Sebati får kraft i kvinnogruppen

Det är otroligt varmt i huset vi sitter i, trots att det helt saknar fönster. Här har gruppen Trädgårdsmammorna nu samlats, precis som den gör varje månad. En anteckningsbok vandrar runt där kvinnorna skriver sina namn. Någon sjunger en hyllningssång till alla mödrar. Sången handlar om hur du ska behandla din mamma, den mamma som har gjort så mycket för dig.

Utanför huset, i solen, samlas fler människor. Många är flickor i skolåldern som bär runt på sina yngre syskon. Det vanligt här att flickor, så unga som sex år, får ta hand om sina småsyskon när mammorna arbetar.

– Vi försöker påverka familjerna i området så att alla barn ska få gå i skolan, berättar kvinnorna, men det tar tid.

Hårt kroppsarbete och inga rättigheter

Människorna som bor i staden Bhubaneswars slumområden kommer från olika platser i regionen Odisha.  De har sökt sig hit för att möjligheterna att finna försörjning är större här. Kvinnorna i gruppen arbetar oftast med hushållsnära tjänster eller med byggnadsarbete. Det är kvinnornas arbetsuppgift att bära fram arbetsmaterial till männen som sedan bygger.

Sebati Soren och jag sätter oss lite avsides för att prata. Ytterligare några kvinnor från gruppen följer med. Sebati berättar att hon nu arbetar med att städa i en bilverkstad, alla dagar i veckan, utan någon ledig dag. Hennes man arbetar som skötare på ett sjukhus. Tillsammans har de två barn, en dotter som är 15 år och en son som är 10 år.

– Jag växte upp i djungeln, berättar Sebati. Jag arbetade med att städa i ett mjölkcenter till dess jag var 15 år. Jag hade inga rättigheter, tilläts inte gå ut, och jobbade många timmar varje dag.

Fann styrka och självförtroende

Sebati levde som en fånge i tretton år och mådde fruktansvärt dåligt. En dag fick hon chansen att gömma sig och kunde smita iväg. Hon kom i kontakt med en kvinnogrupp och kunde så småningom tro att en förändring var möjlig.

– Jag fann styrka i gruppen och mitt självförtroende byggdes sakta upp, säger Sebati.

Hennes man arbetade i en kolfabrik under den här tiden och det enda Sebati ägde var sarin hon hade på kroppen. Hon och hennes man bodde inte i samma område som kvinnogruppen verkade i och därför hade hon inte möjlighet att ta lån hos dem. Men när deras son drabbades av en infektion var det ändå en av kvinnorna som lånade ut 500 rupier till sjukvård.

– Jag sålde enkla smycken och kunde till slut betala tillbaka lånet. Jag arbetade hårt och till slut fick vi bygga vårt hus här, berättar Sabati och ler.

Kampen fortsätter

Det låter som ett lyckligt slut, men Sebatis kamp för ett värdigt liv fortsätter. Hon berättar om hur hennes man slår henne, missbrukar alkohol och spelar bort familjens pengar så att barnen blir utan mat. Det blir plötsligt en väldigt upprörd stämning i rummet bland kvinnorna som sitter runt Sebati. Hon är inte ensam med dessa problem. De yngre pojkarna och männen tar efter de äldre männens beteende och det drabbar ständigt kvinnorna.

För att skydda sig har kvinnorna gått samman och startat en organisation som kallas WAVAW (Women´s Association On Violence Against Women). I den finns kvinnor representerade från ett 30-tal olika slumområden i Indien.

– Tillsammans kämpar vi mot våldet. Den som blir utsatt kan vända sig direkt till någon i gruppen, få moraliskt stöd och hjälp med att göra en anmälan till polisen, berättar Sebati. Jag har själv fått hjälp.

Ensam är inte stark

Gruppen får hantera många olika frågor. Det kan röra våldtäkt, våld i hemmet, hemgiftsrelaterat våld, misshandel av barn eller abort av flickfoster.

WAVAW arbetar också med att öka medvetenhet om de mänskliga rättigheterna, både för kvinnor och män i slumområdena. Arbetet handlar både om att rädda liv akut och ge flickor och pojkar hopp och goda förebilder som står för styrka, kunskap och frihet.

När Sebati och jag avslutat vårt samtal tar hon med mig till sitt hem där jag får träffa hennes två barn. På väg ut från området slås jag av uttrycket ”ensam är stark”. Det är nog det sämsta uttrycket jag kan komma på. Tillsammans är vi starkare.

Text: Jonna Stockman, Act Svenska kyrkan