Nu lyser lamporna

Tänk dig att invånarna i Säffle först nu har fått elektricitet. Att de i åratal har huttrat i utkylda hus och lidit med barnen som varit tvungna att göra läxor i skenet av fotogen, som om de vore födda på 1800-talet.

Det är förstås inte Sverige och Säffle vi pratar om utan det lilla samhället Mneizal i Palestina. Med hjälp av intensivt påverkansarbete fick Mneizal till sist ström efter år av väntan.

– Det är sånt som kan hända när människor utrustas att själva förändra och kräva sina rättigheter, säger Mai Jarrar, YMCA i östra Jerusalem som tillsammans med bland andra Act Svenska kyrkan driver programmet Local to Gobal Protection i Palestina.

Äntligen har den lilla byn Mneizal i Palestina fått elektricitet.

Fokus på projekt som gynnar alla

Namnet på programmet signalerar ett omvänt perspektiv på biståndsarbete. Istället för att biståndspengar ska fastna i stora kostnadskrävande organisationsstrukturer och i slutänden ändå inte med säkerhet bidra till verklig nytta, så börjar Local to Global lokalt. 

Lite förenklat kan man säga att människor uppmuntras att ideellt bilda ett slags medborgarråd, så kallade Protection groups, med fokus på samhällsutveckling på den egna orten. De får utbildning i påverkansarbete, lär sig att skriva projektansökningar, ansöka om bidrag och bokföra. Samtidigt diskuterar och listar de behoven i samhället, röstar om en prioritetsordning och skriver en handlingsplan. 

– I Mneizal var alla rörande överens. Prio ett var ström.

Gav lokalpolitikerna huvudvärk

Tillsammans med Local to global la gruppen upp en påverkansstrategi för att nå sitt mål. De uppvaktade rätt myndighetspersoner i Israel och Palestina, kontaktade media och fick dem att sända reportage därifrån en mörk kväll. De satt i radiointervjuer, ordnade demonstrationer och skrev på Facebook. De såg helt enkelt till att frågan blev en politisk huvudvärk.

– Till slut fick de den palestinska myndigheten att finansiera den generator som samhället behövde. En kostnad på 100 000 dollar, säger Mai Jarrar.

En av grundstenarna i Local to globals arbetssätt är tillit. Biståndsorganisationen måste lita på att människorna på platsen har förmågan att driva utvecklingsinsatser själva och våga släppa kontrollen: De kommer inte veta i förväg exakt vilka insatser som kommer att genomföras och inte heller hur. Invånarna måste å sin sida lita på metoden, på sig själva och varandra. Local to global är ingen quick fix där det dimper ner en vatteningenjör som borrar en brunn och försvinner. Från dag ett bygger det på invånarnas eget ansvar och driv.

Effekten är ett maktskifte

– När biståndsorganisationer litar på människor och tar dem i anspråk visar sig handlingskraften. 

Mai Jarrar, Local to global protection

Palestina har varit ockuperat i mer än femtio år, och människors handlingsutrymme krymper. Local to globals arbetssätt bidrar till att stärka människors motståndskraft och handlingskraft mitt i en mycket komplicerad livssituation.

– Vi vill värna deras värdighet och det vi gör är att vi flyttar över makten till dem. Det fina är att det också innebär att människor nu säger nej. 

Mai blev själv vittne till det när en organisation föreslog att förse ett antal kvinnor med symaskiner för att de skulle producera och organisationen sälja.

“Fin tanke,” svarade kvinnorna. “Men vi har ingen elektricitet. Här är vår handlingsplan. Varsågoda, ni kan välja att stödja vad ni vill på vår lista!”

För Mai Jarrar är maktskiftet det absolut största och viktigaste resultatet av Local to globals arbete. 

– Jag har jobbat i biståndsbranschen i 26 år. Det här är första gången jag ser mer resultat till lägre kostnad.  

Text: Magdalena Wernefeldt, frilansjournalist

Fotnot:
Det är fortfarande många samhällen i Palestina som inte har elektricitet. Efter Osloavtalet 1994 gjordes planer för att ansluta ett hundra samhällen till elnätet. I slutänden fick endast tre samhällen el, eftersom planen inte godkändes av israeliska myndigheter.