Blanchard Louis är en av våra samarbetspartner på Haiti. Han bor i Jérémie som ligger i västra Haiti där han jobbar på Fondation Nouvelle Grand’Anse (FNGA) som aktivitetssamordnare.
Blanchard berättar:
Tre timmar innan orkanen slog till var jag med Grand’Anses civilförsvar för att evakuera människor som bor nära Jérémie. Jag var också i konstant kommunikation med samhällsledarna i Macayaregionen eftersom jag är FNGA:s koordinator. Orkanen slog till på kvällen samtidigt som jag körde iväg en lastbil full med evakuerade.
Orkanen varade hela natten och hela det kommande dygnet. Klockan elva på kvällen den tredje oktober kraschade telefonnätet, så vi kunde inte fortsätta att kommunicera med samhällsledarna. Detta kombinerat med att jag såg hur vindhastigheten växte och havsnivån steg gjorde att min oro för Macayasamhällena ökade mer och mer. När orkanen bedarrat klockan fyra på natten gick jag ut för att se hur det stod till med min stad och bistod de mest utsatta.
När orkanen bedarrat
Den kommande natten gick jag tillbaka till mitt hus och gjorde om det till ett hem för drabbade, särskilt kvinnor och barn vars hem förstördes i orkanen. Jag sov själv i min bil under två nätter.
Den sjätte oktober gick jag och tre kollegor genom Macaya för att se hur det stod ställt med området. Det tog tio timmar att komma fram till där FNGA har sitt fältkontor. När vi kom fram möts vi av ett väldigt desperat samhälle. Vissa kvinnor var utom sig av sorg och det var fler än 500 döda. Många var sårade och många människor hade varken kläder eller tak över huvudet.
Tillsammans reser vi oss starkare
Jag började snabbt att mobiliserade samhällsledare för att öppna vägarna så att fordon kunde komma fram i området samtidigt som vi började behandla vissa människors skador med den utrustning vi hade. Sedan ringde jag till en venezuelansk organisation som skickade 24 läkare som behandlade fler än 1300 personer under 15 dagar. Medan läkarna hjälpte de skadade i samhällena började jag göra skadebedömningen för att presentera det för civilsamhället däribland Svenska kyrkans internationella arbete, Lutherska Världsförbundet (LWF), Kirkens Nödhjälp (NCA) och Dan Church Aid för att få humanitär assistans.
Det är väldigt tydligt att civilsamhällets stöd behövs eftersom stat och offentlighet inte har kapacitet att svara på befolkningens behov. Även om lokala samhällsaktörer är närvarande har de inte kapacitet att möta mest kritiska behoven. Tillsammans med civilsamhället kunde vi dela ut livsmedel, sängkläder, hygienartiklar, bygga hus, förebygga risker, ge försörjningsstöd samt genomföra psykosociala aktiviteter så som fotbollsturneringar. Detta har varit oändligt värdefullt.