Det är de sista skälvande minuterna av Stockholm Gender Forum. Hela kongresshallen, med runt 700 kvinnor och män, står upp och jublar. Andra gråter. Däribland utrikesministern. Vi, ministrar, aktivister, FN-folk, influencers, media, och organiserade civilsamhället har varit samlade i två dagar (vissa i tre) för att tala jämställdhet.
Jag är policychef för Svenska kyrkans internationella arbete och efter mer än 25-års konferensande och mötande känner jag att jag kan min sak. Jag vet hur en öppningspanel och slutpanel ska gå till. Det är ganska stelbenta affärer där ministrar och FN-chefer avlägger sitt tal och sedan sveper vidare till nästa möte.
”Det är som att #metoo och #knytblus redan synliggjort
för många sprickor i grunden. Det liksom mullrar när
patriarkatet är på väg att falla. Vi känner det nu.
Vi är otåliga, men hoppfulla.”
Men den här gången är det annorlunda. Det är som att #metoo och #knytblus redan synliggjort för många sprickor i grunden. Det liksom mullrar när patriarkatet är på väg att falla. Vi känner det nu. Vi är otåliga, men hoppfulla.
Behövs förändring av kulturer och tankemönster
Så en passionerad ministerpanel i höga klackar avlöses av en likaledes passionerad ungdomspanel. Och så fortsätter det under hela konferensen. Alla säger att det är bråttom. Krafterna som motverkar kvinnors rättigheter, och därmed allas framtid, måste motarbetas. Budskapen som kommer fram i efterföljande seminarier och paneler är desamma: utrymmet för organisationer som jobbar för genusrättvisa minskar.
Det gäller dels det politiska utrymmet, men också tillgång till information och till finansiering. Grundläggande värderingar och rättigheter är hotade och vi står inför en back-lash vad gäller framförallt kvinnors sexuella och reproduktiva rättigheter. Det som behövs är förändring av kulturer och tankemönster och vi behöver alliera oss med varandra. Framförallt med likasinnade män och vi behöver ett nytt sätt att se på maskulinitet.
Det är inte många män på konferensen, men de som är där säger också samma saker. Det talar bland annat Svenska kyrkans partner Babar Bashir från Pakistan om. Han organisation jobbar med maskulinitet och utbildning av poliser i Pakistan.
Globala målen en möjlighet
I samtliga sammanhang, där jag sitter i publiken, nämns religiösa aktörers roll för genusrättvisa. För att kvinnor och flickor ska få bestämma över sina egna kroppar, kunna åtnjuta sina rättigheter, finnas representerade, delta i beslutsfattande och ha tillgång till resurser.
De nya globala målen är också att betrakta som en möjlighet. Eftersom de gäller alla länder är de ett utryck för multilateral samverkan, i motsats till protektionism och nationalism. Målen kan bli effektiva verktyg för att uppnå genusrättvisa.
Familjerätt och familjenormer måste ändras
Svenska kyrkans partner Scarlet Bishara är domare i Evangeliska Lutherska Kyrkan i Jordanien och det Heliga Landets domstol och berättar hur man arbetat med att verka för kvinnors rättigheter inom äktenskapet och för kvinnors arvsrätt.
I seminariet, där även LVF, RFSU och den muslimska kvinnorättsorganisationen Musawha medverkar lyfts hur inget jämställdhetsarbete kan nå sina mål, om inte familjerätt och familjenormer ändras till att även främja kvinnors rättigheter. Vi talar om vikten att ha tålamod, att använda heliga texter i förändringsarbetet, att stanna i samtalen, men att ibland utmana maktstrukturer:
”Sometimes we need to speak in a low voice and sometimes we need to scream”, säger en företrädare för FN:s befolkningsfond.
Åter till slutpanelen. Chimamanda Ngozi Adichie möts först av stående ovationer. Sedan av total tystnad och drabbar oss med en ny text om när hon som liten flicka blev sexuellt trakasserad, men hur hon tror på att hennes 2,5-åriga dotter kommer att leva i en ny värld. För det finns ingen väg tillbaka nu. Efter det här två dagarna är jag benägen att hålla med: #faithinwomen.
Eva Ekelund, chef för policyenheten vid Svenska kyrkans internationella arbete
Fakta:
Vid Stockholm Gender Forum 15-17 april medverkade Svenska kyrkans internationella arbete i ett högnivåforum om jämställdhet anordnat av UD med utrikesministern som värd. Deltagandet var brett (700 anmälda), bland annat ministrar, civila samhället, militär och polis, FN och så kallade influencers och aktivister. Tillsammans med RFSU anordnade Svenska kyrkan ett seminarium om familjerätt och familjenormer med medverkan från Evangeliska Lutherska Kyrkan i Jordanien och det Heliga Landet, Lutherska Världsförbundet, ACT-alliansen och Musawha, som är en muslimsk kvinnorättsorganisation. Partner från Cypern och Pakistan medverkade i andra seminarier.