Raserade hem och skolor. Förödelsen är fortfarande enorm i Beirut.
– Barnen har mardrömmar. Min son såg sin bäste kompis täckt av blod efter explosionen, berättar Charbel Fayez Nasser när vi besöker hemmet.
Femårige Jaco står på takterrassen till femvåningshuset där han bor med sin mamma, pappa, storasyster och farmor i Libanons huvudstad Beirut. Mindre än en kilometer bort breder ett enormt område med ruiner och byggnadsskelett ut sig. Det är vad som återstår av Beiruts hamn. Den ödelades den fjärde augusti då 2 750 ton ammoniumnitrat antändes och orsakade historiens kraftigaste icke-nukleära explosion. 220 personer dödades. 6 500 skadade. Stora delar av familjen Nassers lägenhet förstördes, men ingen av dem skadades.
– Jag var inte rädd eftersom min farmor kramade mig och min syster när det exploderade, säger Jaco.
Hans pappa, Charbel Fayez Nasser, ger en annan bild.
– Barnen har mardrömmar. Min son såg sin bäste kompis täckt av blod efter explosionen. Han blir fortfarande rädd när han ser honom, säger han.
Folk flydde i panik
Barnen har fått psykologisk första hjälpen, men den 10 september utbröt en ny brand i hamnen. Folk fick panik och flydde sina hem hals över huvud.
– Då kom chocken tillbaka. Vi fick fly vårt hem igen. Nu är barnen tillbaka på punkt noll, säger han.
Minst 300 000 personer har mist sina hem Familjen Nassers hus kommer inte att hinna repareras innan vintern. Det är en av anledningarna till att familjen inom kort kommer att flytta till en ny bostad. Det främsta skälet är dock att barnen inte mår bra i den nuvarande lägenheten.
– Här har jag ofta mardrömmar om explosionen. Jag känner mig inte trygg här. Jag tror att det kommer att kännas bättre i det nya huset. Det blir en nystart, säger 12-åriga Zahra.
159 skolor förstördes eller skadades i explosionen. Zahras terminsstart har därför skjutits upp i cirka en månad. Fram tills att hennes skola har blivit reparerad får hon undervisning online.
– Jag hoppas att skolan blir reparerad snabbt. Jag ser fram emot att träffa alla mina skolkamrater igen, säger hon.
Stora behov av stöd
Behoven är fortfarande enorma. På ett år har den libanesiska liran förlorat 80 procent av sitt värde. Arbetslösheten har skjutit i höjden. Tusentals företag och arbetsplatser förstördes i explosionen. Coronapandemins nedstängningar och karantäner har inte gjort saken bättre. Pappa Charbel är rörläggare och målare, men har inte haft jobb på flera månader.
– Jag tror att vårt, och andra drabbades största behov nu, är finansiellt stöd för att kunna starta om på nytt, säger han.
Act Svenska kyrkan finns på plats med stöd i Libanon och samarbetar med lokala krafter för att Beiruts invånare ska kunna resa sig igen.
Text och foto: Bengt Sigvardsson