Jesus – lär oss att be!

PREDIKAN PÅ BÖNSÖNDAGEN VALLA 2016.

Det här med bön är inte så lätt alltid, an­nars skulle väl inte Jesu lär­jungar ha bett honom att lära dem det.

Och där­för är allt det som Jesus säger idag är så vik­tigt. Han lär oss ju att be. Han lär oss det genom att ge oss en bön att be: Vår Fader.

Och den bönen är inte bara en bön, utan den är både en bön och ett sätt att lära sig att be.

Det viktigaste med bön är gemenskap. ­Har ni tänkt på att or­det jag fak­tiskt aldrig före­kommer i Vår Fader.

Och det är viktigt. För tyvärr är det ju så, ofta, att vi ber bara för att få vår egen vilja ige­nom. Gud blir som anden i Alla­dins Lampa, som måste ut­föra det jag ber om, an­nars är det fel nån­stans.

Och då samlas också en viss sorts frågor i mitt inre. Var­för får jag inte det jag vill?

Varför svarar inte Gud som jag vill? Hör han inte? Vill han inte? Och tomhe­ten öppnar sig mer och mer: Gud kan inte, Gud finns inte.

Men hela andan i Vår Fader vill få oss bort från instängdhet och själv­cen­tre­ring.

Bön är gemen­skap med Gud. En in­ner­lig ge­menskap, där­för att det är Guds mål med oss, att vi skall vara nära Honom.

Och då är Herrens bön en väg in i Guds kärleks vilja. Vi ber ju fak­tiskt så: Ske din vilja. Vi ber ju inte; ske min vilja, fast vi kanske menar det ibland.

Och det är så viktigt, därför att om jag inte är beredd på att det är Guds vilja som skall ske, så blir jag ofta besviken, eller rättare sagt:

Om jag inte menar det jag ber, så kommer jag inte att be­gripa när Gud sva­rar. Förmå­gan att upp­fatta Guds svar är bero­ende av gemenskapen man har eller inte har med Honom.

Of­tast när människor säger att Gud inte har svarat på deras bön, så är det faktiskt inte sant. Gud har visst svarat, men han har svarat nej.

Gud har en överblick över tillvar­on som vi inte har. Men Guds van­ligaste svar på våra böner är – vänta.

Och om man då söker efter gemenskap med Gud och söker efter Hans vilja, då får man svar. Ibland for­tare än man tror, ibland efter många års väntan och många bö­ner.

Det är så, att hela bö­nens värld öppnar sig i de orden; ske din vilja. Det är det viktigaste med bönen. Je­sus bad så; Ske inte min vilja, utan din.

Och när Jesus bad den bö­nen då öpp­nade han vägen till vår fräls­ning. Och vi ber ju så; Låt din vilja ske på jorden så som i himlen.

Och där – innanför Guds vilja finner vi inte bara Hans vilja, utan Hans kärlek och Hans hjär­ta.

Och vi kommer att finna, att t.o.m. om vi når den dju­paste smärtan, sor­gen, övergi­venheten, då möter vi Ho­nom där, Hans närvaro, Hans liv och Hans Ljus.

När vi ber vår Fader, stiger vi ut ur ensam­he­ten. Och därför är också Herrens bön Kyrkans bön framför alla andra.

Det var lärjungar som fick den, och det är fortfarande lärjungar som får den. I Her­rens bön är vi alltid till­sam­mans inför Guds an­sikte.

I varje ögon­blick finns det någon som ber, med oss och för oss.

Och Gud finns med i våra liv. Det är där han vill vara.

Amen

Jan-Åke Larsson
präst

Vår fader