William Majani Matiko, 21 år, jobbar aktivt mot könsstympning i norra Tanzania, en av könsstympningens högborgar.
– Könsstympning är direkt farligt och jag vill inte stödja traditionen, säger William.
Williams favoritlag är Young Africans, ett tanzaniskt fotbollslag med bas i Dar Es Salaam. När han själv spelar fotboll blir det oftast i backposition. Hans eget kvarterslag träffas ett par gånger i veckan – ett trettiotal flickor och ett tjugotal pojkar ingår i teamet.
Men själva fotbollen är bara en del av syftet med fotbollslaget, som har kunnat bildas tack vare stöd från Act Svenska kyrkan och samarbetspartnern Christian Council of Tanzania (CCT). Tanken med fotbollsprojektet är att utbilda den nya generationen i jämställdhet, kroppsmedvetenhet, lagar och rättigheter.
–Att diskutera könsbaserat våld och kvinnors rättigheter är egentligen den viktigaste uppgiften. När vi ses inleder vi alltid med att prata om flickors och pojkars olika förutsättningar, först därefter spelar vi fotboll. Fotbollen är ett naturligt sätt att samlas. Om jag bjöd in till ett möte för att diskutera könsbaserat våld skulle kanske ingen dyka upp. Men fotbollen lockar hit folk, konstaterar William.
Han kommer från en trakt där många av de gamla sederna och traditionerna förtrycker flickor och kvinnor. Här är barnäktenskap, könsbaserat våld och könsstympning vanligt.
–Könsstympning är direkt farligt. Flickan kan dö under ingreppet, och om hon inte dör så kan hon få stora problem senare. Problemen drabbar också mannen, vilket vi försöker prata om i grupperna. Ofta har könsstympade kvinnor svårt att föda barn och måste tas till sjukhus när de ska föda. Det är dyrt och komplicerat och drabbar hela familjen. Alla i familjen tjänar på att kvinnan inte är stympad, säger William.
För att få vara med i fotbollslaget måste deltagarna uppfylla vissa kriterier.
–Ett uttalat krav är att de är emot könsstympning. Om vi får reda på att någon i vår grupp bidragit till att till exempel deras syster könsstympats, så plockas den personen omedelbart ur laget.
William har räddat en granne från att bli könsstympad. Den unga flickan visste att William jobbade mot könsstympning och när det var dags för henne så rymde hon hem till honom.
–Jag sa ”Spring din väg”, och det gjorde hon – hon flydde till ett Safe House. Jag rapporterade till polisen att familjen planerade ett ingrepp, och så småningom vittnade jag mot hennes familj. Hon klarade sig – det blev aldrig någon könsstympning.
William ser som sin huvuduppgift att försöka ändra inställningen till könsstympning och synen på kvinnor i samhället och inom olika stammar.
–Mer utbildning behövs, folk måste få lära sig mer om konsekvenserna av könsstympning. Och det handlar inte bara om de medicinska riskerna med stympning. En könsstympad kvinna har svårare att utbilda sig, och att komma ut på arbetsmarknaden. Att ingå äktenskap är hela poängen med stympningen. En kvinna som inte könsstympas kan istället fokusera på ett helt annat slags liv. Hon kan utbilda sig och skaffa sig ett yrke. Det är ju mycket bättre – för henne själv, för familjen och för Tanzania.
Vad säger dina föräldrar om ditt engagemang?
–De stödjer mig fullt ut. De ser vilket resultat mitt arbete har. Deras stöd har varit viktigt för mig.
Vill du gifta dig?
–Ja, det vill jag. Men med en kvinna från en annan stam. Det är bara så vi kan ena Tanzania, och inte skapa spänningar inom landet. Att vi blandar oss med varandra.
Just nu läser William på gymnasiet, men han siktar på att så småningom läsa på universitetet.
–Jag vill bli läkare. Jag skulle vilja ha Mwanza som bas, och jag vill hjälpa människor från min hemtrakt. Jag vill jobba med människor från Serengeti.
TEXT: ANNA WAHLGREN