Berlin i maj 2017. Det är Kirchentag. En tysk traditionen som sedan 1949 då kyrkfolket på ett konkret sätt insåg att den inte kunde överlämna allt ansvar till en politisk eller kyrklig ledning. De hade fått erfara hur landets politik hade blivit helt genomsyrat av nazismen och att den officiella kyrkan inte hade kunnat stå emot detta. De hade fört landet och folket till avgrunden. Nu måste något göras. För att spegla den politiska Reichstag, riksdagen, beslutade man sig för att samlas till Kirchentag. Där skulle man samtala om kyrkans och de kristnas ansvar i samhället. Detta har man fortsatt med och i år möttes man för 26e gången. Över 100 000 personer samlades i Berlin till samtal, seminarier, bibelstudier, gudstjänster och konserter. För tyska politiker är det en självklarhet att prioritera Kirchentag. Till och med USA:s förre president Obama var där i år.
Israel och Palestina – den olösbara konflikten
I Tyskland är relationen till Israel av förklarliga skäl speciell. Därför var det också naturligt att situationen och konflikten i Israel och Palestina uppmärksammades på Kirchentag. Att det är 50 år sedan sexdagarskriget ägde rum och att Palestina därmed varit ockuperat lika länge uppmärksammades såklart på temat ”70 år av delningsplan, 50 år ockupation: Israel och Palestina – den olösbara konflikten”.
I det seminariet deltog bland annat biskop Munib Younan från den evangelisk-lutherska kyrkan i Jordanien och det Heliga landet liksom professor Eva Illouz, sociolog från Jerusalem. Ett par tusen personer hade kommit för att lyssna och ställa frågor. Biskop Munib konstaterade att fredsprocessen har blivit kidnappad. Fred idag betyder befrielse för både Israel och Palestina, ett slut på ockupationen.
Vi efterfrågar att människor ska vara pro-fred, rättvisa, försoning och sanning. Jag ber inte om att människor ska vara pro-palestinsk eller pro-israelisk. Vi önskar värdighet för våra barn.
Det finns en längtan efter fred och rättvisa
Professor Illouz konstaterade att hon självklart är sionist. Hon menade att konflikten är så tragisk därför att det finns så många likheter. Båda folken lever med sina trauman, i centrum för identiteten finns en katastrof; det judiska folket med Shoha – förintelsen under andra världskriget och palestinierna med Naqbah – när man drevs på flykt 1948. Båda folken upplever att deras existens är hotad. Hon menar också att båda sidor har motarbetat sina egna intressen.
Biskop Munib framhöll att den pågående konflikten är ett hot mot båda staterna. De två länderna och deras säkerhet är så beroende av varandra. Det finns en längtan efter fred och rättvisa.
Illouz menade att det israeliska civilsamhället håller på att kollapsa. Netanyahu kallar alla människorättsförsvarare för förrädare. Armén är stark och påverkar samhället. Därmed sprids också sätt att tänka i fiendebilder och en lydnadens kultur. Idag är det svårt att kritisera staten Israel. Men hon ansåg att det är genom att kritisera Israel som man bryr sig om det judiska folket. ”Jag gör det därför att jag som judinna älskar Israel.”
Vad finns det då för hopp?
Vad som uppmuntrar mig är de unga människor i exempelvis Breaking the Silence och i palestinska organisationer som kämpar för varandra och varandras mänsklighet och värde, sade Eva Illouz.
En konflikt mellan förnuftiga och extremister
När tyske utrikesministern Sigmar Gabriel var i Israel för en tid sedan valde han att möta organisationen B’Tselem vilket innebar att Netanyahu inte ville träffa honom. För detta möttes Gabriel av stor respekt i Tyskland. Nu till veckan kan vi glädja oss åt att vi får stå värdar när B’Tselem besöker Sverige.
Till sist konstaterade Richard Schneider från ARD, Tysklands motsvarighet till Sveriges Radio, att idag är konflikten inte mellan israeler och palestinier, utan mellan förnuftiga och extremister.
Jag reste hem från Kirchentag med en uppmuntran att fortsätta arbeta och be till livets Gud om rättvisa och fred.
Eva Christina Nilsson är teamledare för Mellanösternteamet på Kyrkokansliet i Uppsala.