Mitu, 15 år, sitter i sin säng och bläddrar i några skolböcker. Fläkten burrar ihärdigt för att skapa svalka i det lilla sovrummet som hon och hennes föräldrar delar. Sängen tar upp mer än två tredjedelar av utrymmet och några plastlådor under sängen, tillsammans med två små hyllor närmast ingången, innehåller de få ägodelar som familjen äger. I den andra delen av betonglängan finns gemensamt kök och toalett som de hyr tillsammans med Mitus farbror, faster och två äldre kusiner.
Livet i denna del av staden Kolkata i östra Indien är kantat av utmaningar, både gällande försörjning och hälsa. Kvarteret där Mitu och hennes vänner bor faller inom kategorin ”slumområde”. Flera av familjerna i Kolkatas slum lever i fattigdom och kämpar för att få mat för dagen. I detta område stöttar Act Svenska kyrkan vår lokala partner Lutheran World Service India Trust (LWSIT), som driver flera stora försörjnings- och jämställdhetsprojekt.
Mamma med flera jobb
Mitus mamma sätter sig bredvid henne och lyssnar med stolthet på vad dottern berättar.
– Min mamma har flera jobb så att jag kan gå i en privatskola, berättar Mitu på felfri engelska.
Mamman har tillbringat förmiddagen med att laga mat tillsammans med kvinnogruppen, en verksamhet som Act Svenska kyrkan stöttar. Med hjälp av ett investeringsbidrag har kvinnogruppen köpt in köksredskap och råvaror och levererar nu mat hem till kunder runtom i Kolkata, vilket ger alla tolv deltagare i gruppen en liten inkomst och ett näringsriktigt mål mat per dag.
På eftermiddagarna ger hennes mamma även privatlektioner i geografi, historia och bengali. Just nu har hon fem elever i olika åldrar, vars familjer betalar henne ett par hundra kronor i månaden för att hon ska hjälpa dem att prestera i skolan. En god utbildning är vägen ut ur fattigdom och många föräldrar kämpar hårt för att deras barn ska få bättre möjligheter än de själva fått i livet.
Satsar på skolan
Trots att den indiska staten infört obligatorisk grundskola och genomfört flera nationella satsningar på flickors skolgång, är det inte självklart att alla barn får den möjligheten. Mitu och hennes vänner inser att detta är ett stort privilegium och uttrycker tacksamhet. De tar stort ansvar för sina studier.
Mitu har också ett särskilt intresse som driver henne att studera hårt.
– Jag vill bli astronaut och jobba för Nasa! Jag har två år kvar i grundskolan, sedan kan jag söka stipendium och läsa vidare. Mammas telefon har internet och på hennes Facebook följer jag Nasa, säger Mitu med entusiasm. Att hon satsar på skolan är det ingen tvekan om och hon berättar med engagemang om hur viktigt det är. Hon menar att kvinnor inte kan protestera eftersom de inte känner till sina rättigheter, så kunskap är första steget till förändring.
– Problemet är att många inte satsar på flickor i skolan, de tycker att flickor ändå bara kan göra hushållsarbete. Men det är fel! Det som en pojke kan göra kan också en flicka göra, säger Mitu.
Att inte gifta sig som barn
Nästan var fjärde flicka i Indien gifts bort som barn. Mitu och hennes kompisar känner flera jämnåriga flickor som har gift sig för att de blivit kära och vill ha en möjlighet att själva välja make innan deras familj gör valet åt dem.
– Jag hade två klasskompisar som gifte sig redan när de var 14 och 15 år, berättar Mitu.
– Vi kompisar försökte avråda dem, jag har läst i tidningen om hur flickor blir både mentalt och fysiskt torterade. Men de lyssnade inte, de gifte sig av kärlek. Jag har hört att det inte gått bra för dem, men jag har ingen kontakt med dem för de går inte i skolan och de har ingen telefon, de är bara hemma och gör hushållssysslor.
En del flickor blir bortgifta tidigt för att föräldrarna inte kan eller vill betala skola och uppehälle för sin dotter längre. Brudpris är, liksom barnäktenskap, inte längre tillåtet i Indien. Men gamla traditioner är svåra att förändra. Uppfattningen om att en flickas föräldrar står i skuld till den blivande makens familj lever kvar och leder till att döttrar ofta upplevs som en belastning för familjen.
Mitu är bekymrad och det märks att hon är en aktivist när det gäller jämställdhet.
– På internationella kvinnodagen den 8 mars reciterade jag en dikt om kvinnors rättigheter, berättar hon. Hennes framträdande skedde vid ett torgmöte i stadsdelen där Mitu bor och anordnades av Act Svenska kyrkans indiska partnerorganisation LWSIT. Framträdanden med musik, dans och tal är en av flera metoder för att sprida kunskap om kvinnors rättigheter till fler i samhället. Deltagare från tonårsgrupper, kvinnogrupper och andra verksamheter som LWSIT driver i området, kan på så vis sprida vidare kunskap som de lärt sig till sitt samhälle och skapa opinion
Kroppen behöver vara redo
Att dö i samband med graviditet och förlossning är den vanligaste dödsorsaken för flickor mellan 15 och 19 år i världen. En flickas kropp är inte redo att föda barn. Global statistik visar också att barn som föds av barn löper större risker att drabbas av undernäring. Ett steg mot att undvika barnäktenskap är kunskapen om hälsorelaterade faror för mammor och barn. Därför handlar arbetet som Act Svenska kyrkan stödjer om att sprida denna kunskap, som en av flera metoder att bryta den skadliga traditionen med barnäktenskap. Mitu och hennes vänner Nancy, Nisha och Sunita deltar i tonårsgruppen och där har de bland annat fått träffa en läkare som berättat om de fysiska farorna.
– Flickor som gifter sig som barn, deras kroppar utvecklas fortfarande och när de blir gravida är deras kroppar inte redo. Tonårsgruppen har lärt oss sådant och vi förstår det nu, säger Nancy.
– Flickor gifter sig i ung ålder. Vi måste stoppa barnäktenskap i samhället. Tonårsgruppen har gett oss kunskap om detta och utbildat oss, bekräftar Nisha.
I tonårsgruppen har de också fått lära sig om flickors och kvinnors juridiska rättigheter. Mitu menar att denna kunskap är något av det viktigaste hon fått i livet. Hon säger att kunskapen kommer skydda henne från många faror och ger henne känslan av att allt är möjligt. Att sikta mot stjärnorna är inte bara en bildlig vision för den blivande astronauten Mitu.
– Min dröm är att nudda rymden, säger hon, med ögon som lyser som stjärnor.
Text: Susanna Olivin