Den våldsamma skuggpandemin växer

Vi vet att det händer, trots att det sker bakom stängda dörrar. Det könsrelaterade våldet mot kvinnor, flickor och HBTQI-personer ökar nu dramatiskt under pandemin, vilket Act Svenska kyrkans samarbetspartner rapporterar om. Man kallar nu detta växande våld i nära relationer för ”skuggpandemin”, som påverkar människors liv och hälsa i lika stor utsträckning som covid-19-pandemin.  

Det könsrelaterade våldet ökar markant vid varje katastrof, krig eller annan extrem situation.  Det gäller i Sverige, precis som det gäller någon annanstans i världen. Det är som alltid de människor som lever i de mest utsatta situationerna som drabbas allra hårdast. De berättelser som når oss från våra samarbetspartner vittnar om en omskakande och brutal verklighet. Trots det geografiska avståndet är berättelserna smärtsamt lika. 

Men hur bemöter vi ytterligare en kris under pågående kris? Den utmaning som vi ställs inför är att endast en liten del av det bistånd som går till insatser för att motverka könsrelaterat våld når de lokala organisationer som har möjlighet att göra verklig skillnad på plats i lokalsamhället. Här driver Act Svenska kyrkan frågan om att vi måste få till stånd en bättre samordning och gemensam planering mellan FN-systemet och de lokala aktörerna i civilsamhället som är på plats före, under och efter pandemin. Annars finns en risk att breda FN och regeringsinitierade program inte når de människor som är i störst behov av skydd och stöd. 

Våra partner rapporterar om kraftiga ökningar av könsrelaterat våld 

Könsrelaterat våld är inget nytt, men har förvärrats under de senaste månaderna. Det är ett strukturellt problem vars orsaker är mångbottnade. Många länder har sedan coronavirusets utbrott genomfört nedstängningar och utegångsförbud. Eftersom en majoritet av det könsrelaterade våldet sker i hemmet eller i nära relationer innebär den här situationen en mycket svår risk för i synnerhet kvinnor och flickor, som tvingas tillbringa tiden hemma med sina förövare. Pandemin har också skapat en pressad situation för många utsatta hushåll i utvecklingsländerna. En ansträngd ekonomi, med ökande försörjningsproblem, är tyvärr ofta en grogrund för ökat våld i hemmen. 

En av våra samarbetspartner i Zimbabwe rapporterar att antalet fall av könsrelaterat våld har ökat med 100 procent i landet. Partner i Sydsudan och Uganda rapporterar också om ett ökat våld mot kvinnor och flickor i hemmen.  

I Sydafrika berättar partner att tillgången till preventivmedel och möjligheten till sexualupplysning har kraftigt begränsats under pandemin. Många kvinnoorganisationer i landet är därför oroade över ett ökat antal oönskade graviditeter, tonårsgraviditeter och, som en följd, illegala, farliga aborter. I den tuffa ekonomiska och sociala situationen, där många hushåll får matpaket, hade det gjort stor skillnad om dessa paket även hade innehållit mensskydd och preventivmedel. Många kvinnor vågar inte uppsöka sjukvården under nedstängningen av samhället, dels på grund av skam över övergrepp eller för att de är rädda för att utsättas av kränkningar av militärer som ska upprätthålla utegångsförbudet. Från både Tanzania och Sydafrika rapporteras att unga flickor riskerar att inte få gå tillbaka till skolan på grund av att ekonomin i hushållen har blivit mer ansträngd och att man i det läget prioriterar sönernas skolgång. En annan anledning är att flickorna tas i anspråk för hushållsarbetet i större utsträckning än tidigare. En ytterligare problematik är att kvinnliga universitetsstudenter har svårare att tillgodogöra sig digitala utbildningar, eftersom de i större utsträckning än sina bröder förväntas bidra i hushållsarbetet. Det kan i förlängningen försvåra för dem att ta sin examen. 

I Colombia har karantänen lett till en stor ökning av fall av kvinnor som söker hjälp på grund av misshandel i hemmet. Polisen saknar ofta resurser för att ta emot och följa upp anmälningar om misshandel, vilket gör att det finns ett ännu större mörkertal i statistiken. I Guatemala har man däremot upplevt en kraftig minskning av anmälda fall om våld mot kvinnor under pandemin, men det verkar mer bero på att en allt större andel av våldet mot kvinnor inte anmäls, vilket kan ha att göra med att kvinnorna och flickorna är isolerade i hemmen med sina förövare.  

I Palestina har problemen med könsrelaterat våld i hemmet förvärrats dramatiskt. I Betlehem har isoleringen pågått under flera månader, vilket har inneburit mycket stress och spänning för alla, inte minst kvinnor. Från Palestina rapporteras också att människor är desperata eftersom många inte kan betala sina banklån när de förlorat sin inkomst och mycket begränsad hjälp finns att få från den Palestinska myndigheten. Deras skuldsättning ökar därför dramatiskt under pandemin och kommer att få följdverkningar under många år. Även från Indien och Guatemala rapporterar våra partner om ökad undernäring och svält, särskilt bland kvinnor och barn.

Flera partner rapporterar också om att HBTQI-personers redan existerande utsatthet har blivit värre under pandemin. Exempelvis rapporterar partner i Egypten, Irak och Libanon om stora svårigheter att nå denna grupp med stöd och stödinsatser och att det dessutom är farligt att initiera stödinsatser på grund av den stigmatisering i samhället som HBTQI-personer är utsatta för. 

Vad gör våra partner? 

Religiösa ledare 

Act Svenska kyrkan samverkar i globala nätverk med många nationella och lokala samarbetspartner. Bland dessa återfinns religiösa ledare och institutioner, kyrkor, trosbaserade civilsamhällesorganisationer och sekulära utvecklingsorganisationer. De här breda nätverken gör att vi når fram till människor som befinner sig bortom urbana centra och tätortsområden. Vad gäller religiösa institutioner och ledare ses de ofta som en självklar del av samhället med hög trovärdighet hos befolkningen. I många utvecklingsländer tar religiösa aktörer ett stort ansvar för samhällsbärande institutioner, som hälsa och utbildning. Vid kriser är det också till religiösa ledare som man först vänder sig för att få hjälp och råd.  

Det hindrar inte att även de religiösa institutionerna och deras ledare behöver få kapacitetsstärkning för att kunna hantera den stora ökning av fall av könsrelaterat våld som visat sig under pandemin. Tillsammans med kvinnoorganisationer och vissa andra civilsamhällesorganisationer är religiösa ledare ”frontline responders” (de man först vänder sig till när det gäller att svara an emot och förebygga könsrelaterat våld). Den lutherska kyrkan och det ekumeniska kyrkorådet i Tanzania jobbar fokuserat med dessa frågor i flera provinser och distrikt. En stor del av deras arbete går ut på att förändra de patriarkala normer som lett till att män tillskrivs ett större värde och att kvinnor betraktas och behandlas som andra klassens medborgare. Detta leder i sin tur till våld när kvinnor och flickor försöker skydda sin kroppsliga integritet eller står upp för sina mänskliga rättigheter. En del av dessa normer och traditioner är också förankrade i en förenklad bibeltolkning, som används för att mota tillbaka kvinnors plats och inflytande i både kyrka och samhälle. Därför lyfter kyrkorådet fram betydelsen av att utbilda teologer, präster och diakoner så att de blir positiva förebilder vad gäller jämställdhet och kvinnors och flickors rättigheter.

Respons på det direkta våldet  

Flera samarbetspartner beskriver på olika sätt hur de möter de olika behoven. I Zimbabwe finns ”One Stop Centers” för våldtagna kvinnor, dit de kan söka sig för att få vård och stöd. I Sydafrika finns skyddade boenden för utsatta kvinnor och många av medlemskyrkorna i AACC, All Afrikanska kyrkorådet, har skapat platser och boende för särskilt utsatta kvinnor. I Mellanöstern har man skapat digitala stödlinjer till stöd för utsatta personer. Det innebär att våra partner ger psykosocialt stöd, rådgivning och möjlighet till kontakter med institutioner som har fokus på utsatta kvinnor och flickor. I Indien har man startat så kallade ”Monitoring Groups” som försöker identifiera utsatta personer och erbjuda hjälp. Det nationella kvinnonätverket i Colombia har lanserat en app som gör det möjligt för kvinnor att kontakta släktingar och vänner via mobilen om de blir utsatta för våld. Kvinnonätverket har också bedrivit påverkansarbete för att de lokala myndigheterna i Bogotá ska dela förebyggande information om våld i nära relationer i samband med karantänsutlysningar. 

Nödvändiga informationsinsatser 

Många av våra partner arbetar med informationskampanjer för att informera utsatta kvinnor om var de kan söka hjälp. I Colombia har ett nätverk av partner och andra organisationer uppmanat allmänheten att hänga ut banderoller och tygstycken med telefonnummer till hjälplinjer för utsatta kvinnor att ringa. I våra afrikanska samarbetsländer är det fortfarande många människor som inte kan nås via internet eller mobiltelefoner varför en av våra partner, Gender Links i Sydafrika, har arbetat hårt att via radio få ut information om hur man söker hjälp. I Sydafrika finns också organisationer som arbetar med att få ut information på lokala språk så att fler kan nås genom informationskampanjerna. 

Direkt respons mot HBTQI-förföljelser 

I Irak, Egypten, Libanon och Sydafrika är HBTQI-personer extra utsatta och framförallt unga personer lider svårt när de är inlåsta med familjer som inte stödjer dem i deras identitet. De har inte tillgång till de stödgrupper som fanns innan och våra partner försöker istället hitta digitala vägar för att nå fram till dem. Samtidigt är även det svårt då man är övervakad i sitt eget hem. I Sydafrika har man öppnat upp skyddsboenden för HBTQI-personer och nationella kyrkorådet och andra partner i Indien delar ut matpaket till hundratals utsatta transpersoner. Gender Links i Sydafrika har särskilda radiosändningar där man talar om HBTQI-personers rättigheter.  

Nödvändigt med fortsatt stöd trots rådande förutsättningar 

Flera partnerorganisationer uttrycker en oro över att behoven är så stora att de övergår deras kapacitet.  Det finns en rädsla för att personalen ska bli utbrända i det omfattande arbetet med att kartlägga och förebygga det könsrelaterade våldet. Givetvis är även den ekonomiska situationen något som hotar den fortsatta verksamheten.  

Precis som vi skriver i debattartikeln i Aftonbladet den 13 juli drabbar den tysta skuggpandemin främst kvinnor, barn och HBTQI-personer. Arbetet med grundproblemen – skadliga maskulinitetsnormer, negativ kvinnosyn och bristande jämställdhet – måste fortsätta trots rådande förutsättningar. Sveriges regering måste se till att finansieringen av dessa insatser används både för att stärka FN-systemet och lokala aktörer som arbetar långsiktigt för att motverka det ökande våldet.  

Utöver finansiering från större samfund och regeringar är varje gåva viktig för det fortsatta arbetet. Act Svenska kyrkan och våra partner finns i frontlinjen i detta långsiktiga arbete för att skapa en mer jämställd värld, fri från våld. Din gåva gör skillnad!  

Erik Lysén, chef Act Svenska kyrkan