Gång på gång har vi kunnat läsa, både på Facebook och i tidningar om antisemitismens framfart i Sverige. Många säger att det har sin grund i Israels regerings beslut i konflikten med Hamas. I det resonemanget blandar man ihop begreppet ”judar” med att vara demokratiskt folkvald politiker i Israel. Jo, det sitter judar i Knesset och fattar politiska beslut som fått (och i värsta fall kommer att få, om militära insatser fortsätter) fruktansvärda konsekvenser för civila personer i Gaza. Men det är inte judarna som folk som bär ansvar för detta. Det är folkvalda personer som fattar beslut som har det yttersta ansvaret för vad som sker. Självklart har också Hamas ledning ansvar för vad som sker. Det finns ett uttryck som på engelska lyder: ”It takes two to a tango”. Så är det, men Israels regering är den starkare parten. Därom råder nog ingen oenighet och då åvilar det  Israels regering att vara med och fatta beslut som möjliggör fred och försoning. Samtidigt måste Israel få försvara sin befolkning som ständigt hotas av missilangrepp.  Som kristna utanför Israel och Palestina får vi vara med och be för alla dem som drabbas av missilernas och kulornas vedervärdighet och på annat sätt engagera oss för de drabbade, både kristna, muslimer och andra. Det är viktigt och där kan kraftfull kritik mot både destruktiva hamasbeslut och israeliska regeringsbeslut höras och måste höras.

Men att högt eller tyst, indirekt eller rent ut, hålla Sveriges judar delansvariga för det som sker i Israel är inget annat än ren och skär antisemitism. Aftonbladet Kultur hade häromdagen publicerat en seriestrip på sin hemsida (plockades bort efter några timmar)  som talade om att det var fel judar som gasades ihjäl, underförstått att rätt judar borde ha gjort det. Jublet tystnade bland åskådarna i prideparaden i Stockholm när  judiska församlingens grupp passerade i paraden. Rabbinen i Malmö har utsatts för både hot och direkta attacker, Stefan Lövens balanserade Facebookinlägg bemöttes av gränslöst många antisemitiska kommentarer, hakkors och antisemitiska foremuleringar har sprayats och målats på olika byggnader o s v. Hoten mot judar i Sverige har ökat så kraftigt att man fått ekonomiska medel beslutade av regeringen för att bland annat stärka säkerheten.  Det är fasansfullt! Vi får inte tiga!

I kyrkans sammanhang måste vi bli mycket mer medvetna om att vi  genom dålig förkunnelse och exegetisk okunnighet göder antisemitismen och späder på fördomar.  De teologiska institutionerna inom universiteten i Sverige och Svenska kyrkans profilutbildningar behöver fördjupa studenternas kunskap gällande texttolkning och ersättningsteologi. Jag hoppas också att det kommande kyrkomötet, i sitt novembersammanträde, vill fatta beslut som gynnar kampen mot antisemitism. Det finns flera motioner som möjliggör detta. Kyrkans förkunnelse  måste skärpas så att vi ser att det glada budskapet om skapelse, befrielse och liv genomsyrar hela Bibeln och genomsyrar både judendom och kristendom. Det finns bara en Gud, inte en gammaltestamentlig och en nytestamentlig. Det finns bara en Gud, inte en judisk och en kristen och en muslimsk. Det finns bara en Gud som har skapat oss alla till sina barn och som älskar oss alla gränslöst. Därför kan vi glädjas med våra judiska bröder och systrar och stå upp för och värna deras rätt att vara dem de är liksom vi kristna får leva vårt kristna liv med vår kristna bekännelse och handling i respekt och stolthet, i dialog och trohet.

Ingen antisemitism är försvarbar, oavsett om den kommer från etniskt svenskt håll eller från annat håll. All antisemitism måste bekämpas högt och tydligt! Det borde vara en självklarhet i Sverige idag. Det är det dock inte! Därför måste vi tillsammans stå upp, oerhört tydligt!