Demokratins dilemma

Demokratins dilemma.

Demokratins dilemma – det kan man verkligen tala om när det gäller vad vår svenska skola kan och inte kan. Jag har full förståelse för de rektorer som inte vill släppa in Sverigedemokraterna i sina skolor samtidigt som man släpper in de traditionella partierna och deras ungdomsförbund. Skolans uppgift är bland annat att fostra ungdomar till rättstänkande och öppna personer med en medmänsklig inställning och en inställning som också handlar om människovärde och om ett fosterland som både rymmer traditionell svensk kultur och tradition liksom annan kultur och tradition. När vi talar om de nya svenskarnas traditioner är det viktigt att de inte strider mot svensk grundlag. Hedersmord och kvinnoförtryck kan aldrig accepteras i Sverige som en del av någons kultur. Men Sverige har råd att vara ett mångkulturellt land. Sverigedemokraterna och motsvarande partier och grupperingar tycks inte dela den åsikten. Och samtidigt:

Yttrandefriheten är en demokratisk rättighet. Ska skolan bara släppa in det skolledningen anser lämpligt eller ska man istället släppa in och uppmana till debatt? Jag har inget bra svar. Spontant kan jag tänka att man inte ska ge röstutrymme åt antidemokratiska krafter. Men det tål att fundera över. Upplysningsfilosofen Voltaire sa: Jag avskyr Din åsikt men är beredd att dö för din rätt att uttrycka den.. Frågan är hur långt man kan driva den tesen?

I kyrkans sammanhang hävdar vi inte riktigt åsiktsfriheten i kombination med handlingsfriheten. Som präst har Du naturligtvis all rätt i världen att hävda att det är fel med prästvigda kvinnor men hållningen i Svenska kyrkan är att en präst ska kunna samarbeta fullt ut (även framför altaret) med en prästvigd kvinna. Det är kyrkans ordning. För att bli kyrkoherde måste Du skriva under ett papper att Du kan samarbeta helt och fullt (enligt ovanstående definition) annars är Du inte behörig att söka tjänsten. Alltså: Detta strider på sätt och vis mot Voltaires grundsyn men är kyrkans ordning. Som lekman har Du Din fulla rätt att tycka och tro vad Du vill. Det har Du inte som präst och diakon. Kyrkans ordning styr och med kyrkans ordning menar jag Kyrkoordningen. I dess första paragraf står det: Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära som gestaltas i gudstjänst och liv, är grundad i Guds heliga ord, såsom det är givet i Gamla och Nya testamentets profetiska och apostoliska skrifter, är sammanfattad i den apostoliska, den nicenska och den athanasianska trosbekännelsen, samt i den oförändrade augusburgska bekännelsen av år 1530, är bejakad och erkänd i Uppsala mötes beslut år 1593, är förklarad och kommenterad i Konkordieboken samt i andra av Svenska kyrkan bejakade dokument. Dessa ord är grunden och talar också om att själva kyrkoordningen är ämnad att följas, även om brott mot den inte kan leda till civilrättsliga åtgärder. Kyrkoordningens auktoritet bygger på solidaritet – på sätt och vis ett sorts kyrkligt ”demokratins dilemma”.