– Det vi ser nu är en hel generation av barn och unga som nästan totalt förlorat makten över sina egna liv och framtid. Men det vi ser är också att just bland dem, bland dem som nästan gått förlorade, finns verklig potential att bli framtidens ledande krafter och röster. Vi måste satsa på de här ungdomarna. Det säger Rania Salameh, humanitär handläggare på Act Svenska kyrkan, med ett stråk av absolut angelägenhet och övertygelse i rösten.
Nu, efter 10 år, har konflikten och kriget i Syrien lett till en humanitär kris av enorma proportioner. Aktörer över hela världen varnar för att skadorna för Syriens befolkning och landets framtid kan vara oreparabla om de humanitära behoven inte får tillräckligt stöd, och det snabbt. 11,6 miljoner syrier är i behov av humanitär hjälp. Sex miljoner människor har tvingats bli internflyktingar på grund av våldet. Nordöstra Syrien är sedan länge bland de värst drabbade regionerna. Där lever idag 500 000 internflyktingar men totalt i området är 1, 4 miljoner människor i behov av stöd. 45 procent av dem är barn.
– Mellan 2019 och 2020 gick vi in i det här området med 12 miljoner kronor. Vi kan finnas på plats tack vare våra lokala samarbeten, förklarar Rania.
Under hösten 2019 blev läget återigen än mer akut och flyktingströmmarna och våldet fortsatte under 2020. Med insatser som innehöll allt från varma filtar, hygienartiklar, försörjningsinsatser, säkerhetsinformation till framförallt psykosociala insatser för att lindra lidande, stärka människor att orka kämpa vidare och skydda barnen från att bli fullständigt berövade på sin barndom, nådde vi då 13 444 personer. Det var många tusen färre än vårt egentliga mål. Men på grund av både uppblossande konflikter och pandemin kunde vi inte genomföra allt vi planerat.
Nu, 2021, börjar vi om och bygger vidare.
Omfattning utan motstycke
Våldet i området fortsätter och grupper av människor är ständigt i rörelse mellan olika platser. Något som drabbar civila i en omfattning utan motstycke i den här konflikten är användandet av riktade attacker med explosiva enheter, alltså olika typer av minor. Industritillverkade och improviserade sprängladdningar med varierande hög grad av skadeeffekt, många ovanligt instabila, finns utspridda över stora delar av landet. Människor både dör och skadas när de exempelvis, på grund av överfulla flyktingläger, söker skydd eller bostad i tomma, övergivna byggnader eller försöker få mat och försörjning genom att bruka jord.
– Vår lokala partner hade lyckats röja flera områden när Turkiet inledde en stor offensiv under oktober 2019. Då tvingades plötsligt massor av människor att fly igen till områden där minor och andra explosiva föremål finns kvar. Nu jobbar vi med att säkerhetsutbilda om riskerna. Särskilt framgångsrikt är det att utbilda nyckelpersoner i de olika värdsamhällena och utbilda ungdomar som i sin tur lättare når ut till andra barn och unga. De tar också ofta hem sin kunskap och delar den med hela familjen, förklarar Rania.
Vi satsar på unga som ambassadörer
Människor i nordöstra delarna av Syrien har flytt otaliga gånger. De har inget kvar. Inget mer än sig själva, varandra, ”oss” – som fortsätter kämpa för att stötta dem och kanske lite hopp.
– Därför är det är så viktigt att vi arbetar med att bidra till att bygga social samhörighet, skapa och stärka vänskapsband för framtida generationer mellan människor med olikheter, väcka kunskap och motståndskraft för att läka landet och framtiden. Om vi inte gör det kommer konsekvenserna bli förödande. Vi får inte glömma att de här barnen har vuxit upp i krig, med förluster, otrygghet, ofta utan lek och utan utbildning, förklarar Rania med intensitet som känns genom dataskärmen under vår online-intervju.
– Vi satsar på unga som ambassadörer. Ungdomar som utmärker sig genom visad motivation att göra skillnad, som visar tydliga tecken på bra ledarförmågor och som har stark karisma, tillfrågas och får utbildning i akut psykologiskt stöd och riskhantering. Metoden innebär att ungdomar stöttar upp programmets insatser genom att få verktyg att stötta andra barn och ungdomar, exempelvis fånga upp nytillkomna barn och unga, hålla ett öga på varandra för att ge stöd när det behövs, lära känna varandra och få en meningsfull syssla i vardagen, säger Rania.
Givetvis genomgår först alla nytillkomna som ska få stöd en individuell bedömning av en utbildad vuxen och ungdomarnas säkerhet riskeras aldrig.
Bryt destruktivt agerande
Rania berättar vidare om hur barnen här är så extremt utsatta och att de löper många och stora risker att drabbas av vuxnas psykiska ohälsa. Något som vi ser i stora delar av världen och med tydlig ökning nu under pandemin. Vuxna som lever under stor mental stress, med hemska minnen, förlust av nära och kära, avsaknad av försörjning och depressioner, tenderar att bland annat ta till destruktiva överlevnadsmetoder. Detta kan innebära att bruka våld, att uppleva sig tvungen att gifta bort sina barn, att tvingas låta sina barn söka arbetstillfällen – inte sällan arbete under väldigt svåra förhållanden eller inte låta dem få tillgång till utbildningsinsatser och olika aktörers barnsäkra platser.
– Vi har barnsäkra platser där barn får leka, läka och lära sig strategier för att klara att hantera sina svåra känslor. Barnen delas in i åldersgrupper. Vi har också särskild utbildning för vårdnadshavare. Det är ju inte alltid så att barnet har sina föräldrar längre utan det kan vara andra som tar hand om dem. De får hjälp i att förstå riskerna och de både mentala och fysiska skadorna som kan drabba barn som inte får vara barn. Det är exempelvis stor skillnad på hur kroppen hos en 13-årig flicka klarar av att genomgå en förlossning jämfört med en 18-årig flicka. De vuxna får hjälp att hantera sitt mående och stöd att hitta försörjning så att barnen inte blir lidande.
Nu fortsätter arbetet under 2021 med tydligt definierade insatser för de människor som mest nyligen flytt från konfliktdrabbade områden och befinner sig på platser som saknar tillgång till infrastruktur eller någon typ av samhällsservice.
Vi vill inte behövas
Vi får rapporter om hur majoriteten av barn på flykt i nordöstra Syrien talar om känslor av rädsla, sorg, isolering och ensamhet. Många är drabbade av svårigheter att sova och ständiga mardrömmar, sängvätning, hyperaktivt- och aggressivt beteende. Även en hög andel vuxna visar tydliga tecken på ångest, irrationellt beteende, rädslor och insomnia.
Trots behoven kommer också rapporter om att 94 procent av alla internflyktingar i Syrien lever i avsaknad av psykosocialt stöd. Under förra året visade det sig att 80 procent av den finansiering som behövdes för att kunna genomföra skyddsinsatser i Syrien saknades och att endast 3 procent av finansieringen som efterfrågats för insatser för barn uppnåddes.
Vi vet att våra insatser behövs. Vi vet att de räddar och förändrar liv. Vi vill inte se 10 år till av konflikt i Syrien. Vi vill inte behövas. Därför stärker vi människor och är med och skapar möjlighet för dem att kunna äga sin egen framtid.
Vi lever alla under samma himmel. Vi har samma rättigheter men verkligheten ser olika ut. Under samma himmel för vi en kamp för liv.
Tillsammans kan vi göra skillnad! Du behövs!