Allt hör samman

Föreningen Skogen hade sin årliga höstexkursion (#hex17) i Skara stift den 20-21 september. För första gången på över hundra år (jo, så gammal är föreningen) var Svenska kyrkans egendomsavdelningar (Prästlönetillgångarna) ansvariga för höstexkursionen. Den började vid Husaby kyrka. Alldeles vid den plats där vi var samlade fanns ”tusenårsaltaret” som byggdes i samband med det stora ekumeniska gudstjänstfirande år 2000 då tusentals människor samlades på ett fält nedanför kyrkan. Inte långt från denna plats ligger den källa där historien förtäljer att kung Olof Skötkonung döptes av den engelska biskopen Sigfrid år 1008. Så platsen där föreningen Skogens höstexkursionsdeltagare samlades var en utmärkt plats för en inledning på något viktigt... Nedan återfinns det tal jag höll.


Varmt välkomna till Skara stift och dessa dagar som handlar om skogen ur olika perspektiv. Svenska kyrkan är stora skogsägare och Skara stift är en av de större. Jag är glad över att jag som asfaltsunge har fått göra både en inre och yttre resa från storstadslarmet till en miljö där allt hör samman – stad och landsbygd, skogar och åkrar, djur och natur – och i allt detta också människan. All denna multimiljö vill påminna oss om vad det är vi är insatta i. Vi kristna talar tillsammans med våra judiska och muslimska syskon om att Gud har skapat allting. Gud är skaparen och allt hör samman. När man läser skapelseberättelserna i Bibeln är inte det viktiga hur det gått till utan att allt andas helighet – att skogen, med alla träd, med marken, med sjöarna, med stigarna, med stackarna – ja med allt ger ett uttryck för skaparens omsorg. I begynnelsen – men också nu och sedan. Så är det. I begynnelsen – bortom den tid vi kan greppa började alltihop. Bibeln berättar: I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet. (1 Mos 1:1-2) Skapelseberättelsen fortsätter och utvecklingen på jorden efter en ”Big Bang” gick vidare. Jorden frambringade grönska: olika arter av fröbärande örter och olika arter av träd med frö i sin frukt. Och Gud såg att det var gott. (1 Mos 1:12) Allt blev tillslut en gåva till människan som är satt att förvalta alla dessa tillgångar. För tillgångar är det – tillgångar som vi får förfoga över. Det handlar om att råda men inte förråda. Ordet ”råda” användes i 1917 års översättning och det påminner oss om att vi är satta att ta hand om tillvaron men med ansvar och i slutänden – ansvar inför den stora räkenskapsdagen. Gud skapade och Gud skapar. Skapelsen fortgår, processerna fortgår och vi får vara med i dessa sammanhang men väl rotade i ansvarskänslan för kommande generationer. Egentligen kan vi använda oss av den gyllne regeln som jag hoppas att ni alla både kan utantill och har som styrregel i ert eget liv och handlande: Allt vad ni vill att människorna skall göra för er det skall ni också göra för dem. Det handlar om ansvarstagandet för innevarande och kommande generationer. Vi får se på nutiden i framtidens ljus i omsorgen om de som kommer efter oss.

I Skara stift finns stora skogs- och åkerarealer. När vi ser ut över dessa, talar också vi om att bruka men inte förbruka. Men vi lägger till orden och njuta över tid. Det handlar om tillväxt och ett nyttjande som bidrar på olika sätt. Naturligtvis talar vi om den ekonomiska tillväxten – att se hur inte minst skog kan vårdas och värnas så att den ger maximal vinst i ett långsiktigt hållbart perspektiv. Då handlar det inte enbart om att hugga. Då handlar det om att vårda och värna på olika sätt. Det handlar alltså om en sorts förvaltarskapets etik där också andra värden måste komma till uttryck än kassakistans styrfunktion. Vi talar om ekologiskt hållbart jordbruk och djurhållning.

Vi talar också om de mjuka värdena när det gäller skogen. En skog är bärare av biologiska värden, biologisk mångfald där det gäller för en hållbar tillväxt att främja den biologiska uthålligheten. Vi talar om att kulturella värden där kulturlämningar av olika slag är en angelägenhet, där beteshagar och gamla lämningar av bostäder eller av lokalproduktionsplatser eller fornminnen är viktiga att behålla, vårda och visa på för nutidens och framtidens brukare. Det tredje värdet är det sociala som gör det möjligt för människor att vandra i skog och mark, som ger utrymme till njutning. För kyrkan är ytterligare ett värde viktigt som kopplas till de andra och det är det teologiska värdet. Många talar om att de möter Gud i naturen och Carl von Linné talade om att han genom naturens mångfald såg Gud på ryggen. Ett sådant sätt att se är naturligtvis att vandra pilgrimsleder viktiga. Vi talar ofta om att ande, själ och kropp hör samman och i pilgrimsvandringens sammanhang understryks verkligen detta. Den hållbara tillväxten handlar alltså om både konkret skogsbruk där ekonomiska värden styr men också om biologiska, kulturella, sociala och teologiska/andliga värden. Allt hör samman. Vi försöker också se vidare till produktionskedjan i sin helhet. Den hållbara tillväxten handlar ju om ett handhavande i ljuset av ett tillsammansskap. Hur tänker arrendatorerna av jordbruksfastigheter och mjölkgårdar? Hur tänker underleverantörerna som kör skördare och skotare och långtradare? Hur arbetar vi miljö- och klimatmässigt i hela kedjan? Allt hör samman! Hur tänker vi kring ekosystemtjänster – de produkter och tjänster från naturens ekosystem som bidrar till vårt välbefinnande? Allt hör samman! Naturen är inte ett museum utan tillväxten är viktig och grundhållningen är då att vi ska bruka och utveckla naturen och miljön på ett klimatsmart sätt så att ekosystemtjänsterna kan bidra till att värna oss människor. Allt hör samman!
Och kanske är just det budskapet det viktiga i kyrkans teologiska tänkande. Allt hör samman – teologi och klimat, teologi och ekologi, teologi och ekonomi. Vi kristna menar att Guds skapelse är en fortgående process där vi får vara delaktiga och delansvariga. När Gud skapade människan till sin avbild handlade det inte om utseende utan om uppdrag – uppdraget att skapa och att älska. Ur det perspektivet får vi se på våra skogsfastigheter. Ur det perspektivet får vi se på hållningen bruka och njuta utan att förbruka över tid. Allt hör samman och vi får vara med och ta ansvar. Som biskop gläder jag mig så över våra prästlönetillgångar, över skogarna, över åkrarna, över djuren. Över allt det som har med vårt lilla och stora sammanhang att göra – allt hör ju samman. I begynnelsen, men också nu och sedan! Välkomna till Skara stift och dess två dagar!

En kommentar

barbro ergetie säger
16 oktober 2017 – 01:02

ååååh, tack käre biskopen åke Bonnier för Dina tröstande livgivande välkända ord och jag tycker också att "allt handlar om TILLSAMMANSKAP ... Allt hör samman ... och vi får vara med och ta ansvar"
Tackkram från Barbro , som tror, hoppas och älskar Livet och konsten🙏🏻🎨📕📕📕📕📕📕📕📕📕📕🎶

Åke Bonnier svarar
24 november 2017 – 03:06

Tack Barbro för Din varma kommentar! Med önskan om Guds rika välsignelse! +Åke