Predikan från Janåke Hansson – du kan höra den i Rönnängs kyrka kl 11.00.
Mark 16:1-14
När sabbaten var över köpte Maria från Magdala och Maria, Jakobs mor, och Salome välluktande kryddor för att gå och smörja honom. [2] Tidigt på morgonen efter sabbaten kom de till graven när solen gick upp. [3] Och de sade till varandra: ”Vem skall rulla undan stenen från graven åt oss?” [4] Men så fick de se att stenen var bortrullad, den var mycket stor. [5] De gick in i graven och såg en ung man i lång vit dräkt sitta där till höger, och de blev förskräckta. [6] Men han sade till dem: ”Var inte förskräckta. Ni söker efter Jesus från Nasaret, han som blev korsfäst. Han har uppstått, han är inte här. Se, här är platsen där han blev lagd. [7] Men gå och säg till Petrus och de andra lärjungarna: ’Han går före er till Galileen. Där skall ni få se honom, som han har sagt er.’ ” [8] Då lämnade de graven och sprang därifrån, darrande och utom sig. Och de sade ingenting till någon, för de var rädda.
[ [9] När Jesus hade uppstått på morgonen efter sabbaten visade han sig först för Maria från Magdala, från vilken han hade drivit ut sju demoner. [10] Hon gav sig i väg och berättade det för dem som varit tillsammans med honom och som nu sörjde och grät. [11] När de fick höra att han levde och att hon hade sett honom trodde de inte på det.
[12] Därefter visade han sig i annan skepnad för två av dem medan de var på väg ut på landet. [13] Också de gick bort och berättade det för de andra, men inte heller de blev trodda.
[14] Sedan visade han sig också för de elva medan de låg till bords, och han förebrådde dem deras otro och halsstarrighet, då de inte hade trott på dem som sett honom uppstånden.
I den tidiga morgonen går några kvinnor ut ur staden. De är på väg mot sin väns grav. Morgonljuset är obarmhärtigt. De tre tomma korsen från fredagen vittnar om det ingen av dem kunde förhindrat. Deras kärlek till sin vän Jesus hade stått sig maktlös mot massan. Knektarna som korsfäst honom hade hållit dem på avstånd. Av hans lärjungar hade alla utom Johannes flytt. Men vad hade de och Johannes kunnat göra. De kunde bara se på. På avstånd.
Nu är helgen över och de går ut till graven. Hur hade de inte längtat efter att komma ut till sin väns grav. Men vad skulle de göra. Ingenting fanns längre att hoppas på.
Vi känner igen oss i deras vanmakt. När vi efter en begravning för första gången går ut till en älskad väns grav, då är stegen tunga. Vi vill ju inte att det skall vara så här. Men vi kan inte få våra döda tillbaka. Vi måste gå. Måste få se. Få gråta tillsammans. Sätta våra blommor på graven.
Tomheten de kände var fruktansvärd. Skulle de någonsin igen kunna bli glada? Han som gett deras liv mening var död. Hur skulle de bli nu? Inget kunde ju bli som förut.
Morgonljuset var obarmhärtigt. Det avslöjade det de hoppats inte var sant, hade hänt. Jesus var död. De som hoppats så. Ända in i det sista, tills hans sista andetag hade de hoppats att Gud skulle gripa in. Sända sina änglar honom till hjälp. Nu var de inne på tredje dagen efter hans död. Sin vanmakt till trots går de ändå vidare. De bara måste.
Men morgonljuset avslöjade något mer. Där i deras vanmakt, i deras livs bottenläge, hade något hänt. Graven var tom. Stenen för hans grav var bortvältrad. Medan de var på väg ut till hans grav hade det skett. Gud hade visat sin makt.
Kärlekens makt hade inte kunnat hålla honom kvar i graven. Synden var sonad. Guds lamm som offrats för världens synd var framburet. Döden kunde inte längre behålla sitt byte.
Kristus är uppstånden! Tom är graven. Han är inte där. Han lever!
Gör det någon skillnad för oss att Kristus har uppstått? Blir vår sorg mindre när våra nära och kära dör? Har det ändrar på den världsordning som säger att döden är den makt som har sista ordet med oss?
Nej, sorgen blir inte mindre när döden skiljer oss från varandra. Saknaden är lika stor. Men, som aposteln säger vi behöver inte sörja som de andra, de som inte har något hopp.
Det är den stora skillnaden. Kristus har genom sin uppståndelse gett oss ett hopp. Dödens udd är synden, Men när vår synd nu är sonad på korset och Kristus som sonade den har uppstått. Då kan hans seger bli vår. Han är inte den ende som kommer att uppstå från de döda. För han är den förste av många!
Därför kan vi säga med aposteln Paulus: Gud vare tack som ger oss segern genom vår herre Jesus Kristus.
Vänner, vi lever i ljuset från uppståndelsens sol. Vår väg går genom död till liv. I Kristus lever vi redan nu uppståndelsens nya liv. Kristus har öppnat Paradisets portar och han kallar oss ”att leva i alla somras sommar”.
Om påskens glädje skrev Johannes Chrysostomos (344-407) i en predikan.
Träd därför alla in i er Herres glädje …. Låt ingen beklaga sina synder, förlåtelsen har stigit upp ur graven.
Låt ingen frukta döden, Frälsarens död har befriat oss. Han fällde den när den höll honom fast. Han som nedsteg till helvetet har plundrat det. Han förstörde helvetet för att det ville ha hans kropp.
Jesaja hade förutspått det: Helvetet greps av förvirring inför honom. Helvetet förvirrades ty det gjordes om intet. Det förbittrades därför att det blev överlistat. Det hade gripit en kropp och fann sig stå inför Gud. Det hade gripit det synliga och kastades omkull av det osynliga. Död, var är din udd? Var är din seger, du helvete?
Kristus är uppstånden och du är krossad.
Kristus är uppstånden och demonerna har fallit.
Kristus är uppstånden och änglarna jublar.
Kristus är uppstånden och livet härskar.
Kristus är uppstånden och de döda befrias från gravarna.
Ty Kristus som uppstod från de döda är förstlingsfrukten bland dem som sover. Honom vare ära och makt i evigheternas evigheter. Amen.
Janåke Hansson
präst Svenska kyrkan Tjörn