Kerstin Bergeå är Act Svenska kyrkans utsända i Tanzania, idag, 22 mars, reflekterar hon över ett land i sorg. Det är måndag och officiell sorgedag för president John Pombe Magufuli som oväntat bara blev 61 år.
När jag ser bilden på Tanzanias just bortgångne president John Pombe Magufuli framför de infrastruktursatsningar han initierat, får det mig att tänka på hur man genom tiderna porträtterat en ledare. Presidenten som styrt landet i fem och ett halvt år blir ihågkommen för de krafttag han tagit mot korruptionen i landet. Han var kristen och kontroversiell, men det finns ingen konsensus i hur penseldragen ska målas.
Han gjorde en klassresa från en enkel familj på landsbygden till att bli en karismatisk president i sitt land med 60 miljoner invånare. Han ställde in dyra långresor för att spara i statskassan och reste aldrig utanför Afrikas kontinent under sin livstid. Eller var det också för att han inte kände sig trygg där, utan sin kultur och sitt språk? Han var en patriot och hävdade mitt i en värld skakad av en pandemi att ”Vi står fast. Vaccinationer är farliga. Om den vita mannen kunde komma med vaccinationer, borde han ha hittat en vaccination mot aids nu…. Låt oss inte tro att de älskar oss så mycket. Detta land är rikt. Afrika är rikt och alla är avundsjuka på vår enorma rikedom. Vi måste vara mycket försiktiga”.
Med kolonialism och slavhandel i backspegeln tänker jag att han hade all rätt att vara skeptisk i en värld där många lämnas hungriga 2021. Rika ”vita” länder diskuterar inte sin moraliska skuldbörda eller någon egentlig kompensation vad jag vet.
I en hyllningsfilm på YouTube syns presidenten framför vad många ser som nödvändiga infrastruktursatsningar och andra som skrytbyggen. Detta får mig att tänka på hur Napoleon porträtterades. Med segerhanden uppe på den stegrande hästen. Konstnären Goya fick en beställning från Spaniens Kung Carlos den IV som önskade sig ett hjälteporträtt till häst i heroisk Napoleonstil men fick nöja sig med att se rätt obetydlig ut i sin hästsadel. Troligtvis var den avbildningen utan hjälteglans en tyst protest mot det inbördeskrig Carlos IV stod för, som konstnären ogillade starkt.
Presidenten Magufuli var en kristen man från fastlandet och landets vicepresident Samia Suluhu Hassan en erfaren muslimsk kvinna från Zanzibar. Hon svors den 19 mars in till att bli Tanzanias sjätte president. Hon blir därmed landets första kvinna på den posten.
I Tanzania spelar religionen en stor roll. Det finns en praxis av att varannan president ska vara muslim och varannan kristen. Tanzania är en union som bildades 1964 då ögruppen Zanzibar och fastlandsdelen Tanganyika gick samman och balansen mellan det företrädesvis kristna fastlandet och det muslimska Zanzibar har reglerats både formellt och informellt genom åren.
-Det är stort att hon visar unga flickor att kvinnor också kan ha makt och förtjänar respekt, säger en av mina väninnor här. Hon hoppas Samias porträtt kommer tryckas upp i lika många exemplar som hennes företrädares.
Nu uppmanar kyrkorna till bön för Mama Samia som hon kallas i folkmun. De konstaterar att Suluhu Hassan axlar en tung uppgift och arv på sina axlar.
Många frågor återstå att få svar på. Hur mycket politik kommer hon att kunna driva? Kommer hon följa den tidigare regeringens corona-linje och hårda tag mot media och oppositionella? Landssorg är nu utlyst under två veckor och Magufuli begravs på fredag i sin hemstad Chato. Innan dess färdas hans kista land och rike runt för att folket ska få chansen att säga farväl.
Kerstin Bergeå