Ett år efter att WHO deklarerade covid-19 som en global pandemi ser vi att kriserna som följt har en kvinnas ansikte. Act Svenska kyrkans partner vittnar i en färsk kartläggning bland annat om hur kvinnor blivit handelsvaror och att många flickor aldrig återvänt när skolor öppnat.
Efter att ha jobbat flera år i fält med offer för sexuellt våld har jag gång på gång fått konstatera hur totalt förödande effekterna är. Hur det sexuella våldet påverkar en människas hela väsen och sätter djupa spår i själen för lång tid framöver. Kanske under ett helt liv.
När vi nu tittar tillbaka på året då en global pandemi drabbade världen ser vi med all tydlighet att pandemin inte enbart är en hälsopandemi, utan även en pandemi som skapat ökat våld. Inte minst i hemmen. Ojämställdheten i världen har ökat, många års kamp för mänskliga rättigheter har tagit stora kliv tillbaka och en allt större ekonomisk ojämlikhet breder ut sig. Framför allt har kvinnor drabbats, inte minst av det omfattande könsrelaterade våldet.
Flickor gifts bort
Den globala ekonomiska krisen i pandemins spår har skapat allt större påfrestningar på samhällen och individer. Ekonomisk stress kopplad till patriarkala strukturer och en ökad isolering är starkt bidragande orsaker till det eskalerande våldet. FN:s statistik visar på en uppgång med hela 30 procent och kallar våldet i hälsopandemins spår för en skuggpandemi.
En kartläggning, som Act Svenska kyrkan nyligen genomfört tillsammans med samarbetsorganisationer runt om i världen, bekräftar det akuta läget. Våra partner vittnar om hur desperata människor tar till destruktiva överlevnadsstrategier. När barnen går hungriga, men ingen mat finns att äta riskerar människors kroppar att bli det enda kapital man har att tillgå. Barn tvingas in i arbete, flickor gifts bort i barnäktenskap. Kvinnor tvingas till prostitution. I en patriarkal struktur kommersialiseras kvinnors och flickors kroppar och förvandlas till handelsvaror.
Många flickor ÅTERVÄNDER INTE TILL SKOLAN
Pandemin skapar mörka rum dit samhällets skyddande regelverk och strukturer inte når. Skolan som en trygg plats försvann för många flickor då samhällen stängdes ned. När de åter öppnades var det många som av olika anledningar, bland annat tonårsgraviditeter och barnäktenskap, inte kom tillbaka. Våra partner berättar om skolor där endast 30 av 100 flickor har återvänt. De åtgärder som skulle skydda samhället från smittspridning blev istället en fälla för många. Med några få ord beskriver en drabbad kvinna den ökade utsattheten. “Före pandemin kom grannarna till hjälp när jag ropade för att min man slog mig. Nu ropar jag, men ingen kommer.” Kartläggningen visar också att det är civilsamhällets organisationer som ofta får agera brygga mellan samhällets ansvar och drabbade individer. Det är de lokala aktörerna, som kvinnoorganisationer och religiösa aktörer, som först når över tröskeln till de utsatta och erbjuder psykosocialt stöd, rådgivning och sjukvård. Deras arbete är baserat på långsiktighet, närvaro och trovärdighet. Det räddar liv.
Kampen måste bli prioritet
Mitt under denna svåra period har samtal som tidigare var omöjliga börjat föras. Lokala ledare, religiösa ledare och politiker som tidigare varit svåra att nå bjuder in till samtal för att tillsammans med civilsamhället finna vägar att bemöta och förhindra det könsrelaterade våldet. Att bjuda in till samtal är bra med det måste leda vidare.
Forskning visar att ett av de största hindren för samhällsutveckling är just våldet mot kvinnor. När en återuppbyggnad av samhället sker efter en kris riskerar jämställdheten att halka ned på agendan och bli en fråga om “sedan”. Men för den drabbade är ”sedan” alltid för sent. Kampen för jämställdhet och mäns våld mot kvinnor måste göras till en absolut prioritet. Låt sedan bli nu och ord bli handling.
Av: Maria Bard, policyrådgivare vid Act Svenska kyrkan med mångårig erfarenhet av internationellt arbete med genusfrågor och mot sexuellt våld.