Monijinjir Byapari , projektledare för WAVAW i Kolkata:
Jag brukar säga att som kvinna i Indien är du tredubbelt belastad, av din klass, ditt kast och ditt kön.
Våld mot kvinnor är vanligt i alla samhällsklasser, men situationen är värst i slummen där vi arbetar. Det är många faktorer som bidrar till det. Bostäderna är undermåliga, det saknas vatten, elektricitet och avlopp. Det är svårt att sköta hygienen, inte minst för kvinnorna när de har mens.
Fattigdomen och misären gör det svårt för människor som levt på landsbygden att anpassa sig till stadslivet. En del drabbas av en identitetskris och det är inte ovanligt att män tar till våld.
Arbetslösheten tvingar män att hitta jobb på annan ort vilket innebär att kvinnan och barnen lämnas ensamma i slummen. Då ökar risken för kvinnan och döttrarna att råka ut för övergrepp. När även mamman arbetar är det ofta den äldsta dottern som får stanna hemma från skolan för att ta hand om hemmet och de mindre syskonen.
Den här problematiken vill jag lägga mer fokus på. Jag ser det som en stor utmaning att bryta traditionella mönster för kommande generationer. Maktbalansen mellan mannen och kvinnan är ”sjuk”. Jag vill förändra den och få bort P-ordet (patriarkatet).
Jag är stolt över arbetet som vi gör i WAVAW, vi har länge arbetat för att höja medvetenheten kring kvinnors rättigheter och att skapa möjligheter att utkräva dem.
Vi stödjer kvinnorna i att gå samman och organisera sig. Då ökar deras möjligheter att stärka varandra och förändra sin situation. Tillsammans får de lättare att kräva sina rättigheter gentemot myndigheter. Projektet erbjuder också kvinnor yrkesutbildningar, till exempel i småföretagande, sömnad och hantverk med bambu.
Men det räcker inte att arbeta med kvinnorna. Det är lika viktigt att arbeta med männens attityder och trygga deras möjligheter att försörja sig.
Monalisa Bhanja, projektsamordnare för WAVAW i Bhuhaneswar:
Jag började arbeta för kvinnors rättigheter när jag själv insåg hur ojämlikt vårt samhälle är. Störst är ojämlikheten mellan könen i slumområdena. Kvinnorna utsätts för både psykiskt och fysiskt våld och det finns ingen där att ta hand om dem och ge dem stöd.
Kvinnor kan bli misshandlade rakt framför ögonen på andra kvinnor och ingen gör någonting! De vet inte vad de ska göra.
Därför känner jag så starkt för mitt arbete. När kvinnorna träffas i våra kvinnogrupper får de lära sig om sina rättigheter och att män och kvinnor är lika mycket värda. Då inser de att tillsammans är vi starka. En ensam kvinna kan inte göra något, men tillsammans kan vi protestera.
Jag känner stolthet över vad vi åstadkommer när jag möts av leenden från kvinnorna i våra grupper. Jag är stolt över att kvinnor som arbetar med hushållsnära tjänster nu förhandlar, det gjorde de inte förut.
Framöver har vi en stor utmaning i att engagera män för genusrättvisa, vilket behövs för att få till förändring. Man behöver prata om och utbilda om jämlikhet i skolan. Ibland besöker jag min sons skola och pratar om jämlikhet mellan pojkar och flickor.
Hemma brukar jag försöka få min son att diska, men min svärmor blir arg då.
Berättat för Jonna Stockman och Hanna Eklund
Svenska kyrkans internationella arbete
Svenska kyrkans partnerorganisation Lutheran World Service India Trust (LWSIT) arbetar sedan 2009 med kvinnors säkerhet och att stärka kvinnors rättigheter genom kvinnonätverket Women’s Association on Violence Against Women (WAVAW).
Läs mer om vårt arbete för att förhindra våld mot kvonnor i Indien >>