och erfarenheter. Jag möter så mycket av längtan och förnöjdsamhet – verkligen som en gåva. Jag möter också skörheten och eftertänksamheten. Jag möter också en livsglädje att fortsätta att vilja lära och reflektera.

Jag är helt övertygad om att det handlar om växtplats -attityd och förhållningsätt.  Att dessa bitar måste satsat på och reflekteras över! Där man får växa som människa, växa i sin självkänsla där man får vara i gemenskap och växa genom relationer. Relationerna är inte så många utan de man har är man oerhört rädda om. Det är inte bara ”högt i taket ” utan man har en oerhörd respekt för varandra.  Kunskaper, erfarenheter och upplevelser delas. Vi delar varandras livsberättelser de som lyssnar hjälper mig att höra vad jag vill berätta om en själv. Gruppen skapar förtroende och växer samman till en grupp.

Det långsamma växandet är att Gud kallar och Gud sänder människor. Han ger visioner och en ny längtan efter att tjäna honom för hans rike skull. Att se människan som en gåva och är en resurs, det är med en härlig attityd man ser på människan. I mitt möte finns livsberättelserna med på något sätt. Jag – Gud – Du att få dela tro med varandra. Att den lilla berättelsen, d.v.s. lilla berättelsen som handlar om våra egna liv möter den stora berättelsen, det handlar om att få dela tro och dela liv.

Vilka ”JAG” är det jag pratar om kanske du tänker, jo de är de som är födda på 10, 20, 30 och 40 talet.

Som pedagog känner jag det oerhört stimulerande att få finnas i deras vardag och verklighet. Varje gång är som vanligt i en grupp att man inte riktigt vet vad som händer, det är en process och vad som helst kan hända. Det jag har svårt att förstå som är olikt andra grupper är att gruppen ”rör på sig”, nya tillkommer och några avlider, det är svårt tycker jag.

Jag trevar mig fram i innehållet och med de verktyg jag äger som pedagog och som människa vågar jag mig på att vara närvarande ibland dem. Det är nådefullt och livgivande. Jag tycker ibland att jag är oerhört modig som vågar göra det jag gör.

Jag upptäcker vad lite material det finns för att arbeta den här gruppen. Kyrkan behöver finnas med den här gruppen, det borde vara självklart men inte bara diakonalt utan också erbjuda samtalspartner och skapa goda växtplatser. Där tror jag kyrkan får utveckla sig och vara en föregångare, att ta livsfrågor på allvar bland alla åldrar.

Jag tror också på det här med det lilla sammanhanget att ta det på allvar och respektera det. Kulturutbyte och traditionsmångfald är något som jag får uppleva i dessa sammanhang.

Våra vägar till tro ser olika ut. Någon har intellektuella funderingar och gillar sådana utmaningar. Andra tycks känna sig för och känna efter. Någons väg har gått rakt fram, en annans har slingrat sig fram. Vilka bilder vi bär med oss av Gud varierar också. Men Gud möter oss just så att vi får en möjlighet att gå med våra egna steg på trons väg. Någon längtar efter Gud som skapare, annan söker mening med livet. En behöver få svar på alla frågor, någon annan behöver få uppleva en kärleksfull famn. Våra vägar är olika, och så får det lova att vara.

Ja det finns många vägar och jag utmanas fortfarande av mina verktyg och jag är glad över att de bär när man hanterar och vågar lita på dem. För mig är de mycket kreativa, reflekterande och härliga arbetssätt som jag vet har inspirerat många att dela tro och liv med.

 

Dikt

Den som gör en resa har något att berätta.

Vår främsta uppgift när vi närmar oss andra människor,

andra kulturer, andra religioner är att ta av oss skorna.

Ty platsen vi närmar oss är helig.

Eljest kanske vi en dag upptäcker att

vi trampat in i en annans dröm.

Ja det är allvarligare,

vi kan glömma att Gud var där före oss.

 

Okänd författare

 

Du får gärna höra av dig om du har erfarenheter eller vill reflektera tillsammans!

/Susanne Lindström, församlingspedagog i Lerums församling

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *