Under 90-talet var den väpnade konflikten i Colombia mycket omfattande och övergreppen mot civilbefolkningen fruktansvärda. Urfolk och afrocolombianer drabbades särskilt hårt. Offren kämpar fortfarande för att få upprättelse och sanning om de övergrepp som begicks. Denna freds- och försoningsprocess är avgörande för att läka och för att bygga hållbar fred.
Nyligen deltog Verdiana Garcia, Act Svenska kyrkans regionala representant i Latinamerika, i ett freds- och försoningsevent i Urabá i byn Cacarica. I denna minnesfestival hedrade vi offren för massakern som byn Cacaria drabbades av 1997 där fler än 70 personer mördades. Men vi firade också att många av de 15 000 invånare som tvingades fly, har lyckats återvända och stanna. De har bildat den humanitära zonen ”Nueva Esperanza de Dios” (ungefär Guds nya hopp).
Fredlig organisering för att återvända och få sanning
Vägen tillbaka till Cacarica för de som tvingades fly var svår och lång. Många som tvingades fly hamnade i ett trångt härbärge i den lilla hamnstaden Turbo. Två år efter massakern, så bildade de gräsrotsorganisationen CAVIDA och initierade samtal med myndigheterna om möjligheten att kunna återvända. Act Svenska kyrkans ekumeniska partner Comisión Intereclesial Justicia y Paz (CIJP) började tidigt medfölja CAVIDA. Med stöd av nationella och internationella organisationer börjar byborna återvända 2001. Tre år senare, 2004, bildar de den humanitära zonen Cacarica.
CAVIDA och CIJP fortsätter kampen för rättvisa och ansvarsutkrävande. 2013 dömer den Interamerikanska domstolen den colombianska staten vara skyldig för den massiva tvångsförflyttningen, genom ett samarbete mellan landets försvarsmakt och den paramilitära gruppen AUC.
På landsbygden är freden som skörast
Fredsprocessen i Colombia är mycket skör och som vi nyligen skrivit om så ökar nu våldet ytterligare mot människorättskämpar. Det är fortfarande urfolk, afrocolombianer och andra småbönder som är mest utsatta för våldet.
Cacarica är inget undantag. I närliggande områden pågår fortfarande stark kontroll av paramilitära grupper. Vägen till byn börjar med båt från Urabábukten vid Atlantkusten till mindre floder och sedan vandring till fots.
Minnesfestivalen i Cacarica skickar fredsbudskap till kongressvalet
Över 120 deltagare var med i minnesfestivalen i Cacarica, som ordnades av CAVIDA och CIJP. Några av de internationella deltagarna var sanningskommissionen i Guatemala, Sveriges och Norges ambassader och Act Svenska kyrkan.
Eventet är en del av en större process som främjar dialog mellan olika aktörer, bland annat offer och förövare, om sanning, rättvisa, gottgörelse och icke-upprepning i olika delar av landet. Söndagen den 13 mars är det val till kongressen i Colombia. Vid eventet i Cacarica samtalade lokala och nationella civilsamhällesorganisationer med kongresskandidater om hur den väpnade konflikten drabbar småbönder, urfolk och afrocolombianer i olika delar av landet, samt vad som krävs för att få slut på konflikten.
Danilo Rueda, Direktor för CIJP, tar med sig ett starkt fredsbudskap från minneseventet:
”När det exkluderade blir inkluderat och det förnekade erkänns så blir transformering möjlig. Att erkänna sanningen om vår väpnade konflikt och våra skyldigheter, både för de som använda vapnen och de som inte gjorde det, bidrar till beslutet om en demokrati med fred och rättvisa. Tillsammans med lokalsamhällena skapar vi tillsammans tydliga vägar för freden.”
Något som Verdiana Garcia från Act Svenska kyrkan ser som centralt är att offer och förövare börjat samtala på lokal nivå för att komma åt sanningen om vad som hänt, och att dialogen i flera fall lett till insikten om att alla parter i någon mån är offer för den väpnad konflikten. Dessa insikter är avgörande för att en riktig fredskultur någon dag ska bli verklighet i Colombia.
Det var stark symbolik att urfolk vaktade minneseventet för att bidra till ökat skydd och trygghet. 23 företrädare från urfolk i närliggande områden, organiserade i guardia indígena, deltog för att säkra eventet. En av de personerna är Listenia Membache, nedan vid skylten ”Sanning”.
Text: Sanna Svensson, Act Svenska kyrkan