Om Willem-Jan Fens

Sedan 1982 invandrad i Sverige. Jag är först invandrare, sedan svensk, sedan fd. nederländare. Gift samma år jag kom till Sverige, har 3 barn, och ett barn har en hund. Vi bor i ett hus med fin trädgård, som jag kallar för Paradise Regained. jag är teolog, med huvudintresse för religionshistoria och dialog mellan religioner. Har bott ett år i Galiléen när jag var 20+, där jag träffade min svenska fru. Ett halvt år i Jerusalem sedan, ett år kulturantropologi/icke-västerländsk sociologi i Leiden, och sedan Sverige. För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna är rasister. Vill du veta något mera är det bara att höra av sig!

Stilla veckan- andakterna må – to

stilla veckan

Måndag:  Om vårt bygge: Visst har vi byggt fint! Inte bara i Jerusalem, utan även här i Mariestad! Vilken mäktig kyrka! Men vad är det till alltihop? Vad ska göras fram för allt?

Psalm: Kornet har sin vila 204

Vi väntar… på värme, till roten ska spira och ge nya skott. Nya plantor. Tills fröet uppnår rätt temperatur för att gro… inte för kallt, inte för varmt.  Persiljan vill inte ha för varmt, man ska inte vänta för länge med att så… det är persiljan som ofta används som de bittre örterna Jesus också använde i den judiska påskmåltiden. En huvudingrediens i Mellanösterns sallader, då som nu. Nyttigt, gott, men ändå bittert, det krävs lite annat att blanda med, vete, olja salt… Livet är sådant: det som vi behöver är inte mat som består av en ingrediens, vi behöver mångfalden, talriksmodellen skulle man kunna säga. Vi behöver människor av olika slag, med olika uppgifter: vi behöver arbetare på fälten, vi behöver de som skriver recept, vi behöver de som kan tillverka kärl av lera… vi behöver de som tillverkar stolar och bord, vi behöver de som vävar… vi behöver… Vi behöver de som bygger! Kyrkor! Tempel! Trygghet! Sammanhållning! Samhälle!

Markus 13: 1 – 13

När han gick ut från templet sade en av hans lärjungar: ”Mästare, se vilka stenar och vilka byggnader!” Jesus svarade: ”Du ser dessa stora byggnadsverk. Här kommer inte att lämnas sten på sten, utan allt skall brytas ner.” När han satt på Olivberget, mitt emot templet, och Petrus, Jakob, Johannes och Andreas var ensamma med honom, frågade de: ”Säg oss när det skall hända. Och vad blir tecknet på att tiden är inne för allt detta?” Då sade Jesus till dem: ”Se upp så att ingen bedrar er. Många skall komma under mitt namn och säga: Det är jag, och de skall bedra många. Och när ni får höra stridslarm och krigsrykten, låt då inte skrämma er. Sådant måste komma, men det är ännu inte slutet. Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike. Det blir jordskalv på den ena platsen efter den andra och det blir hungersnöd. Detta är början på födslovärkarna. Men var på er vakt. Man skall utlämna er åt domstolar, och ni skall pryglas i synagogorna och ställas inför ståthållare och kungar för min skull, som vittnen inför dem. Först måste evangeliet förkunnas för alla folk. När man för bort er för att utlämna er, så bekymra er inte för vad ni skall säga, utan säg vad som i det ögonblicket läggs i er mun, ty det är inte ni som talar då, utan den heliga anden. Broder skall skicka broder i döden, och en far sitt barn. Barn skall göra uppror mot sina föräldrar och bringa dem om livet. Ni skall bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut till slutet skall bli räddad.

Jesus säger: hur fint vi människor än bygger, ska inte lämnas sten på sten. Men vi ska inte låta oss skrämmas. Något nytt ska födas! Men först måste alla ha hört det glada budskapet om Guds rikes ankomst. Vår fastetid har vi till en tid av besinning, en tid då vi bestämmer oss vilken väg vi ska gå: vägen till oss själva och vårt eget bästa och vår egen överlevnad – en väg som aldrig leder fram till något gott, eller vägen till livet, som går rakt igenom döden. Lidandets väg, i Jesu efterföljd, men det är väg i tecknet av läkedom, syskonskap, förlåtelse, en väg i Guds ljus.

Vi sjunger: Du som i alltets mitt har ställt  438

Vi ber: Gud, var med oss med din läkande närvaro. I Stockholm, i hela Sverige, i Egypten, i El Salvador. Ge oss mod och kraft att stå upp för människans rätt att leva i frihet. Hela den värld som du har skapat. Jesus Kristus, var nära alla som känner långfredagens lidanden i den egna kroppen. Var dem så nära att de orkar vänta tills att Påskdagsmorgonen kommer även för dem. Amen.

Tisdag:  Kan vi tolka tidens tecken? Ska man lita på vad andra säger? Eller ska man själv upptäcka? Vem har makten att öppna knopparna på träden? Vem låter äppelträdet slå ut i blom? Vilken sommar hoppas vi på?

Vi sjunger: Vila i din väntan 205

Kornets hopp är stort! Är det det som är hopp? Att kunna bida sin tid…. att samla fukt och svälla, och vid rätt temperatur börja gro? Grodden är inte ett frö längre, det är något nytt, oerhört skört och sårbart. Att kunna vänta… veta att det kommer att hända, men inte veta hur… hur kan ett frö, ett korn veta vad det är att vara planta? Hur det är att sträcka sig mot ljuset, och blir en ett träd kanske, eller en ört… Det gäller att skapa förutsättningar för tillväxt…  Fröet måste då i jorden, för att bli ett nytt liv i solljuset. För att kunna ge skörd så småningom. Ta reda på vilka frö du bär på i din bagage, vilka korn du har, vad de behöver, vad de är tänkta att bli. Tro inte allt som folk påstår. Gå inte på rykten, var källkritiskt, heter det nu. Gå till källan, och se vad du finner där! Läs själv bibeln, det var därför Luther la så mycket tid på att översätta den! Ta reda på allt själv!

Markus 13: 21 – 37

Om någon säger till er: Här är Messias, eller: Där är han, så tro det inte! Falska frälsare och falska profeter kommer att uppträda med tecken och under för att försöka vilseföra de utvalda. Ta er i akt! Jag har sagt er allt i förväg. Men i de dagarna, efter all denna nöd, skall solen förmörkas och månen inte ge något ljus. Stjärnorna skall falla från skyn och himlens makter skakas. Då skall man få se Människosonen komma bland molnen med stor makt och härlighet. Och då skall han sända ut änglarna och samla sina utvalda från de fyra väderstrecken, från jordens gräns till himlens gräns. Lär av en jämförelse med fikonträdet. När kvisten blir mjuk och bladen spricker ut vet ni att sommaren är nära. På samma sätt vet ni när ni ser allt detta hända att han är nära, utanför dörren. Sannerligen, detta släkte skall inte förgå förrän allt detta händer. Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall inte förgå. Dagen och timmen känner ingen, inte ens änglarna i himlen, inte ens Sonen, ingen utom Fadern. Se till att ni håller er vakna, ni vet inte när tiden är inne. Det blir som när en man har rest bort; han har lämnat sitt hus och låtit sina tjänare ta hand om det, var och en med sin uppgift, och han har befallt portvakten att vaka. Håll er alltså vakna, ni vet inte när husets herre kommer, om det blir på kvällen eller vid midnatt eller i gryningen eller på morgonen. Se upp, så att han inte plötsligt kommer och finner er sovande. Jag säger till er, och jag säger till alla: Håll er vakna!”

 

Vi ber: Gud, hjälp oss att inte sova bort vår tid. Hjälp oss att väcka varandra.  Du har gett oss redskapen till att tolka tidens tecken. Vi har lärt oss att när björkarna börja skifta i brunrött, då är lövsprickningen nära. Vi har kanske sett fikonets små blad veckla ut sig, då vet vi att sommaren är nära. Så vet vi också att ditt rike är nära, fast vi inte kan skriva något datum i vår almanacka. Men vi vet att det kommer, för att du har lovat det. Hjälp oss att inte bara sitta och vänta, utan väntande gå i dina fotspår. Du har valt väg, vi vill följa dig.

Vi sjunger: Herre, du vandrar  Sv ps 738

Onsdag:  onda planer av dem som tror sig ha makten. – en kvinna vi kommer ihåg – Markus nämner inget namn.

Vi sjunger: Herre, jag vill bida  Sv ps 206

Det närmar sig. Man känner det på sig. Något ska hända. Det drar ihop sig. Snart är det påsk, snart delas det osyrade brödet och de bittra örterna. Snart…

Markus 14: 1 – 11

Det var två dagar kvar till påsken och det osyrade brödets högtid. Översteprästerna och de skriftlärda sökte efter ett sätt att kunna gripa honom med list och döda honom. De sade: ”Inte under själva helgen, för då kan det bli oro bland folket.” Medan han var i Betania och låg till bords hemma hos Simon den spetälske kom en kvinna med en flaska dyrbar äkta nardusbalsam. Hon bröt upp flaskan och hällde ut alltsammans över hans huvud. Några blev förargade och sade till varandra: ”Vilket slöseri med balsam. För den oljan hade man ju kunnat få mer än trehundra denarer att ge åt de fattiga.” Och de grälade på henne. Men Jesus sade: ”Låt henne vara! Varför gör ni henne ledsen? Hon har gjort en god gärning mot mig. De fattiga har ni alltid hos er, och dem kan ni göra gott mot när ni vill, men mig har ni inte alltid. Hon har gjort vad hon kunde. I förväg har hon sörjt för att min kropp blev smord till begravningen. Sannerligen, överallt i världen där evangeliet förkunnas skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne.” Men Judas Iskariot, en av de tolv, gick till översteprästerna för att förråda honom. De blev glada och lovade att ge honom pengar. Och han sökte efter ett lämpligt tillfälle att förråda Jesus.

Det märkligaste är kanske att vi kommer ihåg henne, men inte hennes namn. Inte om man litar på Markus. Och det som också är mycket märkligt är att Jesus alltid kallas Messias, Kristus, det vill säga den Smorde, men att detta är enda stället som Jesus begjuts med olja. Det gör kvinnan vi inte vet namnet på till en överste präst i Arons följe. Hon är den som gör Jesus till Kristus.  I alla fall den som vi vet om.  Olja som doftar underbart. Nardusbalsam. Det finaste som finns. I hela huset känns doften. Bara en kung får en sådan behandling, kanske en överstepräst. Men den här kungen Jesus, som nyss red in på ett åsneföl som ingen hade ridit på, han ska inte rycka åt sig makten, inte kasta ut Herodes, inte Romarna. Han ska vara kung på annat sätt. Det kommer att bli sorg efter en annorlunda frihetsmåltid.  Det var det bästa hon kunde göra. Vi känner doften idag hänga kvar på något sätt.  Översteprästerna – de har inte luktsinnet kvar, verkar det som. De blir glada. Att de kan få tag i Jesus. För att döda honom. Det är bättre att en dör … än att hela folket…

Vi sjunger: Se kärlet brast 445

Vi ber: Herre, låt oss känna doften av Nardus. Låt oss erfara att du är Kristus, den Smorde i vårt liv.  Amen.

Skärtorsdag: Mässa firar vi varje söndag och många torsdagar under året – till åminnelse av Jesus död och uppståndelse, och för att påminna oss om att vi hör till, att vi är en del i Guds folk, att vi är älskade och förlåtna syndare.

Men ikväll är det annorlunda… Idag är vår mässa en del i ett större skeende som sträcker sig från Fastlagsöndagen tills Kristi himmelsfärd. Just ikväll känns det speciellt, att vi uppfyller ett särskilt uppdrag att vara med och dela på brödet och vinet.

Det liknar nästan frågorna vid den judiska liturgi vid påskmåltiden: Varför är denna kväll annorlunda än alla andra kvällar?

Ma nistanah ha lajla haze mikol ha lajlot? Shebechol halajlot anu ochlin chammez omatza? Ha lajla haze kolo maza.

Varfor ar denna natt annorlunda an alla andra nätter?

  1. For alla andra nätter vi äter bröd med eller utan jäst, varfor denna natt bara bröd utan jäst?
  2. Alla andra nätter äter vi olika grönsaker, varfor denna natt bara bittra orter?
  3. Alla andra nätter doppar vi grönsakerna inte ens en gång i salt vatten, varfor doppar vi dem denna natt två ganger?
  4. Alla andra nätter äter vi sittande eller lutande, varfor denna natt äter vi bara lutande?

Så börjar den judiska påskliturgin, påskmaltiden som man firar hemma, genom tiderna tills dagen som ar idag. Det var denna judiska påskmåltid som Jesus åt med sina vänner, denna kväll för sista gången. Han delar brödet, vi tar emot. Han säger: min kropp, mitt blod – för dig.

 

Psalmsång: Se vi går upp till Jerusalem 135

Evang Mk 14 : 12 -26

En måltid föreskriven av Moses på Guds befallning för att komma ihåg befrielsen ur Egypten. Egypten var slaveriets land, dödens land, landet där det inte fanns någon framtid. Det ojästa brödet, som aven vi har i var nattvard, det ar fortryckets bröd, fattigmans bröd, men också sista minutens bröd. Vi hinner inte vänta på jäsningen, vi måste iväg! Nar Gud ropar kan man inte saga: jag ar snart färdig, forts får brödet jäsa färdigt och sedan ska det in i ugnen, och sedan kommer vi. Man kan inte saga först detta, och sedan befrielsen. Är det dags for uppbrott, sa far man genast sta upp och ge sig iväg. Det kanske ar for sent om en kvart! Och därför äter man också maltiden påklädd, liggande, inte med ytterkläderna på hatthyllan och sittande, det ar bråttom!

Och de bittra örterna påminner om det bittra livet i Egypten, för livet var bittert, man blir bitter av att leva under Faraos ok, att slita och göra tegelstenar for Farao. Och det salta vattnet ska påminna oss om Röda havet. Glädjen att bli fri, blandar sig med sorg for att Guds skapelser, oskyldiga Egyptiska soldater, som också har familj, drunknar. Det salta vattnet ar alltid ett hot. Farligt. Detta ar förutsättningarna for den maltiden som Jesus ska göra, inte bara till judarnas befrielsemaltid, utan till hela världens befrielsemaltid! Gud ar den som befriar från träldom och som for ut sitt folk till ett land där man med kroppens arbete och hjärtats och förståndets regler kan skapa ett samhälle där det ar gott att leva!

Denna måltid ska de fira, Jesus, och hans lärjungar. En man som bär på ett vattenkrus är tecknet. Det är ju ovanligt, män bär inte vatten. Om de inte tillhör Esséerna. Men ett stort rum i övervåningen står färdigt. Det första Jesus gör är att tala om att någon ska förråda honom. Vad det nödvändigt? Ska man ta upp det nu? Finns det sådana vettvillingar som vill förråda Jesus- Det skulle jag aldrig göra. Det förstår du väl Jesus. Inte någon av oss! Vi som är här hör ju till den räddade skara – annars hade vi inte varit här. Det är väl inte jag Jesus…

Ja, det är just en av hans lärjungar, det är just vi som sviker. Vi håller inte vad vi lovar. Vi gör faktiskt inte det.

Men det är där därför han tar brödet, och bryter det. Det är därför han lyfter bägaren och säger: jag delar mitt liv med er, även om ni sviker och förrådar. Jag älskar er, även om ni inte är älskvärda. För att han förmedlar Guds nåd.  Vi ber tillsammans med orden av Kung David, när han har svikit Gud och alla.

Ur Psaltaren 51  Gud var mig nådig…

Vi sjunger: Du som gick före oss 74

Och efter nattvarden: När över Kidrons bäck du går 451

psaltarpsalm 116 – 119 under avklädandet av altaret.

Sedan: stanna här, vaka med mig, vaka och bed, vaka och bed. (Taizé)

 

Ibland får det bli pannkaka, ibland inte. (ur Bladet – Mariestads församling)

ej till salu1Vår tradition är längre än ett människoliv. I detta korta människoliv är det lätt att fastna i gamla hjulspår. Fastna i ett tänkesätt, i ett beteendemönster. Gör man samma som förut, så behöver man inte tänka efter, och det underlättar. Jag behöver inte slå upp recept på pannkakor: jag kan det utantill, jag gör alltid på samma sätt. Och när det blir våfflor på sommaren i trädgården, då tar jag ungefär samma recept, för att inte behöva slå upp och kolla. Av ren lättja, jag medger. X antal ägg, x dl mjölk, x dl mjöl, och lite bakpulver, vispa ihop och sedan x dl mjölk till. Jag tar X = 3 i normal fall, 4 om ’alla’ är hemma , 5 om jag vill ha lite extra. Det går bra med pannkakor att göra så. Det kommer inte så noga, och det blir gott om man har något gott till. Samma recept i 40 år. Inga problem.

Men livet är mera än att grädda pannkakor. Av livet får det inte bli pannkaka. Omvärlden förändras, och med det måste våra val av ingredienser och recept för livet bli annorlunda än de var för 20 år sedan. Man kan inte stanna kvar i gamla hjulspår! Nya stigar måste hittas, nya mål stakas ut. Nya reskamrater ska tas med i beräkningen. Inte ens kyrkan är samma som hon var för 40 år sedan. Mycket har ändrats. Men till sitt väsen är hon samma: samma Jesus Kristus förkunnas, samma budskap om Guds rike, samma förlåtelse utan gräns. Men med nya ord, nya melodier, nya former, nya recept, ny delaktighet. Så har det varit i 2000 år. Samma centrum, nya vägar. Vi firar i år Reformationsjubileum. 500 år sedan Martin Luther spikade sina teser på slottskapellets port (det sägs att han gjorde så, fast andra betvivlar det). Några hammarslag som åstadkom en jordbävning över hela den västra världen. Om påvens makt, om förlåtelsens innebörd, om hur vi människor kan ha en bra relation till Gud, trots att vi gör så mycket fel.  Luther tyckte kyrkan hade fallit platt som en pannkaka på sina egna grepp. Den hade bundit människorna till jorden, istället för att öppna upp kontakten med Gud. Därför översatte han snart bibeln till tyska, så att folket själva kunde läsa vad som stod där. Därför talade han mot celibatet och prästernas ställning över vanliga människor. Och talade om att räddningen, frälsningen är en gåva från Gud, inte något vi själva kan åstadkomma eller köpa. Den är av nåd, dvs. gratis. Prästerna skulle gifta sig och bilda familj. Leva som alla andra. Alla nyttiga yrken är ett kall sa han. Gud styr inte bara genom de som tror, och genom kyrkan, utan genom ordningen i samhället också. Ja, många nya tankar kom att diskuteras i hans samhälle. Och folk tog ställning.  Många nya ingredienser för livet kom till. Nya sätt att leva och tro. Nya sånger, ny musik.

Det är nu 500 år sedan, men det är fortfarande aktuellt. Tradition: ja! Men den ska inte binda oss, den är inte normgivande. Vi får själva bedöma vad vi vill ha med, och vad inte. Det är lutherskt att tänka så. Och det ska vi fortsätta med. Och de här tre ’ej till salu’, som kommer att uppmärksammas under detta år:

  • Frälsningen – ej till salu!  nåden ej till salu

 

 

 

 

Skapelsen – ej till salu!

skapelsen: ej till salu

 

Människan – ej till salu!

människan ej till salu

 

 

 

 

 

 

 

Det är tre bra tankar när man bygger en kyrka, när man vill vara kyrka i världen. Hur vi ska fylla i dem i Mariestad får du vara med på att bestämma om! Våra kyrkor är öppna, det finns många samlingar, och det är val i år, samtidigt som vi ska skriva en ny församlingsinstruktion! Allt ska inte göras om, men vi vänder på de flesta stenar och ser hur de kan passa bäst i vår tid, inte mormors tid. Var med och bygg! Din insats behövs! WJ

korpen är på frammarsch! (ur MT 24 mars 2017)

 

Nej, jag menar inte organisationen, utan vår största kråkfågel. Det lär finnas 32000 par i Sverige. Jag tycker om kråkfåglar, och de lär vara de smartaste bland alla fåglar. katja 2011

För några år sedan hittade min fru en skadat kajunge i trädgården.  Det blev en trevlig bekantskap. Vi kallade den Katja Kaj, efter figuren i en av oss omtyckt dansk tecknad serie Katja Kaj och Bente Bent. Den lärde sig aldrig flyga, men den blev riktigt tam, och hade ett eget hus på vedskjulsväggen att ta skydd i när det regnade. När vi åt ute på terrassen satt den på vedkorgskanten och väntade sig något. Fina blå ögon hade den, och följde efter i trädgården när man rensade ogräs. Och den klättrade upp i det stora äppelträdet via en stege vi hade byggt. Och sedan klättrade den upp i toppen, och störtade ner i gräset bredvid brevlådan. Hon var inte så stor, Katja Kaj. Och hon var rädd för kråkorna som är så mycket större, och för skatorna, som är ganska aggressiva.

katja 2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Förra veckan vid Brattefors på Kinnekulle landade en korp i ett dött träd nära oss. Oj vad stor den var. Svart, stor, och ropade på en partner kanske så i vårljuset: korpkorp! Korpkorp! Ingen vacker sång, men ett vackert rop!

Tacka Herren med sång,lovsjung vår Gud till lyra, han som täcker himlen med moln, som skänker regn åt jorden och låter gräset gro på bergen, han som ger föda åt djuren,åt korpens skrikande ungar. Han gläder sig inte åt stridshästars kraft och soldaternas snabba steg.

Nej, Herren älskar de gudfruktiga, dem som hoppas på hans nåd. (psalt 147)

 

Gud ger, av nåd, alltså gratis. Åt korpens ungar (fast föräldrakorpen får samla maten),  liksom åt oss. Det vi får, gratis, är inte till salu.  Vi kan inte säga: det här är min korp, jag betalar! Vi ägde aldrig Katja Kaj heller. Vi delade trädgård. Det är dessutom förbjudet att äga vilda djur, men frågan går djupare än Sveriges rikes lagar. Det som ges, går inte att köpa. Ej till salu, är en av markeringarna vi gör i reformationsjubileet vi firar i år.

Människan – ej till salu! Vi måste alltså respektera alla människor, och unna dem en plats under solen.

Skapelsen – ej till salu! Vi kan inte bara ta och ta, utan att bry oss hur det går för skapelsen. Haven ska inte fyllas med sopor och plast, också dataskärmor och telefoner måste in i kretsloppet.

Frälsningen – ej till salu! Vi får gratis, vi får leva vårt liv i förlåtelsens tecken, och rädda dem som vi kan rädda.

Maria fick ta emot den största gåvan av allt: ett barn, som ska visa oss vad nåd är. Luther återupptäckte att nåden inte är till salu.

 

 

Inte skönhetsfläckar, men ändå fläckar på utsidan.

Förnumstiga barn. De kan vara roliga, men också påfrestande. Lillgamla, småkloka.
De har alltid funnits. Som den där flickan som hamnade i hushållet hos Naaman, generalen vid det arameiska hovet. Kringsfånge från Israel, och även om hon inte är vuxen tror hon att hon vet. Hon hade mage att påstå att om Naaman bara kunde komma till profeten i Samaria, så skulle allt hans otäcka hudbesvär försvinna. Spetälskan. Lepra, vad det nu är. Men otäck ser det ut i alla fall. Ful. Sårig. Fast han är en sådan duktig överbefälhavare . Den arameiska kungen vill inte bli av med honom. Han är ju bäst! Men han ser inte ut. Hur hans fru står ut… Så pratas det. Naturligtvis pratas det. Men Naamans fru är klok, och lyssnar på flickan från Israel. Ett hopp tänds, en liten låga är det bara… men… är det inte så att försöka kan man… nej har man, ja kan man kanske få…Naturligtvis kan det mycket väl vara att flickan bara vill göra sig märkvärdigt. Hon är stolt över sin bakgrund – kanske utan anledning. Naturligtvis kan det vara så att om den där profeten i Samarien kan bota Naamans sjukdom, så vill han kanske inte. Finns det kanske inte sjuka i Israel att bota? Är alla där friska kanske? Nej! Så det är nog ingen idé.
Men ändå… man kan ju försöka? Så långt är det inte till Samarien.
Naamans fru går till kungen och säger det flickan har sagt. Och hon säger till sin man: Naaman. Du vet att jag inte bryr mig om dit utseende. Det är inte det. Men du har ju besvär. Det kliar, det gör ont. Folk tittar. Vet du vad den den flickan du kom med sa till mig. Du behöver inte bry dig, men jag vill ändå att du vet vad hon sa.
-Jamen vad sa hon då? Säger Naaman.
-Hon sa: Om min husbonde bara kunde komma till profeten i Samarien. Då skulle han bli botat av sin spetälska! Det sa hon. Och jag sa: håll tyst! Det står dig inte an att säga sånt! Men jag vill ändå att du funderar. Det kostar inget att försöka. Nåja, några presenter kanske. Men det är ingen problem.

Och medan Naaman funderar, så har kungen i Aram redan bestämt sig: han skriver brev till kungen i Samarien och skriver : När du får detta brev i din hand, så ska du veta att jag har sänt dig min tjänare Naaman så att du ska befria honom från sin spetälska. Naaman får brevet med sig, hästar och vägnar blir lastade med guld och mantlar och han reser med  följe till kungen i Samarien.  När kungen har läst brevet håller han masken inför Naaman och ger honom kvarter, men sedan bryter han ihop, och river sina kläder av sorg och vanmakt och ropar: Det är slut med mig och med Samarien! Arams kung muckar gräl! Han är mycket starkare! Jag är förlorad! Jag kan inte bota någon, jag är väl inte någon gud som härskar över liv och död! Det blir krig!
Men profeten Elisha får höra om elendet i palatset, och skickar bud: sänd honom, den där Naaman hit, så ska han erfara att det finns en profet i Israel!
Och så sker, och Naaman och hela karavanen ger sig av till profetens hus.
Nu ska det bli spektakel! Nu ska himlarnas Gud åkallas och allt kan ske! Nu är räddningen nära! Vem vet kommer det eld ur himmelen som ska rena Naamans kropp!
Men så blir det inte alls. När vagnarna stannar utanför Elishas hus, så skickar Elisha en man ut med receptet: Åk till Jordan och doppa dig 7 gånger, din hud ska läkas och du blir renad. Naaman nästan exploderar! Det där diket Jordan! Har vi inte flodar i Damaskus som är mycket finare! Han skickar ut någon med budskap till mig! Åkallar inte ens sin Gud, går inte ens med sina händer över min hud! Jag har aldrig blivit så förnedrad!
Men tjänarna älskar honom. Fader säger de. Om… det finns alltid ett om… Om profeten hade gett dig i uppdrag något jättesvårt, hade du inte gjort det då, men nu är det något enkelt och självklart: bada för att bli ren… skulle du inte ändå…
Och Naaman inser att … att han behövde detta lilla motstånd, denna retning av att inte bli ståndsmässigt bemött, inte göra något svårt och krångligt, inte kunna ge en massa gåvor som betalning… Han behövde nejet: inte på ditt sätt, men på Guds sätt…. genom nåd – gratis.

Jag tänker att detta står i bibeln för att vi i Svenska kyrkan ska lära oss någonting. Vi är Naaman. Vi är Naaman fru. Vi är hans tjänare. Vi är inte med i Israel från början. Men tron skapas hos oss på samma sätt. Genom det lilla motståndet. Genom att vi ser våra egna fula fläckar. De sitter på utsidan. Visst. Det är absolut inte allt igenom dåligt allt i kyrkan, även om det inte bara är skönhetsfläckar. Nej. Gud har gett oss mycket välsignelse. Mycket gott. Men det finns sår. De kliar. De varar. De gör ont. De är inte vackra. Vi kan så klart sätta igång organisationsutredningar. Vi kan rådfråga konsulter. De kan åkalla sina gudar och ge svåra recept. Men det är inte det Gud vill. Vi behöver inte ens träffa profeten personligen. Det räcker med att få bud från honom genom en människa – man som kvinna. Någon som ger oss recept på det självklara: Gå till Jordan, den som rinner ner från källorna i norr genom hela landet till Döda Havet. Gå till källorna vi har, som rinner genom tiden och doppa dig sju gånger. Gör det på allvar. Gör det till en rit. Det är Guds nåd. Inte på ditt sätt- utan på Guds sätt- av nåd blir du ren.

Att ett barn vet sånt… Förnumstig. Det är vad det är. Men sant.

pengarpengarpengar -

papperspengar

Kärlek till pengar är roten till allt ont! (Paulus, Tim 6: 20) Pengar ger skydd. (predikaren 7: 11)

Pengar öppnar alla dörrar utom himmelens! Det är mycket man kan säga om pengar, och om hanteringen av mynt och sedlar. Men det är som det är.

 

Gamla papperspengar kan du inte betala med, men du kan växla in dem hos Riksbanken, fast det kostar 100 kr per ärende. Så en sedel är inte värd att skicka, om det inte är en 1000-lapp. Vi föreslår därför att vi samlar alla Mariestadbornas (och övrigas) gamla papperspengar och växlar om hela bunten till en kostnad av 100kr. Vi skänker då hela beloppet till Svenska kyrkans internationella arbete.

 

Titta därför en gång till i den där lådan där du brukar lägga några pengar till att ha som fickpeng till barn eller barnbarn. Titta också i den där portmonnä som du inte använder så ofta. Det kan också ligga en 50-lapp nederst i strumplådan. Och på din arbetsplats kan det finnas kvar en gammal bortglömd kaffekassa i personalrummet! Hör med de övriga på jobbet om du hittar en 50-lapp och några tjugor! Du kanske kan ta dem till insamlingen!

Du kan komma med sedlarna till expeditionen, lägga dem i en kollekt (de blir då inte medräknade, utan de kommer att räknas separat) eller så lägger du dem i bokbordsbössan. Du kan också betala med dem på Café Maria fram tills slutet på januari.

Ogiltiga sedlar just nu är den gamla 1 000 kr sedeln med Gustav Vasa på, den gamla 50kr sedeln med Jenny Lind på och den gamla 20kr sedeln med Selma Lagerlöf på.

Den gamla hundralappen kan du fortfarande använda överallt fram tills sommaren, men den får du också lägga i kollekten så klart!  Råkar du bo i en annan församling? Flytta hit då! :-)

Katla är en verklig fara, på Island och här. ( publicerat i Mariestadstidningen 30sept 2016)

katla-vulkan1918 hade Katla på Island sitt sista stora utbrott. Ett utbrott som bröt igenom glaciären och flyttade kustlinjen ut i havet en bit. Islänningar vet att de bor på en vulkanö. Det var inte så konstigt att Astrid Lindgren just valda namnet Katla, när hon skulle namnge draken i Bröderna Lejonhjärta. Draken som dödar eller förlamar alla som berörs av dess andedräkt. Astrid Lindgren kunde geografin och bibeln, och har använd många bilder från bibeln i romanerna hon skrivit. Jag är lite tveksam till budskapet i Bröderna Lejonhjärta, vet inte riktigt hur jag ska tolka allt, men romanen har sina poänger, helt klart. katla-glacier
”…och draken och hans änglar stred, men han övermannades och det fanns inte mera någon plats för dem i himlen… men ve över jorden och havet: djävulen har stigit ner till er, och hans raseri är stort, ty han vet att hans tid är kort.” Uppenbarelseboken 12.
Vi ser det i Törnrosdalen: egentligen lika vackert som Körsbärsdalen, men Tengil – ondskan härskar. Vi ser det i Syrien: lika vackert som det förlovade landet, men ondskan här makten. Vi ser det också i vårt eget liv ibland: vi vill det goda, katla-drakenmöjligheterna finns egentligen, men allt blir bara fel. Sjukdom och död hotar också oss.
Den Heliga Mikaels dag vill inskärpa att situationen på jorden är allvarlig, mycket allvarlig, men att det sista ordet tillhör Gud. Och Tengil och Katla får inte det sista ordet, aldrig! Inte i Törnrosdalen, inte i Syrien, inte i vårt liv. Draken och hans änglar är redan övermannade. Vi får stärka varandra med att stå ut, organisera uppror mot ondskans välde på jorden, och aldrig acceptera att människovärdet trampas på, som det gjordes i Törnrosdalen. Säg aldrig i någon situation: All makt åt Tengil! Det är att förneka Guds makt. Säg: all makt åt Gud, som vill oss ALLA väl. Han har valt sida, det har Jesus visat oss, han står på vår sida. Alltid.

WWJD? (införd i Mariestadstidningen 1 juli 2016)

Faust vinner allt, förlorar allt. Han avstår från det sant mänskliga: samvetet, dvs det vi ”vet” tillsammans. Han vet allt, har all kunskap, men vet inget, inget om människans villkor. Goethe har hämtat idéer från andra källor, bl.a.från medeltida mysteriespel, där det inte är ovanligt att någon gör en överenskommelse med djävulen för att vinna något, för att överleva. Mariken van Nimweghen är ett sådant Medeltida spel från de låga länderna vid Nordsjön. Mariken bor hos en faster, som i ett raseriutbrott orsakat av att hennes politiska parti har förlorat, kastar ut sin brorsdotter. Övergiven och ensam får hon hjälp av djävulen. Men historien slutar gott vad jag minns. ”Leva, inte bara överleva” är en grupp vi har i församlingen, för människor som har levt i svåra miljöer. Det blir lätt så att vi människor försöker överleva. Men överleva är aldrig målet för ett mänskligt liv, lika lite som att bara lämna sina gener vidare. Vi är inte skapade efter vår art, som djuren, vi är skapade efter Guds avbild, vilket betyder att vi alla, med våra fel och brister, bär på en likhet med Gud. Tillsammans är vi Guds avbilder, mera än någon Sixtinska kapellmålning kan vara. (Ni vet, gubben med skägg i nattsärk på ett moln.) Creación_de_Adám
Vill vi göra rätt åt den likheten med Gud vi bär på, ska vi som kristna så klart följa Jesus Kristus. Och då menar jag inte att du ska åka till Israel och Palestina för att gå i Jesus fotspår. Det kan man också göra, men du kommer inte att se mycket av honom där, trots alla kyrkor och platser som finns där. Istället kan du i din vardag välja den väg du tror Jesus skulle ha gjort. Jesus valda aldrig sig själv, inte sitt eget bästa. Han valde oss. Vårt bästa. Han hade kunnat, men försökte inte överleva. Han valde livet, vilket innebar för honom lidande och döden. Han gav djävulen svar på tal, på annat sätt än Faust och Mariken gjorde. What Would Jesus Do. WWJD. Vad skulle Jesus ha gjort. Jag tror vi vet. Låt oss hjälpa varandra att välja att följa honom.

Gudstjänstförberedelse inför 3:e i fastan-Kampen mot Ondskan – 28 februari 2016

Hur går det till när gudstjänsten formas?

Här får du en liten inblick.

Vår kantor Eva Lindholm påminde mig att vi ska förbereda gudstjänsten till 28 feb tillsammans, och berättade att en av våra körer Nova Cantica är med och sjunger i mässan. Vi kom på att vi kunde sjunga lite nyare och/eller mera okända psalmer. Eftersom kören är med, får vi lite hjälp med att sjunga dem. Självklart sjunger kören även för oss. För att få lite fler synpunkter bjöd vi in en av tjänstgörande kyrkvärdar Karin Lewerin till vår planeringsträff, hon hade efterlyst lite större bredd i psalmvalet.  Eftersom Karin är lärare var det inte så svårt att hitta en tid för planering under sportlovet.  Söndagen det handlar om är 3e söndagen i Fastan, temat är Kampen mot Ondskan, och texterna handlar om rätt och rättfärdighet och civilkurage (Jesaja) och bönens kraft och vårt behov av skydd (Efesierbrevet). Evangeliet är om kvinnan med blödningarna som blir botad.

Vi börjar med ‘För att du inte tog det gudomliga’ (psalm 38) och den psalmen är på inget sätt ny eller okänd – däremot väldigt fin: kristuscentrerad och biblisk. Ganska typiskt 70-tal, text av Olov Hartman och musik av Börge Ring. Sedan kommer Kristusropet, som under fastan är ’Herre, du blev vår broder, du känner vår nöd…’ och under fastan har vi inte med efterföljande Gloria och Lovsången, för att betona fastans allvarskaraktär. Sedan ber vi Dagens bön på söndagens tema, och läser profetläsningen från Jesaja 59 och epistel från brevet till församlingen i Efesos kap 6. Sedan sjunger vi några gånger ’Godhet har makt över ondskan’ (782) ur tillägget i psalmboken. Texten är från Desmond Tutu, då vet man att det finns en verklighet bakom orden. Vi lyssnar till Evangeliet ur Markus kapitel 5, om trängsel kring Jesus och hur han ändå uppfattar att en kvinna söker bot. Markus är bäst på att kort berätta om Guds makt och hur Jesus använder den. Sedan lyssnar vi till kören som sjunger två sånger. (överraskning vilka) Efter predikan och trosbekännelsen sjunger vi med kören en fin sång ur Psalmer från 2000-talet: kärlekens tid.(851) Den passar bra till fastan och dagens tema, och är ’bra att kunna’ tycker jag. Texter förstår jag inte helt, men melodin bär texten.

 ”rör vid mig nu
Fyll mitt liv ända till brädden
Jag som var ett barn då
Söker min sång

 

Vem tog min sång
Vem berövade mig gåvan
Den gav mig min styrka
Jag var ett barn…

 

Kärlekens tid
Har bevarat min längtan
Jag som var ett barn då
Söker min sång

 

Rör vid mig nu
Fyll mitt liv ända till brädden
Du gav mig hunger
Jag är ett barn.”

Text: Ylva Eggehorn, musik Benny Andersson

Bönen om förlåtelsen under fastan är tagna från Psaltaren 51, gamla och mörkvioletta ord. Traditionen säger att det är Davids bön som han bad när profeten Nathan hade låtit honom inse sin skuld, när han tagit Batseba till sig. Jag hör i tankarna Leonard Cohens Halleluja i bakgrunden, medan jag ser David stå på palatsets platta tak och känner sig störst bäst och vackrast.(Andra Samuelsboken 11). Efter förlåtelsen och tackbönen ber vi för kyrkan, världen och vårt eget liv. Det är en av kyrkvärdarna som leder den bönen, och varje avsnitt avslutas med:” Tack för att du hör vår bön”, och församlingen svarar då: ”och möter oss med kärlek”. Ord som passar till vår bön och till evangeliet. Sedan sjunger kören: Du vänder ditt ansikte till mig. Vi tackar även för ’dem som genom döden har tagits ifrån oss,’ och ringer i klockorna. Sedan sjunger vi tillsammans om närheten och gemenskapen kring nattvardsbordet: Gud är en av oss vid detta bord (396). Sedan följer själva mässdelen, med Lovsägelsen, Helig, nattvardsbön och Herrens bön, brödsbrytelsen och vi önskar varandra Herrens frid eller Guds fred och tar varandra i hand.   ”O Guds lamm” har under fastan en vacker dov moll-melodi. Under utdelandet sjunger kören också. Alla är välkomna att ta emot brödet och vinet – Kristi kropp och blod. Sedan ber vi en tackbön och sjunger ”Vinterpsalm”, mycket fin text, men vers 2 och 3 är julbetonade, så vi sjunger vers 1 några gånger. (862). Efter välsignelsen får vi höra ett körpostludium.

 krykkaffe 3

Jag tror detta kommer att vara en fin gudstjänst. Vi kom på några psalmer till som inte fick plats just den här gången. T.ex. en känd psalm av Anders Frostenson som passar både till fastan och evangeliet: Jesus från Nasaret går här fram än som i gången tid.(39). Läs den, den är bra. Eller hellre: sjung den!

Har du inte varit på en vanlig gudstjänst på ett tag så tycker jag att du ska passa på nu. Det är kanske dags. Du är välkommen, och du är dessutom välkommen att berätta efteråt vad du längtar efter. Vilka psalmer, vilka texter. Du kanske rentav kommer på att du vill vara med i en kör. ”Den som sjunger, stämmer in, låter sig bli indragen i andra, blir inte ensam.” står det i tyska psalmboken. Så är det!

 

Lägg märke till att jag här men även i gudstjänsten försöker undvika säga: nu sjunger vi psalm 862. Psalmerna har faktiskt ett namn, och om de inte har det, är de kända vid första raden. I Tyska psalmboken står det i förordet: ”Varje psalm har en överskrift, och med den ska psalmen bli omnämnd, innan man nämner numret”. Så långt har vi inte kommit än, men vi kommer kanske dit i nästa psalmbok? Jag tycker absolut det är bättre att säga: ”Nu sjunger vi Kärlekens tid”, än att säga: nu sjunger vi ”851”.

Det skulle vara roligt om du kom.

Verkligen.

Vi är där i alla fall.

Och Gud med, efter sitt löfte.

kyrkkaffe 2

 

 

Chassidism så här i juletider.

Kan jag skriva om något annat än människans värde?

Ja, om hennes obetydlighet kan jag också skriva.

Hennes värde ska lyftas fram, när det trampas, när andra säger: du är inte lika mycket värd som vi! Du är närmast värdelös! Du ÄR värdelös! Då behöver vi påminnas om att ingen människa någonsin ska bedöma en annan människas värde. Man kan beskriva en annan människa i mått: längd, bredd, höjd, djup, vikt, volym; och i färg: färgrik, grå; röd, grön, blå och även brun kan hennes åsikter vara; skiftande toner hennes hy (fast riktig färg har hon sällan…).

färgad människa

Man kan beskriva hennes kunskaper och färdigheter, hennes arv och miljö, hennes relationer och vänner. Man kan även beskriva vilken värde hon har för dig eller någon annan, så vitt du kan bedöma det från din horisont.  Vad hon är värd i lön per månad eller timme, vad hon är värd känslomässigt för dig eller andra. Men det säger inte mycket om det värde Gud har lagt in i henne, det värde hon har i Guds ögon. Trampar någon på en annan människas värde, trampar hon på Gud.

Men så snart en människa blir till en uppblåst groda, så snart en människa sprider budskapet: ”Se mig! Se hur betydelsefull jag är! Se hur vacker jag är! Se på mig!” behöver det påpekas för den människan att hon bara är en flugskit i universumet. Att hon är stoft. Och snart är jord igen.

baalshem

Jag fick i julklapp av en vän uppdraget att läsa Eli Wiesels bok Portrett och legender. Om den centraleuropeiska judiska fromheten som kallas  Chassidismen.  Jag är mitt i boken, och läser just om denna dubbelhet: storheten, obetydligheten, två halvor inom samma skal, inom samma människa.  Ödmjuk och förmäten ska människan vara. Vi är gudabarn och vi är stoftkorn. Och glädjen över allting, i allt, genom allt.

Detta är insikter som kommer först och främst de fattiga till del. Vi rika förstår nog inte hela sanningen i detta, men vi kanske börjar ana. När man ändå har varit i stallet. Och sett barnet i ögonen.

Tack Gud för barnet.

 

4 ljus – (tidigare publicerat i Mariestads Vinterblad)

adventsljusstake_113055411

 

 

 

 

 

 

Det första ljuset: Fredsfursten kommer! Ja, du läser rätt! Han kommer! Man kan tänka: och hur kan det vara så, när man ser på nyheterna? Syrien, Irak? Afghanistan, Kongo, Libyen? Det är just därför vi firar 1:a söndagen i Advent med buller och bong! För att det är FRED vår värld behöver, och vi som firar ropar faktiskt: Hosianna! Davids Son! Det betyder: rädda oss då, du som är kung efter Davids linje! Davids son, som blev kung efter David, var just Salomo, vars namn betyder FRED. Jesus är den nya Salomo, som kommer med fred. Ett fredsrike som bygger på förlåtelse och kärlek. Ett rike där folk slipper känna efter hur det känns, utan där var och en gör det hen ska: ha vård om de föräldralösa (ensamkommande flyktingbarn t.ex.), bry sig särskilt om änkor och fattiga, och ta sig an invandrare som bor i våra städer. Så står det uttryckligen i vår bibel. Det står inget om att stänga gränser och skicka tillbaka folk in i osäkerheten. I år har vi behövt ropa särskilt högt!

Det andra ljuset: Guds rike är nära! Det är alldeles inpå er! Det är som senapskornet som är litet, men blir en stor växt. Det är som kvinnan som knådar en deg, knådar in surdegen i tre mått mjöl, så att allt blir syrat! Ni kommer att se det: öknen kommer att blomma, men inte för att ni har varit så duktiga trädgårdsmästare, krattat och vattnat, utan för att Gud vill att den ska blomma! Tiden är inne! Och då tänker jag alltid: vilken tur att Gud inte väntar tills vi är färdiga, till vi har fyllt vattenkannan och satt alla lök och sått alla frön! Då skulle det aldrig bli något!

Det tredje ljuset: Det är Johannes döparens ljus. Den där ohyfsade karln i kamelhårsmantel. Han som säger sanningen. (Den som vi inte gärna vill höra.) Men han kommer med råd, med tröst och hopp: han röjer vägen för den Gud har lovat, den som ska rädda oss människor från oss själva och vår själviskhet. Han röjer bråtet på vägen som vi inte orkar skaffa bort…  han är viktigt, om vi ska kunna försonas med Gud och varandra.

Det fjärde ljuset: det är Marias. Hon har läst så mycket om Guds löften, och tror så mycket på dem, att hon faktiskt kan tänka sig vara ett redskap i Guds hand. ”Må det ske med mig som du har sagt!” en myndig kvinnas svar om beredvilligheten att vara med i händelsernas centrum. Hon vet att det inte blir lätt. Ingenting som är viktigt är lätt. Men kan man så måste man. Inte känna efter ’om det känns rätt’, utan göra det som behövs. Det gillar jag.

Gör gärna din egen meditation över ljusen, och var inte blyg att dela med dig till andra. Skriv på Fb eller skriv ett gammaldags brev. Hur ser din förhoppning om fred ut? Vilken väg tycker du vi ska gå? Vilka blommor blommar i din öken? Vad är det som känns öde i ditt liv, men som ändå innehåller frö som ska växa och blomma, och vad behövs då? Och vad behöver röjas i ditt liv? Vad ska bort för att vägen ska bli lättare att gå, för dig och för dem som du är medvandrare till? Och på vilket sätt kan du vara ett redskap i Guds hand?

Tänd ljus och fundera. Och dela med dig.

Vi bär nog ofta på samma dröm,

tror jag.