Walk Softly

When we assamble here to worship God,

to sing his praises ad to hear His word

we will walk softly.

 

With purity of hearts; and with clean hands,

our souls are free, we’re free from Satan’s bands.

We will walk softly.

 

While we are passing to the sacred door,

into the fold where Christ has gone before,

we will walk softly.

 

We’ll worship and bow down, we will rejoice

and when we hear the shepherd’s gentle voice

we will walk softly.                                            Bob Chilcott

Det finns ett talesätt som jag inte riktigt kommer ihåg hur det ljöd, och jag kunde inte hitta det på Google, men som lyder ungefär så här: Hoppet hästar galopperar, men eftertänksamhetens åsnor går långsamma.

donkey-300x267Åsnor har oförtjänt fått dålig rykte. Oförtjänt, för de är inte alls dumma. Tror ni att Jesus hade valt en åsna att rida på om djuret hade varit så ostyrig och dum? Självklart inte. Åsnor är försiktiga, kan klättra bra på branta stigar, kan bära stora lass, och vet precis var de sätter sina fötter. Har man bråttom, och vill eller hinner inte tänka efter, så rider man häst, ska man färdas i bergigt landskap, har man inte bråttom och vill gå säkert, är det bättre att rida på en åsna. Det gjorde Maria, det gjorde Jesus. Det vill vi också göra när vi följer Jesus. Vi vill se oss omkring, se landskapet vi färdas igenom, se samhället vi befinner oss i. Vi går inte förbi bergiga trakter, vi går genom mörka dalar, och branta stigar, där vägarna möter oss i uppförsbacken. ”May the road rise upp to meet you”, sjunger vi sedan. Vi vet att livet inte bara går över slätten. Det finns motgånger, ensamhet. We will walk softly.När vi samlas till Guds tjänst, när vi sjunger Guds lov och hör hans ord, när vi rensat vårt hjärta och våra händer, när vi går genom dörren in i fållen Jesus har gått före oss, när vi hör herdens röst, We will walk softly. Vi går mjukt, långsamt, men stadig, som (på) en åsna.

Det är inte så att de som har bråttom och rider på hästar är portförbjudna i templet hos Gud, men de har så mycket att göra och har så bråttom att de inte hinner, trots all den tid de sparar. Hur lång tid tar en gudstjänst? Hur många minuter tar nästa sång? Är 4 verser för lång, tar tre psalmer för lång tid? Hur mycket tid har vi…. Visst, vi ställer ibland sådana konstiga frågor. Och visst ska gudstjänster inte hålla på i den oändliga. Det måste komma Amen någon gång efter varje bön. Vi är tränade i att planera, vi är tränade i att inte behöva vänta, inte för länge i alla fall… vi är ju så upptagna, vi har ju så bråttom. Men Jesus säger: på väg till Gud, ska du först göra upp med din broder, i fall du har något otalt med honom. Hur kan du få försoning hos Gud i templet, om du själv inte har försonat dig med dem som du har något otalt med… Då ska man inte rusa fram som på häst, då får man gå långsamt, mjukt, lägga märka till var du sätter fötterna, hur du lägger dina ord. Gå fram som en åsna. Med rent hjärta och med rena händer har ingen någon makt över oss. Och… we will walk softly. Vi ska gå mjukt, långsamt. Jesus har lärt oss det. På heliga Trefaldighets dag tänker vi på att vi, som från början inte var med i Guds förbund, har lärt känna tre sidor av Gud: den underbara skaparen som bär vårt livet även idag, Jesus Kristus som är vår herde och vår broder, och den helige Anden som ger oss inspiration. Som stillar vårt hjärta när vi vill rusa fram på hästar, då visar Anden på åsnan. Gå varsamt, walk softly!

Var som en åsna.

 

In the beginning God – Duke Ellington

Is God a three letter word for love?

is love a four letter word for God?

When love is in the air,

do you know that God is there?

When roses bloom in May,

didn’t God planned it that way?

Is God a three letter word for love?

is love a four letter word for God?

Whether sooner or latter

really doesn’t matter.

‘Cause love is of God and God above

is the King of love.  – Duke Ellington

Matematik – filosofi – teologi – musik – de går över i varandra, delar viktiga områden med varandra. Deras olika språk och uttryck överlappar varandra. de behöver varandra för att på något sätt uttrycka det som inte går att uttrycka på annat sätt. För att kunna säga något om livet, livet vi delar med varandra.

 In the beginning God

I början fanns ingenting, av allt det som finns. Tänk dig nollpunkten i en axeldiagram, där linjerna korsas. X och Y. Finns nollpunkten om inte X och Y finns? Finns noll? Är det något? Gud är, finns inte, för allt som finns kommer någonstans ifrån, skapat av någon eller något, men det måste finnas någon -ska vi kalla det för kraft? – som gjorde att allt blev till. Innan sången, innan sångarna och dansare, innan plus och innan minus. När ingenting fanns, fanns det inte ens ingenting. Där är Gud. Finns inte, men är, verkar. Lik en tystnad innan tonen, lik nollpunkten i en diagram, men bara lik, för om inte ens tystnaden fanns och inte nollan…

Och allt kom till genom ordet: Ljus, bli till! Jord, bli till! Människan, bli till! Enligt Guds vilja. Och därför behöver vi inte ge tillbaka något till Gud, allt är redan Guds, allt vi har är ett lån, en gåva att bruka och bevara. Inga offer krävs, men det tog lång till för människorna att komma fram till det. Människan har ofta fått för sig att hon måste offra för att kunna ta emot. DO UT DES sa de gamla romarna. Jag ger, för att du ska ge. Så är det inte, säger bland annat Paulus. Och Jesus förståss. Vi får, av nåd, gratis. För att den som inte finns bland allt som finns, men som är orsaken till att allt finns, kan beskrivas som kärlek. Gud – kärlek. God – three letters, Love – four letters. Vi måste ha bokstäver för att beskriva det som inte går att beskriva. Vi behöver en kod. En ton, musik, för att uttrycka det som ord inte kan ensamma. Noten är en bokstav som uttrycker något vanliga bokstäver inte kan uttrycka. Höjd, frekvens, volym. Tonen finns, den kan mätas, orden finns, de kan skrivas, med bokstäver, olika på olika språk. De är inte det de beskriver, de visar på det de beskriver.

Gud vill inga offer, kärleken vill inte ha något tillbaka, inte heller något i förskott.

Gå tillbaka i tiden, gå tillbaka i tonen, gå tillbaka i tanken – och du kommer till till slut till nollpunkten. Bakom den är Gud,

men bara Gud vet när.

 

Α↔Ω

Skriven med anledning av Duke Ellington konsert i Mariestads domkyrka