Håkan Jonsson sprang maraton på Nordpolen för barns rättigheter

Håkan Jonsson är läkare, maratonlöpare och ambassadör för Act Svenska kyrkan. Han är också en orubblig kämpe för barns rättigheter. Här delar han med sig av berättelsen om sitt hittills största äventyr – att springa maraton på Nordpolen för Världens Barn.

Äventyret på Nordpolen

Hemma igen efter mitt hittills mest fantastiska äventyr.

Den 7 juli bordade jag isbrytaren Le Commandant Charcot för vidare transport upp till den geografiska Nordpolen, där jag äntligen skulle få förverkliga min dröm: att springa maraton på Nordpolen.

Redan 2019 var jag på Svalbard och väntade på mitt flyg upp till Nordpolen. Tyvärr blev det inställt den gången eftersom planet vi skulle flyga med var från Ukraina. Den planerade landningen var på den ryska enklaven – men på grund av planets nationalitet nekades vi landningstillstånd.

Det var en helt fantastisk upplevelse att få göra denna resa med en av världens största och modernaste isbrytare. Att stå framme i fören och se hur båten krossar den stundtals riktigt tjocka isen är något jag aldrig glömmer.

Höjdpunkterna under färden var förstås alla spännande möten med isbjörnar – hela 17 stycken fick vi se. Oftast väcktes vi mitt i natten av kaptenens utrop om ”synlig isbjörn föröver!”. Dessutom fick vi se tre blåvalar – världens största däggdjur!

Den 12 juli var vi framme vid den geografiska Nordpolen, vilket firades med champagne. Det kändes lite overkligt – nu var jag äntligen framme vid mina drömmars mål. Glädjen grumlades dock av att det var plusgrader, ett tydligt tecken på att något är riktigt fel. När mycket snö smälter på intakt is bildas rikligt med vatten – långt ifrån idealiskt underlag för att springa ett maraton.

Ett lopp på is och vatten

Tidigt på morgonen den 13 juli – dagen med stort D – skulle det ske. Jag skulle springa ett maraton med målsättningen att ta mig i mål och samla in så mycket pengar som möjligt till Världens Barn. Banan var drygt 800 meter lång och skulle springas 50 varv. Som tur var hade vi chip som höll reda på varven. Cirka en tredjedel av banan var springvänlig, resten var mer eller mindre vattensjuk – och det blev värre ju längre vi sprang.

Efter cirka 15 kilometer var mina skor helt vattenfyllda och mina fötter frusna. För att klara resten fick jag, liksom många andra, byta till tidigare utprovade tjocka, tunga gummistövlar. Resten av loppet blev en riktig pärs.

När jag äntligen fick besked om att jag förväntades gå i mål vid nästa passage piggnade jag till och tog ut stegen med lite mera spänst än på länge. Framme vid målrakan plockade jag upp den svenska flaggan och sprang med bra fart över mållinjen. Jag möttes omedelbart av glada tillrop om att jag skulle göra om målgången – flera fotografer hade inte hunnit filma och fota.

Inget val, om äldst av deltagarna var det lite extra fokus på ”den gamle svensken”. Så jag vände om och sprang över mållinjen igen. Efter målgångarna kände jag en fruktansvärd trötthet men också ett lyckorus. Jag hade klarat av att lämna alla 42 kilometer och 195 meter bakom mig.

Tröttheten överväldigade mig. På något konstigt sätt lyckades jag ta mig tillbaka till båten och mitt rum. Jag har aldrig tidigare känt mig så fullständigt tom på energi – eller frusit så mycket. Inne på rummet började jag skaka och hacka tänder. En varm dusch hjälpte lite grann, men efteråt tog frossan min kropp i besittning igen. Jag plockade på mig så mycket värmande kläder jag kunde hitta och kröp ner under det tjocka täcket. Det tog några timmar innan jag återhämtade mig någorlunda.

Det är något av det mest fasansfulla och samtidigt mest underbara jag varit med om. Mitt i eländet kände jag ändå en stolthet över mig själv. Jag hade klarat av att fullfölja min svåraste utmaning hittills.

En seger för barnen

I och med målgången är jag nu stolt medlem av Grand Slam Club, där det idag finns 184 medlemmar i hela världen – inklusive en 75-årig svensk. Medlemskap får alla som sprungit maraton på samtliga sju kontinenter, inklusive Sydpolen samt North Pole Marathon.

Insamlingen till Världens Barn är nu uppe i 230000 kronor, och nu sätter jag sikte på 275000 innan året är till ända.

/Håkan Jonsson

Stöd Håkans insamling för Världens Barn genom att ge en gåva i hans Världens Barn bössa.