Fem timmar om dagen, säger Putin, räcker som vapenvila för att få nödhjälp och att evakuera sjuka, civila och skadade. 30 dagars vapenvila beslöt FN:s säkerhetsråd att det krävdes. Inget har infriats.
I säkerhetsrådet valde för en gång skull Ryssland att inte lägga in sitt veto. Var det medvetet att man sa ja men inte hade för avsikt att följa resolutionen?
För några månader sedan fick jag intrycket av inbördeskriget i Syrien var på väg mot något slags slut. Att de stridande på de olika sidorna inte längre orkade. Men så fel jag hade, på nytt är Syrien på förstasidorna.
På nytt ser jag bilder av barn som skadats, gråtande barn som mist anhöriga, mist lemmar, som mist sin barndom, somliga har kanske aldrig upplevt något annat än bomber, larm, sirener, förstörda hus, språngmarscher mot källare eller andra ställen som kan vara säkra när bomberna faller över östra Ghouta.
Uppgifter finns på nytt om att gas har använts, gas som är tung och lägger sig strax ovan marken eller tränger ner under jord. På nytt är det barnen som drabbas. Av de instängda eller belägrade 400 000 är hälften barn.
Kriget som startade som maktens våld mot civila som demonstrerade mot att pojkar gripits och en av dem torterats till döds. Protesterna växte och vi har ännu inte sett slutet det finns fortfarande de som kämpar för frihet från förtryckare, medan andra kämpar för att få makten.
Sluträkningen dröjer. Just nu beräknas 12 miljoner vara på flykt, en halv miljon människor har dödats en fjärdedel av dem barn under 18.
Kriget i Syrien som pågått i sju år gör mig vred, förtvivlad och stundtals uppgiven inför min egen och till synes andras maktlöshet, eller är det en ovilja att få ett slut på dödandet och förödelsen?
Mellanösterns kristna råd, dess medlemskyrkor och andra söker finna vägar in i Syrien till detta krigs många offer, men ännu kommer ingen in i Ghouta.
Du, Jesus Kristus, som valde smälek och fattigdom för att visa vem Gud är. Du nedsteg hit till de plågade, hit till de dömda, vet vi att ingen ensamhet finnes mer, vet vi var Gud är – du är i Ghouta.
Erik Apelgårdh
Senior advisor för internationella avdelningen med särskilt ansvar för Mellanöstern