Vissa möten och människor bär man med sig genom livet. Den kvinna som jag brukade köpa ved av när vi bodde i västra Etiopien är en sådan. Hon hade flera barn och fick slita för överlevnaden. Familjen var helt beroende av den lilla inkomst hon kunde få genom att sälja ved.
Familjen Kafumu, från vänster, Savera, Lucia, Gertrude, Steven och Ludovik har fått ett nytt liv tack vare ko- kalvprojektet. En möjlighet att tänka framåt. Foto: Magnus Aronson /Ikon
Hon blev gravid igen och födde sitt femte barn. Fem dagar efter förlossningen var hon tillbaka igen, bar och sålde ved. Jag blev bestört när hon kom med sin börda för att sälja till oss. Det var på tok för tidigt för henne att gå tillbaka till så tungt arbete. Men för henne fanns inget alternativ, det handlade om familjens överlevnad. Hon kunde bara ta en dag i sänder.
Många av oss har en kalender som är mer eller mindre fullbokad veckor, månader eller till och med år framöver. Vi har planerat årets semester, sparar kanske för att kunna göra den där resan om några år, eller byta bostad eller vad det kan vara. Vårt perspektiv är långt vilket gör att vi kan planera, vara kreativa, vågar testa.
För många människor som lever i största fattigdom och utsatthet är fokuset att överleva dagen. ”Blott en dag, ett ögonblick i sänder” – en fin strof, men när det gäller överlevnad är det en tuff verklighet. Perspektivet för den som lever i fattigdom är den dag som är och att överleva den. Allt annat är drömmar som man kanske knappt vågar släppa fram.
Hållbar försörjning är en dröm som man kanske knappt har ord för. Men – när människor ges möjligheter sker något. Att få en ko eller en get som ger näringsrik mjölk, kan innebära bättre hälsa och ytterligare en inkomstkälla som gör att familjen har råd att sätta barnen i skola och ger barnen bättre förutsättningar i livet.
En annan möjlighet är mikrokrediter och sparandegrupper. Jag träffade en grupp kvinnor för några år sedan i en by i nordvästra Kenya som gått samman i en mikrokredit/sparande grupp. Deras berättelser var samstämmiga: Genom att bli del av det gemensamma sparandet och få del av kreditmöjligheter kunde man påtagligt förstärka familjens försörjning.
Det innebar att man kunde servera familjen mer än ett mål mat per dag, skolgången för både flickor och pojkar var möjlig, blev man sjuk hade gruppen en liten kassa som man kunde få del av för sjukvård. Och – här sken den berättande kvinnan verkligen upp – man kunde unna sig en liten guldkant: ett till halsband av glaspärlor!
Att kunna förflytta horisonten från det som ligger allra närmast, överlevnaden, till dagar, veckor och månader bort gör något med människor. Hoppet växer, kreativiteten tilltar, självrespekten och tilltron till sin egen förmåga växer. Man blir rakare i ryggen, gladare, orkar också se sin granne.
Att förflytta horisonten är utveckling, minskad sårbarhet och ger en tro på framtiden. Man får också ork över till att engagera sig i utveckling på lite bredare front, lyxen att kunna reflektera, analysera och bidra till förändring. Förvänta sig det. Ha förväntningar på ansvarsbärare.
För oss i Svenska kyrkans internationella arbete är det centralt att tänka långsiktigt, tänka utveckling, bidra till att stärka människors tro på framtiden och sin egen förmåga att påverka den.
Vi går nu in i fastan, en tid för eftertanke på många plan. Fastan som leder oss fram till påsken – den optimala kärlekshögtiden då glädjen manifesteras. Jag vill uppmana oss alla att ta vara på denna tid för reflektion över våra liv.
Vi är privilegierade på så många sätt, så privilegierade att vi också kan bidra till att fler får sina rättigheter. Vi kan göra det genom en gåva, vi kan göra det genom att bli månadsgivare. Vi har alla förmånen att med stolthet och glädje få stödja det arbete som vi i Svenska kyrkan står i internationellt, tillsammans med kyrkor och andra partners runt om i världen.
Maria Lundberg
Fastekampanjen Maträtten – för allas rätt till mat pågår 26 februari till 9 april. Läs mer >>