Jag möter direktor George Sabra på Near East School of Theology – ett teologiskt seminarium beläget mitt i centrala Beirut – en varm morgon i augusti. Det blir ett samtal om vikten av utbildning, om att flytta och stanna och om behovet av förebilder för oss kristna.
Här på NEST utbildas präster, pastorer och kyrkomedarbetare för Mellanösterns protestantiska kyrkor och organisationer. Men NEST har också blivit ett nav för vidareutbildning och fördjupning för präster och lekfolk, inte minst för kvinnor verksamma i församlingsarbetet i Syrien, Libanon och Irak.
Dr. Sabra berättar: ”NEST har alltid varit en viktig plats för diskussion och framåtsyftande samtal inom kyrkan. Vi har till exempel arbetat mycket med frågan om kvinnliga präster. När vi under det senaste året sett två kvinnor prästvigas här i Libanon känner jag att vi varit en del av den förändringen. Studenterna här lär sig att tänka kritiskt och vetenskapligt, det ger effekt. Även om det tar tid.”
Genom åren har NEST haft studenter från många länder i regionen – från Libanon, Syrien, Irak och Palestina men periodvis också från Iran och Egypten. Nu är tillströmningen sämre. Dr. Sabra menar att skälen till detta är flera:
Få protestanter i Mellanöstern
Andelen protestanter i regionen är mycket liten, antagligen under 1% av befolkningen, och minskar – något som leder till att kyrkorna sänder färre studenter till NEST. Nu under höstterminen utbildas ett trettiotal studenter – ungefär en tredjedel är internationella, främst från Tyskland, ett fåtal kommer från Libanon, en eller kanske två från Palestina – men huvuddelen av studenterna kommer från Syrien. ”Vårt uppdrag”, säger Dr. Sabra, ”är inte bara att utbilda studenterna – men att förbereda dem så att de efter tre år här vill återvända hem till Syrien och tjäna sin kyrka. De kommer att behövas, både nu under kriget och efter kriget när samhället ska byggas upp igen.”
Liksom vid så många andra tillfällen under mitt besök här i Libanon hamnar vi snart i ett samtal om de som flyttar och de som stannar.
”Den multikulturella erfarenheten är väldigt viktig för våra studenter” förklara Dr. Sabra. ”Men istället för att skicka iväg dem utomlands ser vi till att utomlands kommer hit i form av utbytesstudenter. Vi skickar inte gärna våra studenter utomlands för långa studier. Det är för frestande. De kommer inte att komma tillbaka.”
”Men de unga har sina drömmar, plikter – vi kan inte säga åt dem att stanna bara för att de är kristna.”
”Samtidigt är det en väldigt känslig fråga det här med att försöka få de unga att stanna. Vi kan bara tala om det, sätta flyttandet och stanandet i perspektiv, uppmuntra dem att bli kvar i sina kyrkor, sina sammanhang och bli viktiga vittnen och goda krafter där. Men de unga har sina drömmar, plikter – vi kan inte säga åt dem att stanna bara för att de är kristna.”
Men Dr. Sabra talar också om förebilder, och bristen på förebilder för de unga kristna i regionen: ”Det saknas kristna, inflytelserika, spirituella förebilder den arabiska världen idag…” säger Dr. Sabra och fortsätter, ”…men jag är inte säker på att det bara är ett protestantiskt problem.”
Jag lämnar Dr. Sabra och seminariet för den här gången. I skuggan utanför sitter ett par unga studenter, djupt inbegripna i ett samtal. NEST är en av Svenska kyrkans partner. Kanske, kanske är vi därmed med och formar framtidens kristna förebilder i Mellanöstern.