Gudstjänstförberedelse inför 3:e i fastan-Kampen mot Ondskan – 28 februari 2016

Hur går det till när gudstjänsten formas?

Här får du en liten inblick.

Vår kantor Eva Lindholm påminde mig att vi ska förbereda gudstjänsten till 28 feb tillsammans, och berättade att en av våra körer Nova Cantica är med och sjunger i mässan. Vi kom på att vi kunde sjunga lite nyare och/eller mera okända psalmer. Eftersom kören är med, får vi lite hjälp med att sjunga dem. Självklart sjunger kören även för oss. För att få lite fler synpunkter bjöd vi in en av tjänstgörande kyrkvärdar Karin Lewerin till vår planeringsträff, hon hade efterlyst lite större bredd i psalmvalet.  Eftersom Karin är lärare var det inte så svårt att hitta en tid för planering under sportlovet.  Söndagen det handlar om är 3e söndagen i Fastan, temat är Kampen mot Ondskan, och texterna handlar om rätt och rättfärdighet och civilkurage (Jesaja) och bönens kraft och vårt behov av skydd (Efesierbrevet). Evangeliet är om kvinnan med blödningarna som blir botad.

Vi börjar med ‘För att du inte tog det gudomliga’ (psalm 38) och den psalmen är på inget sätt ny eller okänd – däremot väldigt fin: kristuscentrerad och biblisk. Ganska typiskt 70-tal, text av Olov Hartman och musik av Börge Ring. Sedan kommer Kristusropet, som under fastan är ’Herre, du blev vår broder, du känner vår nöd…’ och under fastan har vi inte med efterföljande Gloria och Lovsången, för att betona fastans allvarskaraktär. Sedan ber vi Dagens bön på söndagens tema, och läser profetläsningen från Jesaja 59 och epistel från brevet till församlingen i Efesos kap 6. Sedan sjunger vi några gånger ’Godhet har makt över ondskan’ (782) ur tillägget i psalmboken. Texten är från Desmond Tutu, då vet man att det finns en verklighet bakom orden. Vi lyssnar till Evangeliet ur Markus kapitel 5, om trängsel kring Jesus och hur han ändå uppfattar att en kvinna söker bot. Markus är bäst på att kort berätta om Guds makt och hur Jesus använder den. Sedan lyssnar vi till kören som sjunger två sånger. (överraskning vilka) Efter predikan och trosbekännelsen sjunger vi med kören en fin sång ur Psalmer från 2000-talet: kärlekens tid.(851) Den passar bra till fastan och dagens tema, och är ’bra att kunna’ tycker jag. Texter förstår jag inte helt, men melodin bär texten.

 ”rör vid mig nu
Fyll mitt liv ända till brädden
Jag som var ett barn då
Söker min sång

 

Vem tog min sång
Vem berövade mig gåvan
Den gav mig min styrka
Jag var ett barn…

 

Kärlekens tid
Har bevarat min längtan
Jag som var ett barn då
Söker min sång

 

Rör vid mig nu
Fyll mitt liv ända till brädden
Du gav mig hunger
Jag är ett barn.”

Text: Ylva Eggehorn, musik Benny Andersson

Bönen om förlåtelsen under fastan är tagna från Psaltaren 51, gamla och mörkvioletta ord. Traditionen säger att det är Davids bön som han bad när profeten Nathan hade låtit honom inse sin skuld, när han tagit Batseba till sig. Jag hör i tankarna Leonard Cohens Halleluja i bakgrunden, medan jag ser David stå på palatsets platta tak och känner sig störst bäst och vackrast.(Andra Samuelsboken 11). Efter förlåtelsen och tackbönen ber vi för kyrkan, världen och vårt eget liv. Det är en av kyrkvärdarna som leder den bönen, och varje avsnitt avslutas med:” Tack för att du hör vår bön”, och församlingen svarar då: ”och möter oss med kärlek”. Ord som passar till vår bön och till evangeliet. Sedan sjunger kören: Du vänder ditt ansikte till mig. Vi tackar även för ’dem som genom döden har tagits ifrån oss,’ och ringer i klockorna. Sedan sjunger vi tillsammans om närheten och gemenskapen kring nattvardsbordet: Gud är en av oss vid detta bord (396). Sedan följer själva mässdelen, med Lovsägelsen, Helig, nattvardsbön och Herrens bön, brödsbrytelsen och vi önskar varandra Herrens frid eller Guds fred och tar varandra i hand.   ”O Guds lamm” har under fastan en vacker dov moll-melodi. Under utdelandet sjunger kören också. Alla är välkomna att ta emot brödet och vinet – Kristi kropp och blod. Sedan ber vi en tackbön och sjunger ”Vinterpsalm”, mycket fin text, men vers 2 och 3 är julbetonade, så vi sjunger vers 1 några gånger. (862). Efter välsignelsen får vi höra ett körpostludium.

 krykkaffe 3

Jag tror detta kommer att vara en fin gudstjänst. Vi kom på några psalmer till som inte fick plats just den här gången. T.ex. en känd psalm av Anders Frostenson som passar både till fastan och evangeliet: Jesus från Nasaret går här fram än som i gången tid.(39). Läs den, den är bra. Eller hellre: sjung den!

Har du inte varit på en vanlig gudstjänst på ett tag så tycker jag att du ska passa på nu. Det är kanske dags. Du är välkommen, och du är dessutom välkommen att berätta efteråt vad du längtar efter. Vilka psalmer, vilka texter. Du kanske rentav kommer på att du vill vara med i en kör. ”Den som sjunger, stämmer in, låter sig bli indragen i andra, blir inte ensam.” står det i tyska psalmboken. Så är det!

 

Lägg märke till att jag här men även i gudstjänsten försöker undvika säga: nu sjunger vi psalm 862. Psalmerna har faktiskt ett namn, och om de inte har det, är de kända vid första raden. I Tyska psalmboken står det i förordet: ”Varje psalm har en överskrift, och med den ska psalmen bli omnämnd, innan man nämner numret”. Så långt har vi inte kommit än, men vi kommer kanske dit i nästa psalmbok? Jag tycker absolut det är bättre att säga: ”Nu sjunger vi Kärlekens tid”, än att säga: nu sjunger vi ”851”.

Det skulle vara roligt om du kom.

Verkligen.

Vi är där i alla fall.

Och Gud med, efter sitt löfte.

kyrkkaffe 2

 

 

Inga köer i Mariestad! (infördes i MT 8 augusti 2014)

Jag gillar inte att köa.  Om jag vet att jag hamnar i en kö och får vänta länge, då avstår jag helst med att gå in. Det är inte bara brist på tålamod, fast tålamod är inte min bästa gren, det är en grundmurad ovilja att stå och vänta och inte kunna göra något annat. Man kan ju inte sätta sig bredvid kön, och tro att man har platsen i kön kvar. På flygplatser måste man köa. Pass – säkerhet- boarding: kö kö kö. Fast man har reserverat plats på flyget uppmanas man att stå där i kön och vänta tills man släpps in. Stora evenemang i Globen eller andra stora arenor skulle jag aldrig gå på frivilligt. Det blir för mycket folk, det blir för många köer. Det är väl därför jag gillar att gå till kyrkan, när jag inte är i tjänst helst i sista minuten.  Det är aldrig kö, och ändå kan man få en bra plats. (och inte kôster det nôtt!) Kyrkporten är ganska bred, och man behöver inte trängas. Medan Jesus säger: gå in genom den trånga porten. Då menar han inte tempel- eller kyrkporten, utan stadsporten. Och utifrån min egen känsla av att vilja undvika köer, tänker jag mig då den stora stadsporten som Damaskusporten i Jerusalem: fullt med folk, med kärror och vagnar, med får och getter och en och annan kamel, och det trängs och ficktjuvarna tar tillfället att förse sig, och det ropas och folk säljer saker… Livfullt, på film, men i verkligheten ganska påfrestande. Man har ingen att fråga, man är mitt bland en massa människor men man träffar ingen.

Tänk att du vill prata med Gud om en sak, kanske något du vill bli av med, kanske något du vill be om, och du går där i tankarna… Eller så går du tillsammans med någon och samtalar, eller så har du hand om småbarn. Undvik då trängseln vid stora porten, utan vandra då bort från stora vägen och sök dig till småstigarna som leder till en liten port, för de finns också, så att du så att säga leds sidvägen in i staden. Där finns det gränder där du kan fråga folk om vägen, du kan sitta ner en stund på en innegård och få vatten att svalka dig med, och du får, om du vill, ett samtal om den saken du vill prata med Gud om. Nog kommer du fram till templet och kan tända ditt ljus och be din bön och du riskerar inte att tappa bort barnen. Vi som bor i den här härliga småstaden, vi uppskattar de små vägarna, och visar turisterna dit, och möter dem i prästgårdsträdgården. Sånt gillar Jesus! Välkommen också till kyrkan! Nog får du plats. Inga kravallstaket har vi behövt hittills! Och det är bra.

bön på torget

Gud, du vet att vi vill hålla oss varma och äta oss mätta. Det vet du och du har givit oss det vi behöver. Du har givit oss en kropp. Och en själ. Ibland är vi inte riktigt nöjda med våra kroppar. När vi tycker att de är för smala, för tjocka, för långa eller för korta. När de inte riktigt fungerar som vi trodde. När vi inte springer fortast eller hoppar högst. Och ibland är vi inte riktigt nöjda med våra själar heller. När vi är nere och när vi inte orkar med kraven som ställs på oss.

Och ändå säger du att det är just den kropp och den själ du har passat ihop för just oss. Och att de duger. Och att vi inte behöver göra oss till för att verka smalare, starkare, piggare än vad vi är. Och det känns väl bra. Men det som sägs måste också märkas! Du måste förstå att det inte räcker med att höra att vi duger, det måste också kännas. Det är bra att du säger att du älskar oss som vi är, men låter du också känna oss det?

Vad säger du? Om jag tror? Visst tror jag! Jag är ju präst! Hur skulle det se ut om en präst inte trodde på dig, och jag talar just nu till dig… skulle jag göra det om jag inte trodde på dig!

De andra? Ja, det får du fråga dem! Men jag tror att de tror – jag tror att de vill tro på att du älskar dem.  Om det märks?

För dem eller för dig? För dig! Nja, hoppas det. Hoppas du har märkt att jag i alla fall tror på dig, att jag inte svär, att jag inte ljuger – i alla fall inte så det märks – att jag inte …. Förlåt? Vill du inte höra det jag inte gör för din skull, hellre det jag gör…Ja det får vi ta sedan tycker jag, inte så här mitt på torget. Men jag tycker nog att du borde ha märkt att jag tror… i alla fall lite… och på de andra också tror.

 

Ja ha. Det säger du. Vi borde i alla fall ha märkt lite av att du älskar oss. Ska vi inte ta det sedan också? Nej, går det bra, du är inte rädd för att de tycker att du skryter Gud?

Häller med! Livet – ja det är en underbar gåva. Vi för göra med den vad vi vill. Du har verkligen gett oss många möjligheter, det är sant. Hjälp oss då att ta vara på de där möjligheterna!

Och jorden – en bättre planet kan jag inte tänka mig, det stämmer Gud. Fast om jag får fråga… varför är den inte perfekt? jag tänker på krig, sjukdom, död. Kommer jorden att bli det, när du skapar nytt…

Är det vi, ja jag vet egentligen. Det är vi människor som stökar till det. Men du lovar väl att hjälpa oss att fortsatt med din skaparkraft, och ge oss gärna idéer om hur vi kan rätta till det som har gått fel…

Varandra  – ja det har du rätt i. Vi har ju faktiskt varandra på jorden, i Mariestad, hemma, i församlingen… Det är kanske bara att vi inte har upptäckt möjligheterna med varandra än. Vi kan mycket mer tillsammans än vi tror. Det har du nog rätt i.

Våra kroppar, vårt förstånd, våra skolor, vårt arbete, våra familjer… är det verkligen du som står bakom allt? Att det är vårt uppdrag att göra något av det? Att du har givit oss möjligheter i livet, på skolan, på arbetet, hemma, i världen…

 Ja Gud, det är faktiskt uppenbart att du älskar oss. Jesus har visat oss det, han har delat sitt liv med oss, och vill att vi ska dela vårt liv med varandra. Tack Gud för att vi får vara dina medarbetare, att vi får vara Jesus lärjungar. Hjälp oss att göra något gott av allt det som du har givit oss… Amen.