Globalt sett ökar antalet personer som drivs in i extrem fattigdom på grund av utgifter kopplade till sjukvård. Allmän sjukvård är avgörande för att minska ekonomisk utsatthet och skapa mer jämställda samhällen. Det skriver Clara Helgesson och Gunnel Axelsson Nycander i en kommentar till Oxfams senaste rapport.
Sin vana trogen släppte Oxfam en rapport om den globala ojämlikheten samtidigt som World Economic Forum drog igång i Davos. Den här gången handlade det inte om hur världens kapital är (o)fördelat. I stället lyfter de den roll som det obetalda omsorgsarbetet spelar. Med Public good or private wealth? ger Oxfam ett bidrag till ”superåret för det globala jämställdhetsarbetet”.
Det obetalda omsorgsarbetet innefattar bland annat omsorg om
barn, gamla och sjuka. Merparten av detta arbete utförs av kvinnor – ett arbete
som sammanlagt beräknas vara värt 10,8 biljoner USD, – motsvarande 43 gånger Apples
årliga omsättning. Fattiga kvinnor är särskilt hård drabbade, och de genomför i
snitt 5 gånger mer arbete än män. Den fysiska bördan och stressen som detta
arbete innebär slår tillbaka på kvinnors hälsa. Det innebär även att deras
möjlighet att utföra lönearbete minskar. Detta arbete måste synliggöras och
utmanas för att vi ska någon utsikt att uppnå jämlika samhällen.
Under förra året antog FN:s medlemsländer en politisk deklaration där man
förband sig att arbeta för att kunna erbjuda Universal Health Coverage – allmän
sjukvård – innan 2030. I Agenda 2030 under mål 3.8 återfinns även målet att åstadkomma
allmän sjukvård för alla. Med allmän sjukvård menas att människor kan ta del av
den sjukvård de behöver utan att hamna i ekonomiska svårigheter. Det är en
ambitiös målsättning – idag saknar hälften av världens befolkning tillgång till
nödvändig sjukvård.
Fattigdomen i världen är inte statisk. Människor tar sig hela tiden ut ur fattigdom, samtidigs som många faller tillbaka när de råkar ut för svårigheter av olika slag. Sjukdomar är förmodligen den viktigaste aspekten i det här sammanhanget. 90 miljoner människor beräknades förra året drivas in i extrem fattigdom på grund av utgifter kopplade till sjukvård. Globalt sett har denna typ av ekonomiska svårigheter ökat de senaste 20 åren. Varje år ökar antalet personer som lägger en fjärdedel eller mer av sin inkomst på sjukvård och nu uppgår det till ca 210 miljoner människor, enligt WHO.
Investeringar i social trygghet som sjukvård, utbildning, pensioner och barnbidrag är avgörande verktyg i utvecklingen mot mer jämlika samhällen. Rapporten visar också att kvinnor och flickor som lever i fattigdom har mest att vinna på att sjukvård och annan social trygghet är allmän (universal) eftersom de tenderar att få bättre förmåner i där än i andra system. Allmän tillgång till sjukvård skulle dessutom minska mängden av det obetalda omsorgsarbete som kvinnor utför, minska risken att kvinnors dör av orsaker som går att förebygga, däribland förlossningar, samt öka deras möjligheter att lönearbeta.
Investeringar i hälsotjänster bidrar till ett lands ekonomiska utveckling. Forskning på sex medelinkomstländer som Oxfam lyfter i sin rapport har visat att en investering på två procent av BNP skulle ökar tillväxten med 1–3 procent genom att antalet formella arbetstillfällen ökat. Inte minst bidrar hälsovården till ett lands ekonomi genom att göra människor friskare och mer arbetsföra, och genom att förebygga och upptäcka sjukdomar som är dyrare att behandla i ett senare skede.
Det är ingen slump att du kanske känner igen resonemangen om välfärdens betydelse för tillväxt och jämställdhet i vårt eget lands historia: Utbyggnaden av välfärden var parallell med kvinnornas breda intåg på arbetsmarknaden i Sverige, och en viktig orsak till Sveriges ekonomiska framgångar under senare delen av 1900-talet.
För att kunna uppnå allmän sjukvård för alla måste andelen resurser som allokeras till hälsotjänster öka i många länder. Regeringarna måste även investera pengarna rätt – i strategiskt viktiga hälsotjänster av hög kvalitet och som utformas utifrån såväl mäns som kvinnors specifika behov. En viktig del av detta är att titta på de hälsobehov kvinnor har ur ett livscykelperspektiv, och investera i sexuella och reproduktiva hälsotjänster. Det är inte bara kostnadseffektivt, utan skulle ge nästan oöverskådliga effekter för jämställdhet genom att förebygga sjukdom, minska sårbarhet och ge människor ökad makt över sina kroppar och sina liv.