Nu var det länge sedan jag bloggade. Påmindes om det när ett mail kom idag som hänvisade en annan till min blogg. Jag är mycket på Facebook, ja nästan varje dag och så lite på twitter. Allt sådant tar tid – men jag når ut och det är viktigt för mig. Har faktiskt ingen aning om hur många som läser min blogg men vet att jag har många facebookvänner och väldigt många som följer mig på twitter. Social media är viktigt. Jag hävdar ju att om kyrkoherdarna i mitt stift än mer skulle blogga och dessutom sätta upp en affisch i den lokala matvarubutiken där det står att de bloggar är jag övertygade att flera av dem skulle ha fler läsare en vad som kommer en vanlig söndag till kyrkan.

Vi måste våga gå ut i alla möjliga sammanhang, kommunicera i alla möjliga kanaler. Det viktiga är att vi når ut med evangeliet på ett sådant sätt att människor berörs. Kyrkan måste vara gränsöverskridande.

Jag tänker på Maria – Herrens moder. Hon får vara en förebild för oss. Hon vågade vara gränsöverskridande genom sitt JA till Gud. Hennes JA innebar inte någon bekvämlighet, något instämmande i att allt ska vara som det alltid har varit. Nej, hennes JA till Gud innebar att hon sa JA till att våga gå utöver de givna strukturerna för Guds skull och för människornas skull. Det religiösa etablissemanget och det samhället i stort fasade säkert. Gravid utanför äktenskapet trots att hon var legalt bunden till den man som hon var trolovad med. Är det inte lite väl magstarkt? Någon ordning ska det väl vara.

Maria vågade säga JA till Gud och födde Jesus som sa JA till Guds vilja helt och fullt även när det kostade på, ja kostade livet. Maria gav Jesus till världen fast det kostade på.

När präster och andra idag står upp mot krafter som motarbetar medmänsklighet. När man vill vända ryggen åt sådana krafter, när man med fredliga medel vill protestera mot det som var embryo till 40-talets politiska hållning i vissa delar av Europa, då står man upp i handling för evangeliet. Evangeliet om Jesus Kristus är politiskt i den bemärkelsen att evangeliet understryker människovärdet, understryker syskonskapet som går över gränser, understryker medmänsklighet och solidaritet. I den bemärkelsen är evangeliet om Jesus Kristus, den korsfäste, uppståndne och den allestädes närvarande, politiskt.

Därför kämpar kyrkan på många håll för etnisk, sexuell, kulturell och religiös mångfald. Denna mångfald som kan tyckas så självklar är inte självklar. Mörka krafter i brun nyans hörs idag på flera håll i vårt samhälle. Våra demokratiska spelregler öppnar upp för detta och spelreglerna får vi till en gräns accepter. Men en gräns går, menar jag, när antisemitismens och främlingsfientlighetens budskap skallar. Då kan vi inte stillatigande lyssna. Då kan vi inte bara säga att vi inte ska rösta på dem . Då måste vi stå upp i solidaritet med våra systrar och bröder och tala tydligt i ord och handling om vår judiske broder Jesus som upprättade och bekräftade människor oavsett tillhörighet, oavsett härkomst, oavsett tradition.

Kyrkan måste stå upp som kyrka när de destruktiva krafterna hörs i vårt samhälle. Jag tänker på Jonathan i Bröderna Lejonhjärta av Astrid Lindgren som säger: ”Men då sa Jonatan att det fanns saker som man måste göra, även om det var farligt. ’Varför då’, undrade jag. ’Annars är man ingen människa utan bara en liten lort’, sa Jonatan.”

Kyrkan måste stå upp som kyrka för våra bröders och systrars skull, för evangeliets skull – drivna av den Ande som uppfyllde Maria. Låt oss ta henne som föredöme och också vi våga vårt JA – ett JA som spränger gränser, ett JA som visar på Gud, ett JA som talar tydligt om Jesus i ord och handling.

Igår på Valborgsmässoafton vårtalade jag i Skara. Skara manskör sjöng härligt och vårsolen lyste över alla som samltas vid Kråks värdshus. Med tanke på dagens fruktansvärda  demonstration i Jönköping vill jag publicera det jag sa igår till Skaraborna, ett tal också till Dig kära läsare – ett vårttal i tiden.

En välsignad majtid önskar jag alla mina bloggläsare!

Jag tänker ibland på hur vi presenterar oss när vi ska säga något informativt om oss själva. Först säger vi naturligtvis vårt namn. Ofta är det bara förnamnet som vi säger vilket får mig att bli frustrerad, för ska jag sedan berätta hemma om vem jag mött så räcker det sällan med Anders eller Lisa eller Peter utan även ett efternamn behövs i regel. Förutom detta med namn säger vi ofta vad vi gör. Särskilt om vi ska presentera oss inför en stor grupp. Då kanske det blir ungefär så här: ”Hej, jag heter Kalle och arbetar som  tandläkare”. Själv skulle jag kanske presentera mig och säga: ”Hej, jag heter Åke Bonnier och arbetar som biskop i Skara stift.” Då har jag sagt vad jag heter och vad jag arbetar med. Just då det gäller biskopar är vi dessutom vigda till vårt biskopsuppdrag vilket innebär att vi vigs till att vara biskop i Svenska kyrkan och sedan har vi s a s vår ”huvudsakliga placering” i ett stift – och i mitt fall i det bästa stiftet och det absolut äldsta stiftet.

 Men tänk om jag skulle presentera mig så här istället: ”Hej, jag heter Åke Bonnier och jag älskar våren”. Om ni inte visste att jag ska hålla talet till våren denna Valborg skulle ni säkert börja skruva lite på er och undra vart det hela ska ta vägen. För plötsligt hade jag ju presenterat mig på ett annat plan än det vedertagna… Jag älskar våren – det säger något om mitt inre. Men kanske skulle ni efter en stund instämma i kärleken till denna årstid.

 Jo, det är så. Jag älskar våren – trots att jag är pollenallergiker. Jag älskar våren trots hösnuvan med nysningar och klåda i de rinnande ögonen. Jag älskar våren därför att naturen är så vacker. Det är som om skapelsen ropar ut att köldens och isens tid är förbi, att det helgråa är över för denna gång. Det är som om våren ropar ut tankar på förnyelsens möjlighet. Visst är våren underbar. Vi talar om och får uppleva våren ur så många olika perspektiv. Vårblommor, vårknoppar på träden, vårljuset, vårkänslor. Jo, jag älskar våren.

 Jag älskar våren därför att den talar om gemenskap i mångfald. Det vackra med våren är alla olika blommor, alla olika träd, alla olika skiftningar av olika slag. Om alla blommor vore lika vore våren inte lika vacker. Om alla träd såg likadana ut skulle det inte vara lika fantastiskt. Våren vittnar om mångfalden. Hela skapelsen vittnar om mångfaldens rikedom.

 Jag älskar våren därför att den förkunnar mångfaldens budskap. Våren talar om att lika och olika är vackra tillsammans och vi som människor får tillhöra vårfolket. Vårfolket är ett folk där man har många olika ursprung, där vi ser olika ut, kommer från olika traditioner, bidrar med våra olika traditioner och kulturer. I vårt Sverige idag finns det nynasistiska och antisemitiska krafter som vill stoppa mångfalden, som vill begränsa mångfalden och som talar om svenskarna och menar de etniskt födda i Sveriges land. I morgon kommer dessa krafter att demonstrera. Inte här i Skara men på andra håll. De krafterna är vårens motståndare. Men vi som tillhör vårfolket vill inte låta oss tystas. Vi som tillhör vårfolket får stå upp som systrar och bröder för ett vårens Sverige – ett Sverige där etnicitet, kultur, religion och sexuell identitet får präglas av den goda mångfalden där vi ser varandra och identifierar varandra som hen vill bli identifierad och sedd. Vårfolket vill naturligtvis vara med och bidra till det goda Sverige, det mångkulturella, det multietniska där många olika bakgrunder och identiteter och övetygelser får bidra till den rikedom som måste få prägla vårt land – en rikedom som aldrig får skada någon annan eller den egna individen.

 Jag älskar våren därför att det är de många blommornas tid, det är de många möjligheternas sammanhang. Jag älskar våren därför att den påminner om Skaparen som bryter igenom och visar på hoppet, på möjligheten, på tillförsikten, ja djupast sätt på den kärlek som inte ser begränsningar som exkluderar utan som visar på den kärlek och omsorg som inkluderar – en kärlek som vittnar om enhet i mångfald.

 Kära alla, låt oss stå upp för våren! Låt oss tala tydligt om och med kraft verka för ett samhälle, oavsett var, där våren får sätta sin prägel. Det kommer att värma. Det kommer att ge kraft, ge hopp och mod. Det kommer att hjälpa oss att leva som människor i ordets djupaste bemärkelse.

Jag heter Åke Bonnier och jag älskar våren!