Hon ska kunna skriva sin egen historia

Act Svenska kyrkan arbetar med särskilt fokus på flickors och kvinnors utsatthet och styrkor för att minska fattigdom och framförallt för att alla flickor har rätt till sina mänskliga rättigheter.

En stor utmaning i kampen för flickors rätt till utbildning är att många flickor och kvinnor saknar kunskap om sina rättigheter och därför inte vet vad de kan kräva. Ett annat hinder är förtryckande föreställningar och normer kring flickors och kvinnors plats i världen. Ett förtryck som resulterar i att flickor gifts bort, själva blir mammor alldeles för tidigt, ses som arbetskraft enbart i hemmet och inte anses behöva utbildning. Pojkars utbildning ses oftare som en investering och trygghet för familjens framtid. I situationer där familjer av ekonomiska skäl tvingas välja vilket av barnen som får skolgång prioriteras flickor sällan.

Hanna Kamal är verksamhetsansvarig för flera utbildningscenter i Kairo som stöds av Act Svenska kyrkan. Hennes drivkraft är att stärka flickor och kvinnors rättigheter genom utbildning och möjlighet till egenförsörjning.

– Om vi satsar på flickor och kvinnors utbildning, då kommer vårt land utvecklas på ett positivt sätt. En flicka som går i skolan gifter sig senare, håller sig friskare och skaffar oftast färre barn än någon som är lågutbildad. Och en kvinna som fått utbildning och börjat tjäna sina egna pengar växer i självkänsla och vågar bestämma mer över sitt eget liv.

Elizabeth 18 år från Uganda, som fått stöd av Act Svenska kyrkan att fortsätta sin skolgång berättar;

– I min klass finns det tjugofyra pojkar men bara sju flickor. Alla våra systrar har varit tvungna att gifta sig, många av dem redan innan de fyllde femton år. De fick aldrig chansen att gå i skolan så som jag fick. Det fick inte min mamma, mormor eller mina mostrar heller. För att vi ska klara skolan behöver vi få känna oss bekräftade och styrkta i oss själva. Vi behöver få samma behandling av våra lärare, våra föräldrar och av samhället som pojkar. Vi flickor kan göra allt som pojkar kan – vi behöver bara ges möjligheten och chansen så kommer vi att visa dig.

Skolan ger hopp om en bättre framtid

Både i freds- och i krigssituationer har flickor sämre tillgång till utbildning än pojkar. De tar hand om småsyskon, hämtar ved och vatten, städar och lagar mat. Många slutar skolan redan i 10-årsåldern. Föräldrarna vill hellre att de är hemma och hjälper till.

I flyktingläger i Myanmar är många flickor instängda tjugofyra timmar om dygnet i hemmen som är rökiga, extremt varma, små kyffen. Flertalet flickor får inte gå ut själva, speciellt inte om de nått tonåren. Risken för överfall och övergrepp är stor när de vistas själva ute. De kan gå till brunnen och hämta vatten om de täcker sig, men de får inte vara ute och leka. Skolan ses också som en riskabel miljö.

Ofta ligger skolors toaletter på undanskymd plats med dålig eller ingen möjlighet att stänga och låsa om sig. I den ålder då flickor får mens är bristen på rena, trygga toaletter och hygien ett särskilt stort hinder för deras möjlighet och vilja att fortsätta gå till skolan. Många familjer har inte råd att köpa dyra hygienartiklar och mensskydd. Det tvingar flickor att stanna hemma när de har mens. Många kommer efter i undervisning och väljer till sist att avsluta sin skolgång helt.

Nora och Raju ges möjlighet att gå i skolan tack vare insatser från Act Svenska kyrkan. Foto: Magdalena Vogt

Nora och Raju bor i flyktingläger i Myanmar. De tillhör den minoritet av flickor som tillåts gå i skolan trots att dem redan fyllt tretton år.

–  Jag känner mig glad när jag får gå till skolan. Jag gillar att vara här, säger Raju och tittar sig omkring i klassrummet. Hon ler så att alla tänder syns och berättar att enda anledningen att hon får gå hit är att utbildningen är gratis.

–  Mina föräldrar har inga pengar, men så länge det inte kostar något för mig att gå hit så har de sagt att jag får fortsätta studera, berättar hon.

För barn som lever i utsatthet och fattigdom är skolan många gånger den plats där de kan känna sig som barn, där de inte behöver jobba och där de också kan träffa andra jämnåriga.

Nora sticker in sin arm under Rajus. De kommer från olika delar av lägret, men träffas varje dag i skolan. Det syns att deras vänskap är viktig för dem båda. Eftermiddagarna är annars fyllda av arbete, inte minst för tjejerna som förväntas göra en stor del av hushållsarbetet. Förutom att möjligheten till att gå i skolan gör deras liv lite bättre redan nu så hoppas de också att utbildningen kan skapa möjligheter till en bättre framtid.

–  När jag träffar människor som besöker lägret, eller min lärare, då känner jag hopp. Om jag bara studerar kan jag också få ett jobb och en framtid! säger Raju.

–  Jag är också så glad att jag får gå i skolan. Detta är min enda chans till ett bättre liv, säger Nora.