”Vårt hopp för framtiden ligger i det vi gör tillsammans”

”Också i tider när mycket i världen ser ut att gå i fel riktning så ligger vårt hopp som kyrka i att verka tillsammans”, skriver ärkebiskop Martin Modéus i förordet till Act Svenska kyrkans jubileumsbok.

Vi lever i mission för att vi är kyrka. Det hör idag till Svenska kyrkans självförståelse av sitt väsen som kyrka att leva engagerad i mission. Men förståelsen av vad mission är har inte alltid varit helt densamma. Den har förändrats också under dessa senaste 150 år av engagemang.

För ärkebiskop Anton Niklas Sundberg, som var ärkebiskop när Svenska kyrkans mission bildades, var det viktigt att Svenska kyrkan var engagerad i mission just som kyrka. Även om detta var en självständig organisation, så var den djupt förankrad i Svenska kyrkans liv, både nationellt och lokalt. Ärkebiskopen var enligt kyrkans ordning den självskrivna ordföranden.

Till en del kom Svenska kyrkan faktiskt att engagera sig i mission som en oppositionell handling. Man ansåg nämligen att Sveriges folk – med den rena lutherska läran – inte kunde överlåta världen åt reformerta, privata sällskap eller än mindre åt katolska kyrkan som fått energi för missionsarbetet från Första Vatikankonciliet 1870.

Mission är ett sätt att vara kyrka

Mission är ett sätt att vara kyrka. Om vi inte lever i mission svarar vi som kyrka inte an på Guds kallelse. Och missionen skulle för ärkebiskop Sundberg utföras med välutbildade och kompetenta medarbetare, på samma villkor som hemma i de svenska församlingarna. Det var inte utan att det behövdes ett visst tryck från olika håll för att ”väcka” Svenska kyrkan för missionen. Men när Svenska kyrkan väl kom i gång ville inte minst biskoparna att det skulle göras just som kyrka, som kyrkomission till skillnad från mission bedriven av sällskap särskilt inrättade för att bedriva mission. För mission är inget särintresse för särskilt engagerade.

Teol. dr Jonas Widén, präst, riksdagsman och lektor i Härnösand (1824–1895), gav biskoparna linjen att gå på: Något särskilt missionssällskap kan kyrkan icke behöva bilda för ändamålet; ty kyrkan är ju själv redan till sin egen natur, alltigenom ett missionssällskap. Det är viktigt och utmärker Svenska kyrkan också idag. Svenska kyrkans mission som en del av Act Svenska kyrkan är inte en egen organisation utan en del av Trossamfundet Svenska kyrkan, under kyrkostyrelsen och kyrkomötet.

Missionen har en kyrka – inte tvärtom

Förståelsen av mission har tack och lov mognat. Mission är i grunden Guds eget handlande i världen, det är en mission som vi får stå med i som kyrka, inte en aktivitet kyrkan förfogar över och som skulle ske i konkurrens med andra kyrkor. Mission är en kyrkans grundkallelse.

I missionsdokumentet Tillsammans för livet från Kyrkornas världsråd 2012 säger en samlad kristenhet inledningsvis, i den allra första paragrafen, att: ”Gud bjuder oss att delta i den treenige Gudens livgivande mission och ger oss kraft att vittna om visionen om liv i överflöd för alla i en ny himmel och en ny jord.”

Det är ett väsentligt perspektiv att det är missionen, Guds mission för livet i världen, som har en kyrka, inte kyrkan som förfogar över missionen. Samma första paragraf i Tillsammans för livet avslutas med utmaningen ”Hur och var urskiljer vi Guds livgivande arbete som gör oss redo att delta i Guds mission idag?” Det är en uppgift både för kyrkan och för oss var och en. Annorlunda formulerat handlar mission om att stå så nära Jesus så att vi ser vad Jesus ser, hör vad Jesus hör, så att vi kan tala som Jesus och delta i vad Jesus gör. I paragraf 57 står: ”Därför finns kyrkan till genom mission liksom elden finns till genom att brinna. Om hon inte engagerar sig i mission upphör hon att vara kyrka.”

Mission innebär förändring, också för oss

Ett annat viktigt perspektiv som mognat fram är att mission inte är att de av rätt lära går ut i världen från sitt centrum för att sprida mission därifrån. I stället kommer kallelsen till missionen – att kunna stå med Jesus så att vi kan se och höra med honom och delta i vad Jesus gör – ofta från dem som setts som ”marginalen” i relation till vem som setts ha makten.

Också i vårt eget land och i Svenska kyrkan uppfattades missionen då för 150 år sedan som en rörelse från centrum till periferi, från de privilegierade till dem av samhället marginaliserade. Det var ett ansvar som inte minst den västerländska kyrkan ansåg sig ha gentemot andra folk. Ett uppdrag i relation till andra som man själv ansvarade för och själv definierade.

En sådan kyrkosyn, en sådan syn på kyrkans mandat, har ofta lett till förtryck. Det ledde till övergrepp mot det samiska folket i kolonialiseringen av Sápmi och det ledde till förtryck i kolonialismens spår. Och samtidigt får vi inte glömma att många missionärer också blev kolonialmakternas främsta kritiker. I vår samtid och för missionens framtid, ja för kyrkans egen hälsa, behöver vi se och lyssna till människor som ofta betraktats leva i marginalerna, och som därför kan sägas ha bibliska anspråk på att ha en nyckelroll i missionsuppdraget.

Därför behöver vi bejaka att mission innebär förändring, också för oss. Gud har i sin mission i världen en kallelse till oss till omvändelse, att djupna i vår förståelse av hur vi lever ut missionens kallelse. Om vi bejakar detta skifte i förståelsen av mission med en omvändning av maktförhållanden vilket är då det speciella bidrag som de som ansetts leva i maktens marginaler har att ge oss? I Tillsammans för Livet säger vi vidare, tillsammans med andra kristna, att missionen inte bara inkluderar människorna utan alla levande medvarelser och hela skapelsen:

Det är därför nödvändigt att känna igen Guds mission i en kosmisk mening och att bejaka allt liv. Hela oikumene är förenat i Guds livsväv. Det finns uppenbara hot mot vår planets framtid. Vilka konsekvenser får detta för vårt deltagande i Guds mission? (TFL 4)

Vårt hopp för framtiden ligger i det vi gör tillsammans

Också i tider när mycket i världen ser ut att gå i fel riktning så ligger vårt hopp som kyrka i att verka tillsammans. Tillsammans med Gud i Guds mission i världen. Tillsammans med dem som vi med vårt perspektiv på det globala livet har ställt i maktens marginaler. Och tillsammans i gemenskap med andra kyrkor och människor av god vilja som genom Kyrkornas världsråd eller ACT-alliansen. Och för inte bara människans bästa, utan för hela Guds livsväv.

Vårt hopp för framtiden ligger i det vi gör tillsammans. Tillsammans med Gud och människor.

Text: Ärkebiskop Martin Modéus