I explosionen i Beirut förlorade Sahar allt. Hon levde redan ett liv på flykt med sina barn precis som miljontals andra kvinnor i Libanon. Nu saknar hon försörjning, kan inte längre amma och chocken från explosionen dröjer sig kvar. Libanons sjukvård räcker inte till alla. Vi finns med samtalsstöd, mobila kliniker och aktiviteter för barn och unga så att människor kan läka och återfå kraft att reparera sina liv.
Strax innan sex på eftermiddagen, den fjärde augusti i år, var 34-åriga Sahar och hennes sju barn hemma i sin tvårummare i ett av Beiruts slumområden. Sahar skulle just lägga sin yngsta dotter då en öronbedövande explosion hördes. Alla fönsterrutorna i lägenheten blåstes ut.
– En av mina söner skadades av glassplitter. Garderober och annat föll över oss. Mina barn var livrädda, berättar Sahar.
Vi träffar henne på ett skyddat boende för kvinnor i Beirut. Hon är en av drygt två miljoner syriska flyktingar i Libanon. De lever i en utsatt tillvaro som har blivit värre efter explosionen i Beiruts hamn. Den ekonomiska krisen, corona-pandemin och den förödande explosionen har slagit extra hårt mot kvinnor i Libanon. Inte minst mot syriska kvinnor på flykt, en av de marginaliserade grupper som har allra svårast att få tillgång till försörjning, vård och makt över sina egna liv.
Chock och psykisk ohälsa
Katastrofen har även satt djupa psykiska spår.
– Min äldsta dotter, som är 15 år, kissade på sig när det smällde. Sedan dess kissar hon på sig hela tiden. Hon kan inte kontrollera det längre. Hon har slutat äta och hennes mens är oregelbunden, men hon vägrar att prata med en psykolog, säger Sahar.
Efter katastrofen har Sahar själv blivit känslig mot ljus. Hon börjar skaka okontrollerat varje gång en dörr smäller igen.
Att få vård är ingen självklarhet. De statliga sjukhusen är enormt överbelastade och de privata sjukhusen, som är en övervägande majoritet av Libanons sjukvårdssystem, är dyra att besöka.
– Och efter explosionen produceras det inte heller någon mjölk i mina bröst. Jag kan inte amma min yngsta dotter längre, förklarar hon.
Sahar måste nu istället köpa bröstmjölksersättning, något hon inte alltid har råd med. Hon lever numer också ensam med sina barn.
Livet på marginalen
Redan innan explosionen var Sahars livssituation väldigt svår. Hennes man misshandlade henne och de levde på marginalen. I Libanon lever 55 procent av befolkningen i fattigdom. Mäns våld mot kvinnor ökar under corona-pandemins karantän och situationen för många familjer är outhärdlig.
Nyligen fick hon stödet hon behövde för att kunna lämna sin man.
– Men jag kunde inte polisanmäla honom. Då hade vi blivit deporterade till Syrien, säger Sahar.
Liksom majoriteten av de syriska flyktingarna befinner sig familjen illegalt i Libanon. Blir de kontrollerade av polisen riskerar de att utvisas. Det kan inte heller arbeta lagligt. Sahar har inget arbete och konkurrensen om låglönejobb är stenhård. Tusentals arbetsplatser förstördes i explosionen.
Hennes äldsta barn går i skolan, men inte regelbundet. Till följd av corona-pandemin gavs undervisningen online förra terminen. Sahars barn kunde inte delta. De hade inte har råd med internetabonnemang och datorer. I explosionen förstördes eller skadades 159 skolor. I väntan på att de ska repareras kommer undervisningen fortsätta online och Sahars barn riskerar bli utan undervisning. Barnen blir isolerade och fast med sina minnen.
Vikten av att återfå sin kraft och en normaliserad vardag
I katastrofer arbetar Act Svenska kyrkan utifrån ett psykosocialt förhållningssätt. Det innebär att vi, förutom att se till fysiska behov som mat, rent vatten, sanitet och tak över huvudet, också ser till de sociala och psykologiska behov som uppstår i samband med en katastrof.
För att människor ska klara sin vardag, orka söka arbete, ta hand om sig själva och sina barn behöver de läka och få tillbaka sin kraft och sitt hopp om framtiden.
Både vuxna och barn behöver bearbeta sina svåra upplevelser. Det kan de göra genom samtalsstöd, drama, måla, eller att få leka tillsammans på trygga platser.
Genom hälsocenter för de som inte har råd med, eller laglig rätt till, Libanons statliga och privata sjukvård och genom mobila kliniker som når ut till de som är skadade eller hindrade att ta sig utanför hemmet, vill vi stötta de som mest behöver det. Vi delar Sahars önskan om att hon och barnen ska få ett värdigt liv.
Act Svenska kyrkan kommer stötta befolkningen i Libanon både humanitärt och långsiktigt för att människor ska kunna återuppbygga sina liv och sitt samhälle.
Reportage: Bengt Sigvardsson, frilansjournalist
Bearbetad text: Act Svenska kyrkan
Din gåva går till:
- psykosocialt stöd (samtalsstöd, aktiviteter för barn och unga där de får möjlighet att bearbeta svåra upplevelser)
- rehabilitering av skadade
- mobil hälsoenhet som erbjuder stöd och vård för människor i de mest drabbade områdena
- insatser för att stärka marginaliserade grupper, ungdomar och kvinnor
- motverka konflikter
* Våra lokala partner på plats i Libanon är MECC (Mellanösterns kristna råd), Adyan foundation, Arcenciel, NEST (Near east school of theology), Dawaer, JCC (Joint Christian Committeé)