Så var vi åter från det Heliga Landet med erfarenhet av den förfärliga muren som klyver, hindrar, försvårar, omringar, förnedrar och med erfarenhet av att se och höra om de stora bosättningarna på ockuperat område. Hur kan man? Samtidigt måste israelerna få leva inom erkända gränser, inte ständigt vara hotade. Många av de kristna lämnar Palestina. De orkar inte vara kvar och inte heller i Israel. Den kristna närvaron är viktig, hur kan man skapa ett sådant klimat att de kristna stannar? Jerusalem kokar av olika åsikter, olika inriktningar, olika trosuppfattningar. Det finns inga enkla lösningar? Staden är den mångreligiösa staden. Vem har rätt? Vem har fel? Min tro är att ingen har rätt, ingen har fel. Gud har många vägar! Jag får vandra min väg, gå tidigt på morgonen till gravkyrkan, lyssna till de olika liturgiska sångerna, knäböja vid de kristnas allra heligaste plats, bedja till Jesus Kristus den korsfäste och Uppståndne. Sen kan jag ändå inte låta bli att också bedja vid Västra muren tillsammans med mina judiska bröder och systrar. Jag stod där och bad med huvudet lutat mot muren och jag kände åter igen en stor samhörighet med dem och med min judiska broder Jesus.
Vi var några som for upp till Galiléen. I två dagar åkte vi runt, såg de platser där Jesus sägs ha varit, mötte lärare och rektor i en kristen skola med många muslimer i Nasaret. Firade mässa på saligprisningarnas berg och vid Primatkyrkan. har Jeus varit på alla dessa platser? Vet inte och det är inte så viktigt. jag påminns om att Jesus undervisade, att Jesus delade ut bröd och fisk, att Jesus var en nasaré, att Jesus var en historisk person. Den påminnelsen är det viktigaste.
Tina Haettner Blomquist var vår guide i Galiléen. Hon var strålande och många goda samtal fördes om viktiga ting. Tack Tina för fantastiska dagar!!
Nu är jag hemma igen tillsammans med alla andra i resesällskapet. Jag önskar att Stockholms domkyrkoförsamling ska än mer bli en dialogförsamling där religionsdialog, ekumenisk dialog och annan typ av dialog ska stå högt i kurs.
Stockholms domkyrkoförsamling är i år för första gången medansvarig för Pridehouseverksamheten under Pridefestivalen. Det handlar om seminarier i Kulturhuset. Ett sådant ansvar är också en del i dialogtänkande.
Världen är komplicerad! Men har det någonsin varit bättre?
