Denna kyrka ska rivas!

Förra veckan var jag inbjuden till S:ta Katarina kyrka i Malmö. Kyrkan var i bruk från 1960-talet fram till 2002 då den avsakraliserades. Jag minns den sorgliga gudstjänsten då kyrkan togs ur bruk och alla kyrkliga insignier bars ut. Det kändes tomt, dött och hopplöst.

När jag nu, nästan femton år senare, åter klev in i lokalen kändes värmen i hela min kropp. Den stilrena 60-talsarkitekturen är omslutande och välkomnande. Trots att det är längesedan lokalen användes som kyrka strålade heligheten i rummet. Trots att alla saker som påminner om en kyrka är borttagna så bär byggnaden i sig självt på helighet. Väggarna, taket, alla arkitektoniska linjer och mosaikdetaljer, allt bär ett sakralt uttryck. Rummet vibrerar av det gudomliga.

Nu ska allt rivas. Allt det vackra krossas och smulas sönder. Det är sorgligt. Här har människor döpt sina barn, sagt ja till sina älskade och sörjt vid avskedstagandet av sina närmaste. Nu ska byggnaden jämnas med marken för att ge plats åt ett höghus, ett attraktivt seniorboende i elva våningar. Byggmästaren själv ville knyta ihop dåtid med nutid och bjöd in till fest i den gamla kyrkan. Alla som ska flytta in var inbjudna liksom ett par representanter från Svenska kyrkan. Vi bjöds in till rivningsfest, nybyggarfest och Respekten för allt som varit och hänt på denna plats fick vara kvällens osynliga hedersgäst.

Det bjöds på en påkostad kväll med fördrink, trerättersmiddag med olika goda viner till varje rätt. Och vi hade riktigt trevligt. Jag satt tillammans med Svenska kyrkan Malmös kyrkoherde, och de äldre paren vid samma bord tyckte det var spännande att sitta ihop med två präster. Frågan kom snabbt från ett par som jag tyckte såg nykära ut trots att de levt tillsammans flera decennier. De undrade om jag kunde tänka mig att välsigna deras nya lägenhet så fort den blir färdigbyggd. Jo sa jag, men behövs det egentligen? Lägenheten ska ju byggas här mitt i detta heliga rum vi nu sitter i. Även om ni bor på elfte våningen så är ju hela ert hus rotat rakt ned i en plats där kyrkan levde och verkade i över 40 år… Jo, det tycke paret kändes bra, även de andra runtomkring lyssnade intresserat och log. Ett annat par avslöjade plötsligt att de tänkte drop in-vigas följande helg i Limhamns kyrka och de undrade nu vilken präst av oss som satt vid deras bord som skulle bli deras vigeselpräst. Vi fick svara som det var: ingen av oss, men Malmö har några fler präster så det blir säkert bra… ”Men”, kom nu kvinnan på, ”vi är ju i en kyrka nu, kanske kan vi bränna av vigseln här direkt?”

Många höll tal under kvällen, framför allt de som var inblandande i projektet kring nybygget. Många uttryckte det klassiska: ”jag är inte religiös, men att få bo på en plats där det har stått en kyrka känns väldigt tryggt.” Det framkom också att man kommer att ta tillvara kyrkans mosaikfönster, vissa delar av golvet och det vackra taket för att ge det nya platser och bygga in i det nya höghuset.

Festen tog slut och redan dagen efter tror jag grävskoporna kom till platsen för att börja riva ner det som en gång var S:ta Katarina kyrka i Malmö. Visst är det sorgligt, men efter alla de goda mötena jag fick med de blivande grannarna som ska flytta in i det nya, känner jag mig trygg och viss: Kyrkan lever vidare i deras hjärtan, i deras inställning till vad som varit och hur de tänker kring mänskliga möten framöver. Något nytt sakralt utstrålades från människorna när vi tillsammans lämnade lokalen och vandrade ut i natten.

Om vetekornet inte faller till jorden och dör förblir det ett ensamt korn. Men om det dör ger det rik skörd. (Joh 12:24)

Att angöra en samhällsbrygga

Att projektleda en nationell konferens är väldigt svårt. Inte visste jag att det kunde finnas så många saker att glömma bort. Och aldrig tidigare har jag upplevt hur det är att hela min vakna tid låta mig uppfyllas av stora filosofiska resonemang, spaningar om nutidens och framtidens samhällsutmaningar och tusentals små praktiska detaljer.

Samhälle & Existens heter konferensen som går av stapeln 26-27 april på Slagthuset i Malmö. En konferens i korsvägarna mellan politik, kultur, media och teologi. Årets tema: Religion som utmaning och resurs, hot och möjlighet.

När arbetet påbörjades för snart ett år sedan var samhällsbehovet redan tydligt. Ändå har oron och osäkerheten varit närvarande hela tiden: Hur lyckas vi bäst med att låta allt detta ta form? Hur ska jag få ihop bra föreläsare? Det kändes ibland som att det satt en liten gnagare inne i hjärnan – den gnagde inte så mycket som den sprang runt runt runt i sitt hjul … Ville jag syssla med att oroa mig hade jag valt rätt uppdrag.

Att projektleda Samhälle & Existens är något av det roligaste jag gjort. Det är fantastiskt att få vara med om processer som startas och märka att de kontakter som etableras i och med denna konferens skapar en rörelse där samtalet om människosyn, välfärd och vikten av mångfald tas vidare och fördjupas. Och detta sker på arbetsplatser, i skolor, på teatrar, på tidningsredaktioner flera månader innan själva konferensen ägt rum.

Samhälle & Existens vill angöra hela samhällslivet och slå bryggor mellan olika sektorer. Medborgare behöver varandra. Media kan inte säga till kulturen: ”Jag behöver inte dig”. Kulturen kan inte skiljas från religionen, och om media anser att religion bara är en privat angelägenhet skapar media i detta teologi, en synnerligt oreflekterad sådan. Konferensen vill bredda och mångfaldiga bryggor mellan människor och människors professioner. Det är ett sätt att skapa sociala innovationer som utvecklar samhällets människosyn, främjar mångfald och demokrati och bidrar starkast till integration.

Konferensen erbjuder flera olika seminarier, till exempel Religion som integrationsverktyg, Tror vi på välfärdsstaten? Women reclaiming the holy texts, Barns rätt till andlig utveckling, Kärleken som samhällsutmaning, katedralens hemlighet – för innovationer och utveckling, Religion är en konstart.

Kultur- och demokratiministern kommer att föreläsa, liksom ärkebiskoparna Antje Jackelén och KG Hammar (emeritus). Även EU-parlamentariker Cecilia Wikström, kulturskribenten Per Svensson och professorn Bengt Kristensson Uggla är några av talarna.

I går möttes vi tre som ska programleda hela konferensen: Pernilla Glaser, Khaoula Channoufi och så jag (bilden). Vi har bara träffats en gång men vi har redan jätteroligt tillsammans. Bara det var en brygga att angöra. Nu kör vi snart, bara ett par månader kvar!

Boka biljett här: http://svenskakyrkanmalmo.se/om_oss/samhalle_och_existens/seminarier-samhalle-existens/