”Jag vill utbilda mig så att jag kan hjälpa fler”

Många unga som lever med funktionsnedsättning i Sydsudans flyktingläger har fått utstå både misshandel och utebliven skolgång. Men tack vare Act Svenska kyrkans insatser kan fler nu kämpa för en ljusare framtid – inte bara för sig själva utan också för andra.

Stolt visar han mig runt inuti det lilla lerhus han själv byggt intill föräldrarnas bostad. 21-åriga Majidi utstrålar positiv kämparanda och lagom till att han blivit vuxen har han sett till att han kunnat flytta hemifrån, om än bara ett stenkast från familjen. Det nybyggda huset stänger ute en del av hettan och här inne kan han sitta själv och koncentrera sig på hemläxorna, som ligger på ett bord.  
 
Majidi hör och talar inte, men pekar stolt på väggarna och sedan på en fotbollsaffisch som hänger på en av dem. Genom teckenspråkstolken förstår jag att han har många idoler i fotbollsklubben Real Madrid, men det är inte fotbollsproffs som Majidi själv strävar efter att bli. Nej, han vill bli jurist eller lärare. 
 
– Jag vill utbilda mig så att jag kan hjälpa fler här i flyktinglägret, tecknar han till mig med händerna.

Utbildning för människor på flykt

Vi befinner oss i flyktinglägret Adjuong Thok, i norra Sydsudan. Här bor drygt 40 000 människor som sedan 2013 flytt från krig i Södra Kordofan, en delstat i Sudan. Lägret ligger bara några kilometer från den sudanesiska gränsen och vid tiden för vårt besök har nya strider nyligen brutit ut i den sudanesiska huvudstaden. Flyktinglägrets personal förbereder sig därför för att kunna ta emot och stötta fler. 
 
I det här lägret samarbetar ett antal organisationer för att försöka göra livet lite lättare för de som tar sig hit, och Act Svenska kyrkan fokuserar på att tillhandahålla utbildning. Genom Lutherska världsförbundet driver Act Svenska kyrkan flera skolor och ett särskilt fokus ligger på att barn och unga som lever med funktionsnedsättningar ska inkluderas. 
 
– Det finns jättemycket problem här. Vi jagades bort från Sudan och när jag sedan kom till flyktinglägret har jag blivit slagen av olika människor, säger Majidi.

Diskriminering och uteslutning

Många människor i området ser ner på personer som har nedsatt hörsel eller andra funktionsnedsättningar, och det är relativt vanligt med misshandel och diskriminering. Oftast har de som lever med funktionsnedsättning inte kunnat gå i skolan, både på grund av att människor i deras omgivning betraktat dem som hopplösa och hindrat dem från det, men också för att skolsystemet inte varit utrustat för att hantera elever med särskilda behov.  
 
Dessa hinder är Act Svenska kyrkan i full gång med att röja undan. Människor som själva flytt till lägret har utbildats till lärare och dessa lärare har också fått lära sig teckenspråk, blindskrift och utbildningsmetoder för att så många människor som möjligt i lägret ska kunna inkluderas. Lärarna försöker också förändra omgivningens synsätt på funktionsnedsättningar så gott det går.

Förutom att insatserna ger lärarjobb och försörjningsmöjligheter så har ett stort antal barn och unga identifierats och inkluderats i skolsystemet.

Det är vid ett besök i en skolklass i flyktinglägret som jag först träffar Majidi och andra elever. Barn och unga med funktionsnedsättning utbildas här tillsammans med elever utan särskilda behov, och medan en lärare föreläser framme vid svarta tavlan i klassrummet står en annan lärare intill och teckenspråkstolkar.

Många av de elever som lever med funktionsnedsättning är inte längre barn, eftersom de kunnat börja skolan först relativt sent.

Drömmer om att bli barnmorska

En annan elev som jag träffar är 22-åriga Dianah. Även hon flydde från krig i Sudan och även hon har blivit slagen för att hon inte hör. Jag besöker henne i hennes hem och får med egna ögon se hur kämpigt livet är här. Hon bor tillsammans med sin styvmor och två syskon i ett enkelt litet hus och stora delar av dagarna sitter hon hopkrupen på en stor konservburk i ett trångt skjul till kök och tillagar den mat hon får tag på i en kastrull över öppen eld.

Livet i ett flyktingläger är knappast lätt för någon och jag kan knappt föreställa mig hur svårt det måste vara att leva här med nedsatt hörsel. Men skolan beskriver Dianah som en trygg plats där hon verkligen trivs. Hon gillar särskilt matematik och engelska även om drömmen är att hjälpa mödrar och barn.

– I framtiden vill jag jobba som barnmorska, tecknar Dianah med händerna.

Act Svenska kyrkan och Lutherska världsförbundet anpassar stödet efter bästa förmåga för att kunna tillfredsställa alla olika typer av behov. 18-åriga Abuzed som inte ser har kunnat lära sig punktskrift och han har fått en käpp för att kunna ta sig runt lättare på egen hand. Han beskriver det ändå som enormt svårt att ta sig mellan olika platser i lägret och därför följer personal med honom mellan hemmet och skolan. Han drömmer om att en dag få undervisa andra.

– Jag vill bli engelsklärare, säger han.

Alla elever får genom projektet också tillgång till skolböcker och skoluniformer men också saker för att underlätta vardagen i hemmen, så som madrasser, myggnät, sandaler, och kläder.

Rullstolar har också delats ut. 26-åriga Muktar Ali som inte kan gå beskriver för mig att han tidigare inte hade någon rullstol alls, för att därefter få tag på en gammal och sliten variant som han visar mig där den står parkerad utanför hans hem. Nu har han genom Act Svenska kyrkans stöd erhållit en mer rejäl rullstol med kedjedrivning på framhjulet. Med ett leende på läpparna beskriver han hur han känner sig betydligt friare nu då han lätt kan ta sig till och från skolan på egen hand. Han är nyfiken på världen och vill lära sig mer om vetenskap i största allmänhet.

Utbredd nyfikenhet och empati

Under mitt besök i flyktinglägret i Sydsudan slås jag av den nyfikenhet och empati som dessa unga vuxna uppvisar gentemot sin omgivning trots att omgivningen varit så hård mot dem. De vill alla studera och klättra uppåt, men inte bara för att själva få bättre liv utan också för att få med sig andra människor i den klättringen. Vilken förlust det skulle vara att inte låta dem gå i skolan!

Det är inte bara akuta behov som måste tillfredsställas efter en katastrof. Act Svenska kyrkan arbetar långsiktigt i katastrofers spår för att få till positiv förändring. Jag hoppas du vill vara med och stödja kampen för att ännu fler barn och unga ska få en chans att utbilda sig och därmed kunna bygga bättre liv för sig själva – och för andra.

Text: Alexander Öbom, kommunikatör på Act Svenska kyrkan