Vid middagen igår hamnade jag intill Joycia Thorat och Isha Banerjee från CASA, en av de största ACT-medlemmarna i Indien. Jag frågade dem om vad de tyckte om de första dagarnas paneldiskussioner, som inneburit mycket samtal om ACT-alliansens möjligheter att arbeta tillsammans med FN.
– Visst är det bra att samarbeta med FN när så är möjligt, men vi ska inte förlita oss på eller ha för höga förhoppningar. I praktiken är FN känslig för påtryckningar från regeringarna, säger Joycia.
Hon berättar om hur kvinnoorganisationer blivit lovade bidrag till bussarna i en flera veckor lång ”karavan” – en resa genom hela landet för att uppmärksamma våld mot kvinnor. I sista stund och efter direkta påtryckningar från indiska regeringen drog UN Women tillbaka sitt erbjudande om stöd. Lyckligtvis kunde karavanen genomföras ändå, med hjälp av andra pengar.
Jag har träffat Joycia en gång tidigare, vid den globala konsultation som Svenska kyrkan anordnade tillsammans med ACT-kollegor i Sigtuna. Både Joycia och jag är med i den film som gjordes vid mötet. Det är spännande att höra henne berätta om hur hennes organisation arbetar för social trygghet idag.
– En mycket stor del av CASAs arbete går ut på att främja grundläggande trygghet. Idag gör vi det allt mindre genom att förmedla stöd – istället handlar det om att hjälpa människor att utkräva de rättigheter de faktiskt har. Det finns en uppsjö olika sociala stöd i Indien, problemet är att människor inte känner till dem eller att de är svåra att få tillgång till i praktiken.
// Gunnel Axelsson Nycander, Policyrådgivare, Svenska kyrkans internationella arbete