Över hundratusen människor har under de senaste veckorna flytt våldet i Rakhine i Myanmar. Många har sökt skydd i Bangladesh men motats tillbaka, samtidigt som internationella hjälporganisationer nekas att komma in i området.[1]
Detta är en gammal konflikt som nu blossar upp igen och i hjärtat av den befinner sig den muslimska minoritetsbefolkningen rohingyas som systematiskt utsätts för våld och förtryck.
Lokala partner arbetsleder
Hur stöder biståndsorganisationer bäst de som drabbas i sådana här situationer? Under augusti befann sig Svenska kyrkan på plats i Myanmar för att tillsammans med våra internationella och lokala partner mejsla fram ett nytt arbetssätt och förbereda lokala partner på ett nytt sätt att arbetsleda insatserna vid nästa humanitära kris. För vi visste att den skulle komma, så är det i Myanmar, konflikt och naturkatastrofer avlöper varandra. Vi visste däremot inte att en upptrappning av de humanitära behoven var så nära förestående att det skulle ske medan vi var på plats.
Anledningen till att Svenska kyrkan tillsammans med sina internationella partner valt att insatserna ska ledas av lokala partner är ett resultat av intervjuer vi gjort med närmare 2500 människor som överlevt olika humanitära kriser. Studierna visar att det som människor själva gör direkt efter en humanitär katastrof är den största bidragande faktorn till deras överlevnad.
Människor hittar egna sätt att överleva
Slutsatserna vi dragit är att människor själva måste äga responsen, insatserna vid katastrof, för att biståndet ska bli effektivt och relevant; lokala partners kommer snabbare igång med insatser, känner kontexten bäst och vi, internationella aktörer, måste därför förändra och komplettera sättet som vi arbetar på idag för att uppnå en reell förändring.
En av Svenska kyrkans partners förklarar hur situationen ser ut i Myanmar:
– Ibland känner jag att vi är föräldralösa, vår regering bryr sig inte om oss. Vi måste därför hitta våra egna sätt att överleva på, vilket vi gör.
Externa aktörer kompletterar
Detta illustrerar rätt väl hur lokalt ledda insatser ser ut. Det handlar om att göra snabba behovsbedömningar där lokalsamhällen själva analyserar vad de redan gör som fungerar väl som bidrar till deras överlevnad, vad som inte fungerar och vilket stöd de behöver från oss externa aktörer för att överleva under en humanitär kris. Små grupper bildas i samhällena och kan, utifrån vilka behov och lösningar som deras samhälle har, ansöka om små belopp för att kunna verkställa insatsen.
Det finns vissa saker som lokalsamhällena inte rår på, det kan röra sig om att tackla grundorsaker till konflikter eller att nya vattenreningssystem behövs, och det är här som vi har en livsviktig roll att komplettera det arbete som lokalsamhällena redan gör.
Under workshopen i Myanmar skedde en väpnad attack på en polisstation och som ett resultat utbröt ånyo en konflikt mellan en militant motståndsrörelse och burmesisk militär, som även lett till våld mot civila.[2]
Svenska kyrkan fördömer både attacken och det våld som utspelats därefter, och framhåller att internationella organisationer måste få möjlighet att hjälpa civilbefolkningen, i enlighet med internationell rätt och säkerställer att sådan nödhjälp följer humanitära principer.[3]
Goda resultat av lokal ansvarsmodell
I nuläget har alla FNs hjälporganisationer liksom andra internationella organisationer nekats tillträdde till den nordliga delen av området för att hjälpa civilbefolkningen.[4] Situationen i Rakhine har länge varit svår och våldet brutalt.
Den metod som vi nu utformar och testar tillsammans med våra partners har prövats i flera andra kontexter som härjas av såväl väpnade konflikter som naturkatastrofer, bland annat i Filippinerna i somras under den väpnade konflikten i Mindanao, och i Palestina.
Hittills har vi sett goda resultat. Svenska kyrkan arbetar nu tillsammans med lokala partners för att få till liknande lokala insatser i både Rakhine och andra delar av Myanmar i akuta kriser. Samtidigt stöder vi lokala och nationella civilsamhällesorganisationer som arbetar långsiktigt för fredliga lösningar på de våldsamma och långvariga konflikterna i Myanmar. Deras arbete för att bland annat minska så kallat hate speech och att genom interreligiös dialog främja ökad förståelse och respekt mellan de olika religiösa grupperna, är särskilt viktigt nu då våldet i Rakhine riskerar att spilla över och piska upp stämningen och känslorna mot muslimer i allmänhet som bor runtom i Myanmar.
Sofie Grundin, tf humanitär policydialoghandläggare
[1] https://www.nytimes.com/2017/09/05/world/asia/un-rohingya-bangladesh-myanmar.html?mcubz=3
[2] http://www.dn.se/nyheter/varlden/koordinerade-rebellattacker-i-burma/ och http://www.dn.se/nyheter/varlden/uppemot-50000-rohingyas-har-flytt-sina-hem-i-burma/
[3] http://reliefweb.int/report/myanmar/statement-ingo-s-myanmar-31-august-2017-enmy
[4]Myanmar blocks all UN aid to civilians at heart of Rohingya crisis https://www.theguardian.com/world/2017/sep/04/myanmar-blocks-all-un-aid-to-civilians-at-heart-of-rohingya-crisis tillgänglig: 05/09/2017