Mer än hundra dagar har gått sedan Hamas brutala attack som dödade 1200 israeler, varav många barn, och där närmare 250 människor togs som gisslan. Attacken den 7 oktober blev startpunkten för det som kallats kriget mellan Israel och Hamas.
Drabbade israeliska familjer lever ännu idag i stor ovisshet om vad som hänt deras nära och kära som tagits som gisslan av Hamas i Gaza, de demonstrerar, och ber för att de ska återvända oskadda. Israeliska städer och samhällen utsätts dagligen för raketbeskjutning från Hamas och andra väpnade grupper. Samtidigt har dödssiffran i Gaza passerat ofattbara 25 000, en siffra som stiger för varje dag som går. Närmare hälften av de dödade är barn. FN:s generalsekreterare har kallat Gaza för en begravningsplats för barn.
Förödelsen i Gaza enorm. Mer än 60 procent av alla bostäder i Gaza är nu obeboeliga, till följd av de israeliska bombningarna. Det är en förstörelse som saknar motstycke i världens konflikter. Nästan hela Gazas befolkning befinner sig på flykt inom den lilla landremsan, till ytan ungefär lika stor som en fjärdedel av Öland. Många flydde söderut när Israel i början av kriget beordrade människor att evakuera. Men det har konstaterats gång på gång att det inte finns några säkra platser i Gaza. Bomberna faller överallt.
Bara en bråkdel av Gazas sjukhus och hälsokliniker fungerar, hundratals sjukvårdsarbetare finns bland de döda. Elektriciteten, som är helt nödvändig för att kunna bedriva sjukvård, är avstängd sedan mitten av oktober. Telekommunikationerna har till och från varit helt avstängda. Möjligheten att vårda de över 60 000 människor som har skadats i bombningarna är mycket begränsad.
Vi i världssamfundet har talat om en humanitär katastrof i flera månader nu. Men vi får aldrig vänja oss vid innebörden av en humanitär katastrof. FN rapporterar att hela Gazas befolkning, 2,2 miljoner människor, löper överhängande risk att drabbas av hungersnöd och närmare en femtedel av befolkningen befinner sig i den extrema fasen som innebär direkt svält.
Det är med bestörtning vi konstaterar att nödhjälpen som tillåts komma in i Gaza trots denna katastrofsituation är totalt otillräcklig. “Människor i Gaza riskerar att dö av hunger bara några kilometer bort från lastbilar fyllda med mat”, som chefen för FN:s livsmedelsprogram, WFP, uttryckte det häromdagen. Det ligger i Israels händer att förhindra en svältkatastrof i Gaza genom att möjliggöra humanitärt tillträde.
I december röstade FN:s generalförsamling med klar majoritet för en resolution som kräver humanitärt eldupphör och en ovillkorlig frigivning av de över hundra kidnappade som fortfarande hålls fångna av Hamas. Även om resolutionen i formell mening inte är bindande är det omöjligt för FN:s medlemsstater att blunda för sitt moraliska ansvar.
De krav på eldupphör som upprepas världen över, av politiker, FN-organ, religiösa ledare och en växande allmänhet, måste respekteras. Dödandet måste få ett slut, gisslan släppas fri och nödhjälp nå fram till Gazas befolkning. Varje dag som detta obeskrivliga lidande fortsätter är ett nederlag för mänskligheten.
Kristna närvaron riskerar försvinna
Kriget drabbar i princip hela Gazas befolkning urskillningslöst. Som en del av den världsvida kyrkan vill vi påminna om att det i Gaza finns en liten men aktiv kristen närvaro, en av världens äldsta kristna gemenskaper. Före det pågående kriget uppgick de kristna till någonstans mellan 700 och 1000 personer. Dessa är människor som firade gudstjänst i någon av Gazas tre kyrkor och som varit tongivande i civilsamhällets arbete inom hälsovård, yrkesutbildning och kultur. Nu larmar våra partnerorganisationer om att den kristna närvaron helt håller på att försvinna från Gaza. Flera har dödats i kriget, en del har lyckats fly utomlands tack varje dubbla medborgarskap. De som är kvar har sökt skydd i kyrkornas lokaler. Några av dem arbetar för Act Svenska kyrkans partnerorganisation och vi är fulla av vördnad inför det arbete de lyckas genomföra samtidigt som de kämpar för sin egen överlevnad. I en av Gazas få fungerande hälsokliniker tar de emot 400 patienter om dagen, bedriver mödravård, ger psykosocialt stöd och delar ut hygienkit. De genomför aktiviteter för barn för att för ett ögonblick lätta krigets börda, de ger psykosocial förstahjälpen till mammor och deras barn. Men de vet inte hur länge de orkar fortsätta. Av den ursprungliga personalen på ungefär 70 personer har organisationen bara lyckats lokalisera 27.
Våldet eskalerar på Västbanken
I skuggan av kriget i Gaza eskalerar våldet på Västbanken. Enligt FN har fler än 300 personer på Västbanken dödats av israelisk militär eller israeliska bosättare sedan krigsutbrottet. En fjärdedel av de döda är barn.
Sedan den 7 oktober har åtminstone 16 palestinska samhällen tömts på sin befolkning till följd av ett alltmer aggressivt våld från israeliska bosättare som tillåts agera utan ingripande från, och ibland understödda av, israeliska militär. När människor tvingas lämna sina samhällen på grund av att levnadsvillkoren blir ohållbara kan det utgöra tvångsförflyttning. I flera av dessa samhällen har Act Svenska kyrkan stöttat de lokala bykommittéerna och deras arbete med att identifiera samhällenas viktigaste prioriteringar för ökad trygghet och utveckling. Tillsammans har de byggt hälsokliniker, startat småskaliga jordbrukskooperativ och fått myndigheterna att ordna belysning till byns huvudgata. Ett arbete som nu faller i bitar samtidigt som bosättningarna kan fortsätta att breda ut sig.
Våldsnivån och den intensifierade ockupationen på Västbanken får stora konsekvenser på flera olika plan i samhället. Rörelserestriktionerna är omfattande och det är mycket svårt för palestinier att förflytta sig inom Västbanken för att ta sig till exempelvis arbete, skola och sjukvård. De ekonomiska effekterna är förödande och i skuggan av den humanitära katastrofen i Gaza breder fattigdomen ut sig på Västbanken.
Vägar för nödvändigt ansvarsutkrävande
Behovet av ansvarsutkrävande i Israel och Palestina har varit uppenbart länge. Med det pågående kriget har större delar av världssamfundet insett nödvändigheten av att förövare lagförs, att offren och deras anhöriga får upprättelse och att den straffrihet som tillåtits råda alltför länge upphör. Legitima processer för ansvarsutkrävande och upprättelse är helt nödvändigt för att på sikt kunna nå en rättvis och varaktig fred.
De anmälningar som nyligen gjorts av Sydafrika till Internationella domstolen (ICJ) och av Chile och Mexiko till Internationella brottmålsdomstolen (ICC) är exempel på just sådana processer för ansvarsutkrävande som står till världssamfundets förfogande. Det är av yttersta vikt att alla medlemsstater står upp för domstolarnas integritet och tar sitt ansvar för att utfallet av rättsprocesserna respekteras och implementeras. Samtidigt vet vi att juridiska processer ofta är långdragna, det kan ta flera år innan eventuella domslut nås. Civilbefolkningen i Israel och Palestina kan inte vänta så länge, därför krävs ett omedelbart eldupphör för att sätta stopp för det akuta lidandet. Därutöver måste världssamfundet – efter många år av passivitet – nu engagera sig på allvar och bidra till att förhandlingar kommer igång mellan parterna i konflikten. Det finns ingen annan väg för att åstadkomma rättvisa, försoning och fred.
Lutherska världsförbundets uttalande (15 januari)
Kyrkornas världsråds uttalande (30 december)