Gott Nytt År önskar vi varandra alldeles självklart i dag! 2018 har börjat och i dag är första dagen på resten av detta år och på resten av Ditt liv. Men är då detta år alldeles opåverkat av det gamla året? Har 2017 så att säga spelat ut sin roll? På ett sätt är det så naturligtvis. Gårdagen är förbi. Så är det ofrånkomligen. Vi kan inte lägga till något till det gångna. Vi kan inte ändra på något. Det är som det är. Men, på ett annat sätt är ju 2017 en del av bakgrunden för oss som ska leva 2018. 2018 är en del av en omistlig historia. 2018 finns i ett omistligt sammanhang som det är beroende av. Så det goda nya året hör samman med historien. Det är så viktigt därför att inte bli historielös, att inte blåögt enbart stirra framåt utan hela tiden se de innevarande sammanhangen i sin kontext, sitt sammanhang, som sträcker sig långt bak.

För oss kristna är det viktigt också att se att Nya testamentet hör ihop med Gamla testamentet och att det Gamla testamentet inte är det uttjänade testamentet, det som man kan ha och mista, det som inte har någon betydelse i dag, utan som är en viktig del av vår Bibel och som talar för sig självt, samtidigt som vi, med våra kristna glasögon, kan se att många texter pekar fram mot Jesus. Men Gamla Testamentet vittnar på alldeles egen hand om Gud och om samma Gud som Nya Testamentet vittnar om. Det finns alltså ingen ”gammaltestamentlig Gud” till skillnad från den ”nytestamentliga Guden”. Nej, det är en och samma Gud. Gud är hela jordens skapare. Gud är alla människors Gud även om inte alla människor bekänner sig till Gud och Gud möter på så många olika sätt. Gud är alltså inte religiös. Gud är generös.

I denna Guds generositet möter oss Gud på ett unikt sätt i Jesus Kristus. Där, i detta lilla barn, finner vi Guds fullhets brännpunkt. Det är det vi bekänner som kristna när vi i den Nicenska trosbekännelsen i dag säger: och på en enda Herre, Jesus Kristus, Guds enfödde Son, född av Fadern före all tid, Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen som Fadern, på honom genom vilken allting är skapat; som för oss människor och för vår salighets skull har stigit ned från himmelen och tagit mandom genom den helige Ande av jungfrun Maria och blivit människa;

När Jesus föddes var det av en judisk mor. Han tillhörde det judiska folket. Han var jude i hela sitt jordiska liv och aldrig något annat. När Jesus likt alla andra judiska bebipojkar omskars på den åttonde dagen var det för att markera att han var insatt i ett omistligt sammanhang – nämligen det judiska folket – och Guds förbund med sitt folk. Den manliga omskärelsen går tillbaka till Guds förbund med Abram och det var troligen husfadern i varje familj som då genomförde omskärelsen. I dag är detta förbundstecken lika viktigt för våra judiska syskon. Men i dag utförs omskärelsen av en speciellt utbildad person som kallas mohel eller alternativt av en judisk läkare. Det är omskärelsen, och bönerna som är kopplade till omskärelsen, som är det viktiga och bekräftar barnets tillhörighet till det judiska folket med plikter och glädjeämnen. Alltså: Jesus var jude, född av en judisk mor, omskuren, och levde ett judiskt liv där han säkerligen firade alla judiska högtider och höll buden och visade på budens storhet. Faktum är att den förste skribenten i Nya Testamentet, aposteln Paulus, inte nämner något annat om Jesu barndom än följande i Galaterbrevet: Men när tiden var inne sände Gud sin son, född av en kvinna och född att stå underlagen. (Gal 4:4) Kort sagt: Paulus säger: Jesus var född som alla andra av en kvinna och var jude.

Men tanken för oss denna nyårsdag är inte att vi ska konvertera och bli judar. Vi män behöver inte heller vara omskurna av religiösa skäl eller folktillhörighetsskäl. Nej, vi kristna, både män och kvinnor, har dopet som tillhörighetstecken. Vi tillhör Jesus Kristus. Så därför kan vi börja detta nya år med att gladeligen bekänna att vi är döpta i Jesu namn. Dopet påminner oss om att också vi tillhör Guds folk. Också vi är utvalda – inte för att ersätta några andra utan för att vi s a s ”får vara med”. Vi är inte uteslutna från Guds omsorg. Guds tidigare förbund gäller självklart men Guds nya förbund, där förbundstecknet är korset, gäller oss som inte är judar. Det gäller alla hedningar, alla icke-judar. Så våra judiska bröder och systrar är just våra judiska syskon där vi har samme Fader som vi får lita till.

Det som centreras i vår korta evangelietext i dag är egentligen inte omskärelsen utan själva namngivningen. I samband med omskärelsen får judiska pojkar sitt hebreiska namn. Det är osäkert om det verkligen var så på Jesu tid. Å andra sidan händer det flera gånger i Bibeln att ett namnbyte sker i samband med en stark relation med Gud. I samband med att Gud slöt förbundet med Abram fick han ett nytt namn och blev Abraham precis som Sarai blev Sara. Patriarken Jakob fick namnet Israel efter att ha brottats med Gud och vägrat släppa. Simon fick namnet Petrus av Jesus i samband med sin kallelse. Jesu släkting Johannes, som blev Johannes döparen, fick sitt hebreiska namn via Elisabet och Sakarias men av Gud genom att ängeln sa till Sakarias att sonen, som de mot alla odds skulle få, skulle heta Johannes. Jesus fick sitt hebreiska namn givet av Gud genom ängeln Gabriel redan innan Maria blev gravid.

Enligt vår evangelietext, som är skriven på grekiska, fick han namnet Iäsous. Det står för det hebreiska Jehoshua som också kan förkortas Joshua eller Jeshua. Den första delen av namnet har med JHWH (Herren) att göra medan den andra delen har med orden frälsa, hjälpa, befria, att göra och som vi ju också finner i ordet hosianna (Ps 118:25). Alltså Herren frälser eller Herren räddar. Och det är därför så fantastiskt att detta nya år får börja i Jesu namn för det namnet är en sammanfattning av hela det kristna budskapet, hela evangeliet. Allt, allt finns koncentrerat i Jesu namn. Hela Jesu liv finns där. Sonens preexistens, Guds människoblivande, Jesu hela jordiska liv med allt vad det innebar av lära och handling. Allt det han förkunnat om Guds rike. Allt det han visat på genom sina handlingar. Och så smärtornas man, han som vandrade via dolorosa – lidandets väg, för att korsfästas, för att dö, för att uppstå igen ifrån de döda och för att förenas med Fadern så att vi kan säga att Jesus, liksom Fadern, liksom den heliga Anden är mitt ibland oss. Det är fantastiskt! Vi får därför också detta år lita till Fadern, lyssna till Jesus och leva med Anden!

När jag var ung hade jag svårt för Jesusnamnet. Jag tyckte att det kändes närgånget, lite kladdigt, något som nästan generade mig. Kristus var bra. Kristus var jag undervisad om både i min konfirmandundervisning och senare också av präster i min närhet. Och visst viste jag att Jesus var och är Kristus. Visst läste jag om Jesus i evangelierna och tyckte dessutom mycket om det. Men ändå… Jag talade helst om Kristus. Kristus var den himmelske och på något obegripligt sätt kändes det mer hanterbart. Så småningom kom jag till Svenska Teologiska Institutet i Jerusalem där jag genom undervisning fick upp ögonen och insåg att Jesus är min judiske broder liksom Jesus är Gud, och mer och mer har jag under mina år som präst lärt känna Jesus och känner att Jesus är den som just verkligen är närgången, den som jag får brottas med, den som jag får leva med, den som jag får lyssna till och den som ger mig liv av sitt liv därför att han är Kristus, Messias, den smorde. Och nu vill jag ge Jesus äran i allt och jag vill inspirera Er alla att ge Jesus äran i allt – att låta 2018 bli ett Jesusår där vi verkligen på djupet, och på ett förändrande sätt, får lyssna till Jesus så att vars och ens liv kan bli ett Jesusliv.

Ylva Eggehorn skriver så tillslut i Psalm 717 i vår psalmbok – en Jesusbekännelse som jag gärna instämmer i och hoppas att var och en av er vill instämma i och som blir en bön:

Så kom du då till sist, du var en främling, / en mytgestalt som jag hört tals om. / Så många hade målat dina bilder / men det var bortom bilderna du kom. / Vi trodde du var användbar, till salu, / vi skrev ditt namn på våra stridsbanér / vi byggde katedraler högt mot himlen / men du gick hela tiden längre ner. // Du är ett barn som ligger på ett jordgolv / du fryser om vi inte griper in. / Du rör vid kroppar, hatar orättvisor. / Du bjuder älskande på moget vin. / Du stiger ut ur alla tomma gravar / du är en vind som säger: det blir vår. / Du kommer som en flykting över bergen /du följer oss dit ingen annan når. // Du är den sång om livet som jag glömde / den sanning jag förråde dag för dag. / Jag svek mig själv: den spegel som jag gömde / bär dina bråddjup, dina anletsdrag. / Kom närmare, bli kvar hos mig. Det mörknar / och kanske ljusnar det på nytt igen. / Ditt liv ska bära mig; jag hör en koltrast / som sjunger timmen innan gryningen.

I Jesu namn! Amen